Artikelförfattaren var expert på Utbildningsdepartementet och skrev ögonöppnaren “Kön och skolframgång”.
Han nämner varken låga förväntningar eller biologiska skillnader som förklaringar. DEJA:s analys sjunker till botten. Det finns utrymme för nya tankar.
Efter elva lätt haveristiska debattartiklar på Newsmill känner jag mig lite mindre ensam nu. Om någon ansvarig politiker skulle kommentera på Newsmill vore det en verkligt bra dag. Det finns en förutsägbar ton i debatten som är besvärande.
I ett annat inlägg reagerade jag snäsigt mot en debattör som uttalade sig nedsättande om svensk pedagogisk forskning. Kanske var min smärtgräns nådd när gäller påhopp mot lärarutbildning.
Jag läser senaste numret av Pedagogiska magasinet och njuter av en mycket välskriven och intressant text av min kollega Ann-Christine Vallberg Roth.
“Vår tidigare forskning har belyst hur dokumentation och bedömning av barn varierar beroende på var barnen växer upp och går i förskola. Kunskapsinriktade bedömningar visade sig dominera i stadsdelar där majoriteten av invånarna och föräldrarna hade etniskt svensk bakgrund. Medan socialt fostrande och svenskspråkig bedömning dominerade i stadsdelar där en stor andel av invånarna och föräldrarna hade migrationsbakgrund. Omsorgsinriktad och primärt kroppsnära behovsbedömning dominerade i en landsbygdskommun.”
Ibland pratar vi om vikten av kritiskt tänkande. Det händer att studenterna frågar:
– Exakt hur vill ni att vi ska vara kritiska?
Till sist handlar det om mod, tror jag.
https://twitter.com/bennylindholm/status/115071845895647232
Det gör jag med.
Jag läser i The Guardian:
“Students with purple ties are gifted and talented. All the children at Crown Woods college in Greenwich, south London, know that. They are taught in separate colour-coordinated buildings, play in fenced-off areas and eat lunch at separate times. At 11 years old, all pupils at the college are streamed according to ability in what the headteacher argues is the only way to survive in the brave new world of market-driven education.”
(…)
“Courtney cites famous research conducted by American teacher Jane Elliott in the 60s, in which blue-eyed children did better and began bullying brown-eyed children after being told that they were superior. “There are very established studies showing that kids take the message that they are given from schools and teachers and internalise them,” he says. “We moved away from secondary modern partly for that reason and it is depressing to see the system return.”
Bild: The Guardian
Jag är en osedvanligt lat semesterbloggare som dock inte kan missa sådana här öppna mål…
Det verkar som om länken försvinner när jag fuskbloggar på det här sättet!
Washington post
Jag är stolt över att lärare tar plats i debatten om skolan och jag är glad över att Helena von Schantz lyfter frågan om betydelsen av extern examination.
Länk till DN , Helenas blogg
Bristen på uppföljning är också en av huvudorsakerna till lärarnas låga frihet, status och kompetens. Så länge det inte går att följa upp hur vi gör vårt jobb återstår bara att se till att man vet var och när vi gör det vi gör.
Jag håller inte alltid med Helena, men just i det här fallet är vi helt överens. För mig är innehållet i examinationen avgörande – vad är det för kunskapssyn vi styr barnens väg genom skolan mot? Sättet att mäta kommer att bli helt avgörande för systemets trovärdighet. Om provet fokuserar på reflektion kommer också undervisningen att förändras i den inriktningen.
Vår dotter gick på IB-gymnasiet och det var en välsignelse att möta hennes lärare. Krävande, ödmjuka och stolta – helt fokuserade på att deras blivande studenter skulle klara den krävande slutexamen ingick de i en äkta handledarrelation med barnen. Proven rättades i Peru och det fanns inga vinster med inställsamhet. De lärare vars studenter uppvisade brister fick veta det och ålades att förbättra sin undervisning om de skulle arbeta kvar på programmet.
En omfattande essäuppgift och sluttenta med starka reflekterande inslag övertygade mig om att det gick att kombinera en modern kunskapssyn och skriftliga examinationsformer. Jag är övertygad om att skolformen ger studenterna en god förberedelse inför universitetsstudier.
Om det var stressigt? Om det var orättvist? Om de mådde dåligt under provveckorna?
Jo – men det är tyvärr en del av skolans väsen. Idag skriver Nina Björk tacksamt om tigermammans bidrag till att riva bort den vänliga förlåten från konkurrenssamhället.
Läs även Johan Kant, Anna Kaya
Tysta tankar 