Åtta rektorer dömer ut Högskoleverkets granskningar av landets högskolor och universitet
Sydsvenskan GP skd Ekot Lärarnas tidning Dalarnas tidning UNT Svd Metro Arbetarbladet
Åtta rektorer dömer ut Högskoleverkets granskningar av landets högskolor och universitet
Sydsvenskan GP skd Ekot Lärarnas tidning Dalarnas tidning UNT Svd Metro Arbetarbladet
Bilden bygger på lärandemålen för kursen Att bli lärare
Klickbar bild:
Jag har hittat ett ställe som befriar mig från examintionsläsandets slaveri.
Gå till:
och skapa din egen ordkonst! (kräver ny version av Java)
Här är en till som bygger på målen för VFT termin 7!
Äsch jag kan inte sluta – gissa dikten!
Det är en rasande uppgörelse med Högskoleverkets granskningar som åtta rektorer publicerar i DN.
Statens kontrollmetoder för utbildningen duger inte. Det är särskilt allvarligt att utbildningens kvalitet granskas så lite. Verket bedömer dessutom ofta likartade studieresultat helt olika, vilket är ett farligt fenomen när examensrätten ifrågasätts. Granskningen är inte rättssäker, rättvis, inte heller begriplig. Lärosätena måste kunna ställa samma krav på kvalitet i statens utvärdering som staten ställer på högskolor och universitet.
När Högskoleverket kritiserade Lärarutbildningen i våras var vi många som undrade var dessa nya kriterier för kvalitet kom ifrån. En del reagerade med ilska och gick till motattack, men de flesta hukade och tänkte att “makten har alltid rätt”. Om det handlar om politik kanske det är klokare att ligga lågt.
Nu blåser det upp igen och kanske riskerar det att bli komplicerat. Vad är det för värden och bilder av kvalitet som ligger bakom kritiken mot de som har i uppdrag att kritisera dem som har i uppdrag att bedriva en kritisk verksamhet? Jag är i alla fall glad att någon vågar ta diskussionen.
Tack Lund!
Sydsvenskan GP skd Ekot Lärarnas tidning Dalarnas tidning Corren UNT Svd Metro Arbetarbladet
Jag har vaga föreställningar om hur det går till på amerikanska kontor. Britney Spears nya video ger mig en misstanke om varför världsekonomin ser så mörk ut just nu. De verkar ha väldigt mycket annat att sköta…
Är det någon som tror att detta är bilden av en ny stark och fri kvinna?
När mina barn var små var det höjden av modernitet att sysselsätta dem med Fischer Price aktivitetsstation. Varje ansvarskännnande förälder köpte sådana pedagogiska leksaker och gladdes åt de kommande skolframgångarna.
Nu är det nya tider och kraven på stimulans högre. Min vän och kollega Mikael Björk har programmerat synten Eight^2 med tryckkänslig skärm åt sin dotter Alva.
Lärarutbildningen har stolta anor. I vårt stora moderna betonghus finns ett rum med fyra före detta chefer på samma vägg. Rummet kallas i folkmun fyrkungarummet. På grund av stöldrisken vågar jag inte avslöja var det ligger.
Klickbar bild:
Det mest spännade tycker jag nog är hur Mister Burns (till vänster) har kunnat sköta jobbet som rektor samtidigt som drivit kärnkraftverket i Springfield.
Ibland blir jag gråtmild av tacksamhet över att statstelevisionen finns. Diskussionen om vänlig maktutövning från lärare och föräldrar har varit svår att förankra hos studenter. Alla är överens om att ordning är bra – svårigheten är att se vilket pris barnen betalar. Anpassning som det högsta värdet.
Se och gråt!
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1304098
Höstsäsongens första Dokument inifrån handlar om hur gamla idéer om barnuppfostran är på väg tillbaka. Att ställa en gråtande, trött treåring i skamvrån är inte längre omodernt. Varför händer det just nu? Erik Sandberg granskar politiker och debattörer som vill att de vuxna tar makten från barnen. (SVT2 sön 9 nov 20.00)

Elza Dunkels kommenterar och jag bugar.
Jag möter studenter som är födda efter murens fall. Hur kan jag förklara vad den betydde för mig?
Själv var jag sex år när den byggdes och trodde nog att muren alltid skulle finnas. Ett besök i Berlin 1980 befriade mig från all form av revolutionsromantik. I dagens Svd skriver Kim Salomon om bilderna från genombrottet den 9/11 1989. (länk!) Det var en storslagen händelse som gestaltades i mediebilder med stor kraft. Så mycket hopp och längtan släpptes loss och det gick inte att värja sig mot glädjen hos folkmassorna som återförenades i natten vid den sönderslagna muren
Sedan dess har jag, som egentligen är emot utlandsresor, varit i Berlin tio gånger och upphör inte att fascineras av hur vänliga och avspända människorna är. Spåren efter muren är få men minnet lever kvar under ytan.
Salomon ger exempel på hur rivningen av muren skamlöst utnyttjats och banaliserats i reklam och politisk retorik. Det var en unik händelse – och kanske det mest hoppingivande jag har varit med om!
Klickbar bild från murmuseumets (inte checkpoint Charlie!) tak:
Snart är det vår och den vill jag möta på Käthe Kollwitz Platz – någon kilometer från det första murgenombrottet vid Bornholmer Strasse.
Annat var det när jag var liten. På bilden har min bror och jag varit på maskerad i höghuset i Bagarmossen. Mamma är stolt över narrluvorna som hon sytt. Min far har en spännande frisyr. Min bror ser förvånad ut och jag själv tycks befinna mig på utmattningens rand.
Sådär i postmodernismens ohämmade rollskiften kan jag nog ibland se mig som utmattad narr. Lite trött och osäker på vad som är meningen med alla dessa förklädnader. Drömmen om det äkta – autentiska känns allt mer avlägsen. Visste jag det som treåring? Eller längtade jag till mina cowboykläder som jag nog betraktade som mitt rätta jag…
Jag klär ut mig – därför finns jag.
Jag börjar inse att bloggen är en del av mig själv och att vi (jag och bloggen) snart firar ett jubileum. Men går det att greppa ett så stort tal? Jag prövar med att illustrera mängden i form av punkter:
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
……………………………………………………………………………………..
Äsch – siffran är fortfarande ett mysterium (och detta var ändå bara 10.000!). Men jag skulle gärna vilja att den 100.000:e besökaren hör av sig till mig!