1988?
Jag vet inte om det här är en bra idé och räknar med en del pikar – men snart kommer frisyren och glasögonen bli populära igen och då är jag beredd.
Tisdagstema – självporträtt
12
Lärarutbildningens manliga nätverk
“Manhäftig” i stället för “manhaftig”?
Hos Christer diskuterar vi tolkningar av genus. Frågan om rörlighet över gränser är ett spännande ämne. Vilket kön har störst frihet att testa? En vanlig uppfattning är att pojkar förlorar status om de bejakar feminint kodade mönster – medan flickor har mycket att vinna på att ge sig in på den manliga arenan. Samtidigt finns det ett nedsättande ord om dessa “pojkflickor” som antagligen fungerar hämmande: manhaftig.
Jag föreslår att vi bannlyser ordet manhaftig och ersätter det med konstruktionen manhäftig som skulle kunna fungera som en tankeväckande figur inom kvinnligt könskodade uppväxtmiljöer. Inga flickor ska bestraffas för att de bryter med den traditionella könsrollen i förskolan och skolan.
Nästa steg är att se vilka nya ideal som uppstår.
Det har varit mycket tal om spioner
Uppdatering:
Idag svarar Guillou på Håkan Arvidssons anklagelser och han gör det med förödande kraft. Svd
För när han slagit fast att det var Säpo som via mig avslöjade IB så avancerar han till att det ”möjligen” också var KGB som låg bakom avslöjandet. Och när det både har förefallit och varit möjligt kommer han till ett ”tyder på” med innebörden att jag skulle ha varit tjallare åt Säpo på mina kamrater och vänner i Palestinarörelsen. Och i nästa led spikas den funderingen fast med ytterligare en glidning: ”Han har med andra ord gjort samma jobb för Säpo som Gunnar Ekberg gjorde för IB”.
Tyder på, möjligen? Förefaller det? Med andra ord? Sådan argumentation tillhör näthatarna och borde inte släppas in i en riktig tidning.
Det blir inte mycket kvar av Arvidssons heder som historiker och Svenskans anseende som “riktig tidning” är i gungning.
Ursprungligt inlägg:
Jag ser framför mig att det här dubbelspelet av pompösa unga män som utger sig för att vara agenter av olika slag är den ultimata pojkdrömmen.
Än har ingen lyckats förklara Jan Guillous brott. Socialdemokratin har inte heller lyckats förklara varför man valde att infiltrera fackföreningar och palestinagrupper med hjälp av skattemedel. Sjukhusspionen Gunnar Ekbergs memoarer tycks vara ett fåfängt försök att rädda äran åt sig själv och partiet.
Det vore spännande se de här händelserna gestaltade i musicalform.
Nu finns Pojkaktig sångbok 3 Sonny Samuraj att ladda hem som wma-filer. Tomten kommer tidigt i år.
Det är 20 år sedan muren föll
Skärmdump från svt.play
Just nu firar 100.000-tals tyskar vid Brandenburger Tor. Jag letar förgäves efter någon tevekanal som sänder direkt eller i efterhand.
Mediernas bevakning av Tyskland är torftig. Det är inte längre spännande och den väntade boomen avstannade.
Just när jag tänker bli riktigt arg hittar jag svt.se som sänder rivningen av muren! Tack för det!
Länk
Sen läser jag en blivande klassisk text av Jonas Hassen Khemiri i Svd och blir på riktigt gott humör. Länk
Den går ut på att städer ibland bygger monument lite på samma sätt som författare skriver böcker. Att ni via era monument bearbetar era trauman. Men finns det då inte en risk att det blir lättare att glömma bort traumat när monumentet väl står klart? Att det blir som en ursäkt att gå vida…
Förintelsemonumentet! Förstås. Hur kunde vi glömma det! Du ser! Vi minns visst våra trauman. Och våra monument. Vi är stolta över dem. Monumenten alltså. Det är därför som vi har offrat 19000 kvadratmeter i vårt innersta centrum åt 2700 fyrkantiga betongblock. För att minnas. För att aldrig glömma. Har du sett Förintelsemonumentet? Visst är det magiskt?
Absolut. Det är mäktigt. Att gå in där känns som att vandra i sitt eget minne. Vindlande och sorgligt på samma gång. Men om jag säger namnet Degussa vad säger Berlin då?
Inga kommentarer. Eller. Vi säger bara: Oturligt. Det var väldigt olyckligt att någon idiot lyckades anlita just Degussas dotterbolag för att tillverka Förintelsemonumentets anti-graffiti-kemikalier. Men han visste väl inte att de hade stött nazisterna. Eller att de hade tillverkat den Zyklon B som användes i gaskamrarna.
“Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”
Att läsa studenttexter om läroplaner och styrning är ett äventyr. Det innebär att jag måste kunna svara på vad det egentligen är som står i de styrdokument vi kräver att studenterna ska kunna redogöra för.
Just den här formuleringen ur Läroplanen för förskolan är magnifikt svårtolkad:
“Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”
Jag undrar vilka könsmönster det är som är “traditionella” och hur jag gör för att skilja ut dessa från andra könsmönster som då skulle vara “icke traditionella”?
Går det över huvud taget att tänka sig en “könsroll” som i någon mening i-n-t-e är “traditionell”? Är det då fortfarande en “roll”?
Jag är orolig för att staten tar sig stor frihet att etablera nya normer över huvudet på medborgarna. Någon utser sig till bärare av “det nya och rätta” och använder utbildningsväsendet till att implementera ideologin.
Och här sitter jag och kontrollerar att studenterna svarar rätt.
Fototriss – porträtt
Vad är det som händer när en människa blir fotograferad? Kvinnorna på marknaden var lite avvaktande och en del av bilderna har en försiktig och nästan misstänksam ton.
– Varför vill du fotografera mig?
Jag är full av beundran inför de här driftiga affärskvinnorna.
Tjejscooter?
Jag läser tentor och lider med studenternas försök att komma tillrätta med det här svårfångade genusbegreppet.
I Indien är tonen mer direkt. Den nya självständiga kvinnan behöver en scooter för att kunna försörja sig – men kanske är det lättare för henne om hon kan gå till en tjejaffär och handla?
Just4her – where every girl is a celebrity
Niklas Orrenius antyder att svenska föräldrar har för mycket tid och att vi oroar oss över fel saker. Kanske gäller detsamma för högskolelärare.
Fredagsfärger – svart, brunt och beige
Det händer något med människor som poserar. Till Goa åker unga män för att frigöra sig från sina familjer. Ofta provar de sprit för första gången och sedan åker de hem och berättar om hur tokiga de var på stranden.
Den indiska formen av manlighet är en sällsam blandning av fniss och machismo. Samtidigt är de kramiga och går gärna och håller varandra i hand.
Mer fredagsfärger
De andras liv
I kväll visar TV2 en av mina favoritfilmer De andras liv. Jag är fascinerad av det konstiga livet i gamla Östtyskland och filmen skildrar en stasiofficers dubbla liv med sällsynt ömhet. Missa den inte!
Mitt tips är att hoppa över turistfällan vid Checkpoint Carlie och leta rätt på det riktiga murmuseet i norra Berlin. Där finns några meter av mur, taggtråd och minfält bevarade. Annars är det svårt att hitta rester av muren.
Ändå är rivningen av muren det mest hoppingivande som har hänt i mitt liv. Den fanns i 27 år och för mig var den lika självklar som Kallers kaviar.
När muren revs förstod jag att det mesta kan förändras.
//
Dagens sydsvenska innehåller många bra artiklar om Berlin:
Tysta tankar 