Är alla retorikexperter folkpartister?

Svenska dagbladet och TV4 har svårigheter att hitta en ickefolkpartistisk retorikexpert. Jag behöver en teori om detta. DN

Lena Halldenius är nog inte folkpartist även om hon har analyserat liberalismen:

För ett par år sedan skrev Lena Halldenius en bok om liberalismen. Sedan trodde alla att hon var expert på Folkpartiet. Det störde henne. ”För mig är liberalism en tanketradition. Det är en öppen fråga om FP är mest liberalt eller inte”, säger hon.

Läs mer i Sydsvenskan (länk) Jag håller med henne om att valrörelsen är en plåga för oss som försöker tänka långsiktigt:

– Den politiska diskussionen blir aldrig så kortsiktig som under en valrörelse. Man ska entusiasmera folk och det sker på bekostnad av subtilitet och eftertanke. Jag sörjer inte när det är slut. Politiken är intressantare mellan valrörelserna, säger hon.

Jag gillar bilden av Lena (varken klädd eller oklädd) och är glad att hon arbetar på Malmö högskola.

Marie Bergman – Ingen kommer undan politiken

Det här med tydlighet, kunskapskrav och betyg

Efter en dag av hårdmangling i ny skollag och nya kunskapskrav är jag både förvirrad och utmattad. Vilka problem löser den nya betygsskalan? Skulle det inte bli enklare, rättvisare och mer likvärdigt?

Karl-Gunnar Stark tog exempel från bildämnet och jag anar att det kommer att väcka oro ute i landet när lärarna ska förklara skillnaderna mellan nivåerna för barn och föräldrar

Betyget E
Eleven framställer bilder med viss säkerhet och utgår i huvudsak från givna syften

Betyget C
Eleven framställer bilder med säkerhet och utgår i huvudsak från egna initiativ med givna syften.

Betyget A
Eleven framställer bilder med god säkerhet och utgår då från egna initiativ med givna syften.

Om det föreligger oklarheter ska rektor gripa in och se till att även föräldrarna förstår underlaget för bedömningen

Religionsämnet erbjuder andra obehagligheter:

E=  Redogöra för grundläggande drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

C= Redogöra för väsentliga drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

A= Redogöra för omfattande och centrala drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

Är det verkligen landets skarpaste hjärnor som har skrivit det här?

Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande

Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande

Framåtsyftande disciplinära åtgärder?

Jag är på utbildningsdag och studsar till inför vissa begrepp.

Tre mål och fem sidor innehåll i fysikämnet – är det fortfarande en målstyrd skola? Det luktar regler…

Återprofessionalisera läraryrket

Lars Strannegård beskriver i GP (länk) en möjlig väg att återprofessionalisera läraryrket:

Utvecklingen som skett inom läraryrket är välkänd inom organisationsteorin. Den kallas avprofessionalisering. Kåren upplever en mycket diffus kravbild från allehanda intressenter: kommunen, staten, föräldrarna och skolledningen. Lärarna omgärdas av så kallade målbilder: de skall skapa världens bästa skola, bygga värdegrunder, vara representativa marknadsförare och kreativa utvecklare av skolans konkurrensstrategier. De skall motverka mobbing utan att veta hur långt deras ansvar sträcker sig och vad de kan förvänta sig av föräldrarna. Samtidigt upplever de en otydlighet kring vad undervisningen skall innehålla, ett missnöje med sin utbildning som inte tillräckligt förberett dem för det dagliga skolarbetet, samt en hårdare reglering avseende hur och var arbetstiden skall användas och förläggas. När lärare nödgas bidra till alla dessa kringaktiviteter som saknar direkt koppling till undervisningen berövas de möjligheten att utöva sin profession, nämligen att undervisa. Därmed blir avprofessionaliseringen ett faktum, och den leder, som ett brev på posten, till minskad attraktivitet för yrket, sämre löneutveckling och lägre status.

Ett effektivt sätt att återprofessionalisera ett yrke är att plocka bort arbetsuppgifter istället för att lägga till. I skolans fall handlar det exempelvis om att lärarna inte skulle behöva ägna sig åt kontroll av närvaro.

Lösningen skulle då vara specialisering. Frågan om barnens närvaro och föräldrarnas medverkan hanteras av en särskild Elevvårdsenhet med speciella befogenheter enligt franskt mönster.

Jag blir lite nervös när företagsekonomer ger sig in i skoldebatten – men nog måste det finnas andra sätt att höja yrkets status och attraktivitet än den spretiga kravkatalog som tornar upp sig i framtiden.

Jan Björklund visar nya mjuka sidor i Public service den 15/8.

Jag borde skriva något om förskolans nya läroplan

Hur var det nu med matematiken?

Hur var det nu med matematiken?

Min mamma är 82 år. Hon spelar bridge fyra dagar i veckan och vinner ofta tävlingar. Hon gick sexårig folkskola och skulle nog inte beskriva sig själv som matematiskt begåvad – men räkna kort och bedöma sannolikheter kan hon! Nog har det något med matematik att göra?

Matematik är även viktigt i den nya läroplanen.

Länk till regeringens hemsida.

Nya mål i läroplanen
Förskolan ska sträva efter att varje barn:

  • utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring,
  • utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,
  • utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp, och
  • utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang.

Det låter klokt om än en smula omständligt. Jag läser om utvärdering:

Läroplanen innehåller inte mål eller normer för vad enskilda barn ska ha uppnått vid olika tidpunkter. Men för att kunna utmana och stödja varje barns lärande behövs också kunskap om varje barns utveckling. Kunskapen om varje barn ska inte användas för att kategorisera eller jämföra barnen, utan vara underlag för den fortsatta planeringen av verksamheten

Jag är bekymrad över den andra meningen som har en obehagligt insinuant underton. Vem polemiserar texten mot?

