Det är svårt att inte bli personlig…

…när något man tror på misshandlas och feltolkas på ett okunnigt och illvilligt sätt. I mitt fall är det Högskoleverkets kritik av lärarutbildningen som gör mig riktigt arg och besviken.

TT och Sydsvenskan Sydsvenskan2. DN. Svd. Svd2 AB1. AB2. Expressen. Länk till HSV

Olle Holmberg bemöter kritiken och han gör det briljant. Läs, läs, läs! Ingen säger det bättre!

Mina spontana reaktioner är:

1) Kritiken är gammal och det mesta har redan åtgärdats. Matematik är t.ex. ett obligatoriskt sidoämne.

2) Definitionen av kvalitet är ytlig och därmed farlig. Det går inte att bedöma utbildning genom att räkna antalet lektorer eller böcker på främmande språk. Att fokusera på kursplaner och mål är också riskabelt och uppmuntrar idealistiska konstruktioner.

3) Den politiska nivån är påträngande och under ytan vibrerar en hämndlystnad mot den lärarutbildning som genomfördes 2001 under politisk enighet – men som idag beskrivs som ett socialdemokratiskt misslyckande. Den folkpartistiska jakten på syndabockar och iver att till varje pris visa handlingskraft omsätts till myndighetsspråk och historielösheten är besvärande. Jag läser OIle Holmbergs beskrivning av händelserna i Berättelsen om en lärarutbildning och önskar att det fanns en länk till den nypublicerade skriften. Utan bakgrund kommer medias rapportering att bli ytlig och på Jan Björklunds villkor.

4) Omsorgen om barn, skola och studenter är obefintlig. Jag tror att många studenter vill möta utbildare med lärarexamen och erfarenheter från undervisning. HSV är inte intresserad av denna dimension och gör adjunkterna till syndabockar för kvalitetsbrister. Jag skulle gärna se utvärderingar som fokuserade på kontinuitet i möten med lärare, variation i undervisnings- och examinationsform, utrymme för skapande verksamheter, respons på uppgifter, anknytning till verksamhetsförlagd tid, ämnesdjup, omsorgsdjup, engagemang, yrkesetik, aktualitet eller varför inte – anställningsbarhet?

5) Ett vidgat uppdrag med studentgrupper från studieovana hem är en utmaning för varje system. För mig handlar undervisning om att förstå var eleven eller studenten befinner sig och möta henne där. Då måste också min bild av studentens bildningsgång anpassas till de förutsättningar som finns och min lust att rita normalkurvor över lärandet – ja den lusten hindrar mig ibland att förstå och hjälpa. Vi har en examensordning som anger vad studenten ska kunna efter avslutad utbildning och när HSV skjuter in sig på första terminen riskerar de att trivialisera svårigheterna med att skola in studenter som kommer från ett gymnasium med grumlig kunskapssyn till en högskola med eget ansvar och krav på självständigt tänkande.

Det är sorgligt att Högskoleverket idag är det största hindret för en utveckling av landets lärarutbildningar. Continue reading →

Högskoleverket granskar…

Högskoleverket kritiserar lärarutbildningarnas kvalitet och hotar enligt rykten med indragna examensrättigheter. Landets högskolor darrar och anpassar sig.

I morgon publiceras en rapport som antagligen kommer att väcka mycket uppmärksamhet. Om en statlig myndighet som HSV verkligen vill skada landets lärarutbildningar är tidpunkten välvald – en vecka innan sista ansökningsdatum.

Jag är orolig över att hetsen mot svensk skola och lärarutbildning kommer att löpa amok. Studenter kommer att undra över värdet på sin examen.

Det pågående kvalitetsarbetet riskerar att torpederas av iver att möta granskarnas önskemål, som bygger på gammal kritik av gamla kursplaner under gammal examensordning. Och ett g-a-m-m-a-l-t sätt att bedöma kvalitet.

Att montera ner ondska

Berlin är en provocerande stad. Vacker, vänlig och inbjudande. Pompös, skrämmande och med en historia som rymmer något av det hemskaste mänskligheten känner till. Monument finns överallt – och människorna lever i skulden på ett sätt som ligger på gränsen till självplågeriet. Åtminstone för unga människor förefaller det vidrigt att ständigt behöva stå till svars inför Hitlers brott.

Nu diskuteras om Forum för levande historia ska få i uppdrag att upplysa om kommunismens brott. Statlig historieskrivning är plågsam och antagligen var det ett misstag att bilda organisationen. Borgerliga debattörer försöker använda någon form av kålsuparteori för att rättfärdiga regeringens stolligheter.

1 2 3 4 5 6 Blogge sammanfattar

Det räcker med att åka till Berlin och gå på Murmuseet. Det är den sista resten av den hatade muren och ingen går oberörd därifrån (Checkpoint Charlie däremot är en turistfälla och helt möjlig att undvika)

Vid Museuminsel ligger resterna av Palast der republik. Denna jättelika byggnad håller på att rivas. Stål, betong och asbestrester fraktas bort på pråmar längs floden Spree. På platsen ska byggas ett nytt slott i gammal stil. Resterna av DDR suddas bort.

Vid flodbåtarnas angöringsplats har ett nytt museum öppnat där du kan leva ut din östnostalgi och ta på föremål från Walter Ulbrichts och Eric Hoeneckers tid. Det behöver inte jag. När vi åker till flygplatsen berättar föraren lite motvilligt om sin flykt och hur hans far fängslades och systern placerades i fosterhem.
– Det var ingen rolig tid.

Vi ser, vi hör, vi förstår. Vi glömmer inte och regeringen bör inte banalisera ondskan genom att göra historien till ett politiskt slagfält.

Professionsutbildning på universitet?

Stockholms lärarhögskola har underordnats Stockholms universitet och ledningen passar på att göra sig av med adjunkterna. Signalerna därifrån är oroande och jag undrar över möjligheterna att bedriva en kvalificerad yrkesutbildning av lärare om majoriteten av den undervisande personalen inte har lärarexamen. SULF

– Anledningen till beslutet är helt enkelt att ett universitet har forskarutbildade lärare, jag vill markera det väldigt tydligt. Om vi inte kan få fram forskarutbildade lärare till någon typ av undervisning, då måste vi fråga oss om universitetet ska bedriva den typen av utbildning, säger Kåre Bremer.

Är det ett hot eller ett löfte?

ende.jpg

Statlig kontroll och personaltäthet

krukor.jpgRegeringen har visat stort intresse för kvalitetsskillnader inom utbildningssystemet och planerar att öka styrningen på alla nivåer. Därför är det med spänning jag ser fram emot reaktionerna på Skolverkets undersökning om personaltäthet i förskolan.

Sydnytt (De stora tidningarna är märkvärdigt tysta om undersökningen!)

Särskilt spännande blir det när siffrorna på lokal nivå konfronteras med den politiska retoriken. I Trelleborg skrattar folk åt begreppet “spjutspetsskolan” som har fått komiska (och sorgliga) övertoner.

Trelleborgs förskolor har lägst personaltäthet i hela Skåne.
Och läget är värre nu än när kommunen började satsa på förskolorna för tre år sedan.

Det finns utrymme för lite handlingskraft nu – ni vet sådan som kostar…

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Du är vad du heter

orkan.jpgNamnet är viktigt. Det formar omvärldens bild av dig och därför är det bra om namnet (ytan) motsvarar personen (innehållet). Bra – men inte nödvändigt eller ens vanligt.

Samtidigt formas vi av namnet och många lärare har en hemlig lista över namn som signalerar problem. (nej – jag tänker inte dra exempel!) Första intrycket är betydelsefullt och ibland kommer namnet före första intrycket.

Jag tycker om indiantraditionen att vänta med namngivningen tills barnet har visat prov på egenskaper. Namn erövras. Jag skulle kunna tänka mig att heta Modiga örnen eller Starka Björnen – om jag varit en aning mindre höjdrädd och klen. Alternativen vill jag inte tänka på.

Nu speglar barnens namn snarare föräldrarnas förväntningar än barnets personlighet. Elvis Olsson, Clint Persson, Madonna Svensson eller Kylie Karlsson – de barnen har en del att leva upp till.

På samma sätt är det med organisationer. Ett namn som för det första beskriver innehållet sanningsenligt och för det andra är unikt och slagkraftigt – ett sådant namn innebär konkurrensfördelar på en marknad.

Företag lägger ner stora belopp på att byta logotyp och ändra namn i desperata försök att ändra sin image. I Malmö gillar vi inte sånt. Ingen kallar Malmö opera för något annat än Stadsteatern och Hansacompagniet kommer alltid att heta NK (eller Doffeln för de riktigt gamla…).

Jag jobbar på “Lärarhögskolan” – fast den har egentligen inte funnits sedan mitten 1990-talet. Vi har försökt att arbeta in begrepp som:

Malmö Högskola
Lärarutbildningen
Barn Unga Samhälle

Nej – folk i allmänhet bryr sig inte. “Jaja – du menar Lärarhögskolan!”

Men vi som lever i det kan inte sluta hoppas på att ett magiskt namn skulle ge verksamheten en extra skjuts, rekrytera horder av studenter, generera floder av forskningsbidrag och skapa den där självklara identiteten som alla längtar efter i förvirringens tid. Därför har vi diskuterat olika förslag.

Jag är med på allt – utom konstruktioner med “Samhälle” som är ett överanvänt och illa definierat ord.

Dessutom vill jag gärna slippa det utslitna ordet “lärande” som gav 14600 träffar på Malmö högskolas hemsida. Presens (här och nu) particip (deltagande) av verbet lära är en vacker tanke som stämmer överens med retoriken om det livslånga allerstädes närvarande lärandet. Men om alla kurser och huvudämne redan heter något med lärande – vore inte det en god gärning att slippa det på högre nivå?

Hur diskussionen slutade ?

Vi behåller Lärarutbildningen och blundar för problemet att även andra grupper (idrottsvetare, fritidsvetare, yrkesvägledare och rektorer) utbildas inom våra väggar.

Ett bra beslut. Särskilt bra känns det att vi faktiskt diskuterar frågan tillsammans. Dessutom tror jag att singularformen är en viktig markering i en tid då regeringen hotar med att dela upp lärarexamen i hög- och lågstatusgrupper. Idag finns det en lärarexamen (med olika inriktningar). Låt oss markera vårt stöd för den ordningen.

humboldt.jpg

P.S. Riktigt framgångsrika varumärken bygger ofta på personnamn. Se ovan.

Säker på nätet?

Jag förbereder en föreläsning med Katia Wagner om faror och möjligheter på nätet. Hennes bok om Alexandramannen har fått strålande kritik – men det finns också många svåra frågor som öppnas i diskussionen om skolans och föräldrars ansvar när det gäller att skydda barnen från nätets möjligheter – eller för att uttrycka det mer poetiskt “frestarens garn”.

Strategin har länge handlat om kontroll och förbud. Beskäftiga listor över hur barnen ska begränsas sprids snabbt och nöjda föräldrar invaggas i falsk trygghet. ( Engelska exempel, svenska tips)

Elza Dunkel har skrivit en avhandling om barns aktiviteter på internet och ifrågasätter det invanda tänkandet på sin hemsida och blogg:

En av de saker jag kritiserar i min avhandling är de råd som cirkulerar gällande ungas säkerhet på nätet. Jag menar att de inte alltid är baserade på vetenskaplig kunskap utan är exempel på självreproducerande påståenden som baseras på fördomar. I många fall är de verkningslösa men i värsta fall även kontraproduktiva.

Det kan bli en spännande kväll. Lusten att bli sedd och få bekräftelse från vuxna är inte ny.

alexandra.jpg

Alexandra Pavlovna (1783-1801) on the left and her younger sister Yelena Pavlovna (1784-1803)