Jag har gjort ganska många rockvideofilmer med barn och studenter. Ofta har vi hämtat inspiration från berättande filmer på MTV. Ett vanligt grepp är att växla mellan olika plan med band som spelar och någon form av historia som utvecklas fragmentariskt under tre minuter.
De senare åren har det blivit svårare att hitta förebilder. Skivbranschens kris gör att produktionerna blir färre och lusten att experimentera tycks avta. MTV visar konstiga tosseprogram och det har blivit svårare att slötitta på rockvideor.
Förra söndagen knuffade jag för Beyonce If i were a boy och idag ramlade jag över den fantastiska dansvideon Single ladies. Konstigt nog känns det nyskapande med en film utan handling, kulisser eller effekter. Bara dans och ett sanslöst sväng.
Jag skulle gärna vilja kunna dansa som Beyonce i högklackat. Det ser inte så svårt ut…
Denna sidan av mig själv har jag inte haft kontakt med tidigare!
Eller gör det verkligen det? 