Men (varför “men”?) för att kunna utmana och stödja varje barns lärande behövs också (vadå “också”?) kunskap om varje barns utveckling.

Min Björklundvänliga vecka är över

Jag mjukstartar med att hänvisa till Ekots reportage om den framstressade lärarutbildningen.

Länk, Intervju med Krantz

Högskoleverkets projektledare och Stockholms universitets vicerektor oroar sig över att processen går  för snabbt. Målet att minska antalet lärosäten från 26 till 15 bygger på att HSV gör en kvalificerad granskning av de ansökningar som har skickats in. Nu visar det sig att förutsättningarna för ansökandet har varit ytterst besvärliga och stora beslut riskerar att fattas på bristfälliga grunder. Det är samhällsekonomiskt dyrt att lägga ner fungerande verksamheter.

Ett enkelt och populärt sätt att mäta kvalitet är att räkna andelen disputerade. Det finns andra dimensioner av lärarutbildning som den  ansvarige politikern borde bevaka. Annars spelar regeringen ett högt spel med landets framtid.

Helena liknar Björklunds insatser för utbildningssverige vid myrans idoga strävande. Jag tänker mig helt andra djur.

Det kan bli ett riktigt spännande val och nu gäller det att satsa rätt. Oddsen förändras ständigt. Länk

När jag började arbeta på lärarutbildningen 2002 var jag mycket imponerad av visionen – att vi arbetade åt samma håll och att många faktiskt verkade tro på idéernas bärkraft. Nu har en del av adjunkterna (de små arbetsmyrorna) sagts upp och verksamheten ska saneras utifrån oklara förutsättningar. Den ska både bli friare och mer detaljstyrd. Den ska vara handfastare och mer akademisk.

Varför tänker jag på Robert Gustavssons trädgårdsmästare? (Länk)

“Krafttag mot skolk”?

Christer diskuterar Björklunds förslag på att skriva in antalet skolktimmar i terminsbetyget och det är en skoningslös granskning av retoriken. (Länk)

I min mailbox hittade jag ett mail från Björklund med titeln ”Krafttag mot skolk i skolan”.

Spännande, tänkte jag eftersom det är lite av ett specialområde för mig, men det visade sig handla om att man vill skriva in skolktimmarna i elevernas terminsbetyg!

Hur i hela världen kan man ha mage att kalla det ett ”krafttag”!? Det är ju som att jag skulle skriva en lapp till min sambo om att vi borde städa, och kalla det ett krafttag.

Missa inte diskussionen i kommentarsfältet!

Klicka - nu lyfter vi skolan!

På Sydsvenskans ledarsida skriver Henrik Bredberg om Björklunds lätt desperata kamp för att göra skolan till en valfråga och menar att Miljöpartiet gick i “flumfällan”. (Länk)

”Eleverna skall vara närvarande på lektionerna”, sade FP-ledaren.

En typisk björklundsk truism, som kanske bör tolkas så här:

Skolfrågan skall vara närvarande i valrörelsen.

DNSvDS säger jaLärare ratar förslaget

Min nya flagga – alternativ “kulturkanon”

Himmel, hav och strand. En vandrare och några fiskebåtar på väg hem. Det är ungefär så jag tänker mig livet i dess renaste form.

Jag läser att folkpartiet ska damma av sitt gamla kanonkrav i valrörelsen – fast i år tänker de använda citattecken kring “kanon”. Det blir inte roligare eller mindre hotfullt för det.  Länk till Sydsvenskan. Säkert tål “barnen” att “tvingas” läsa några “författare” som kallas  “Strindberg” och “Fröding” under rubriken “Litteratur” men jag tror att projektet riskerar att förskjuta frågan om vilken djupare funktion litteraturen kan  ha för läsaren till klassisk avprickning och vårdande av museala traditioner.

Jag litar inte på partier som använder citattecken och är bekymrad över att vagt definierad kunskap och bildning blir slagträ i valdebatten. Folkpartiet har en del att bevisa när det gäller gäller kulturpolitiken och Christer Nylander verkar aningen för ivrig (Svd). Klarar förenklingspartiet av att hantera komplexa frågor som kultur?

Tomas Wiehe skrev en gång:

Jag sökte efter kärlek – dom köpte mig en hund
Jag längta´ efter visdom – dom skicka mig till Lund

Jag har inga fördomar…

Jag har inga fördomar. Möjligtvis undantaget Lund. Och kanske Folkpartiet.

Matilda Gustavsson  (Länk) skriver  elakt och roligt om ett midsommarfirande bakom Kulturens murar:

Medan spelmännen Enåtvå bjuder upp till dans får jag ett akademikerspan: Bengt Linnér, professor emeritus i svenska, iklädd fransigt avklippta jeansshorts och friluftssandaler. Han värjer sig när Folkpartiet nämns.
– Om någon ställt till det för svensk skola är det Jan Björklund, en förfärlig soppa!
Under Bengt Westerbergs tid hade Folkpartiet sin lundensiska toppnotering (17 procent).
Sedan dess har siffran sjunkit och frisinnet bytt kläder: från att vägra dela soffa med Ian Wachtmeister till språktest som krav för svenskt medborgarskap.
I samma takt gick Lund från att älskas av humaniorastudenter och vinna Popstad-96 till att nyligen ratas som kulturhuvudstad, men få en påkostad forsknings-anläggning.
– För-fär-lig soppa!

Jag är osäker om jag klarar mig utan mina fördomar och måste nog vänja mig vid tanken på att Lund finns. Dessutom har jag lovat att inte längre håna eller demonisera folkpartiledaren.

Därför publicerar jag en liten hyllning i prideveckans anda: