Teaterföreställningen The Mousetrap rullar på sitt 57:e år. Själv är jag betydligt yngre och i mina egna ögon även märkbart ungdomligare. Antagligen kommer det att bli allt svårare att upprätthålla denna illusion och det finns en uppenbar risk att pjäsen överlever oss alla.
Under eftermiddagen har jag lyssnat på en spännande föreläsning av professor Sven Persson om “Förskolans Janusansikte”. Hur kan det komma sig att vi samtidigt har:
- “Världens bästa förskola”
- “Inte fullt ut tillvaratar förskolans potential för lärande” (förslaget till förändrad läroplan för förskolan)
Varför tror jag att denna frågeställningen är en särdeles lömsk musfälla?
Det finns massor av forskning som visar att förskolan är bra för barnen – men det finns nästan ingen forskning som beskriver vad det är för framgångsfaktorer som skulle ge resultat i form av bättre skolprestationer. Längre utbildning är ingen garanti för kvalitet.
Talet om “potentialer” är en retorisk figur som är väldigt svår att diskutera utan att bli beskylld för att vara emot utveckling. Vi är ju alla för lärande.
Tysta tankar 