HSV:s chef Anders Flodström förklarar skillnaden mellan de två förslagen på hur högskolorna ska granskas och kvalitetssäkras.
För oss som ska utsättas för de här kontrollerna känns det en smula oroande. Det verkar rimligt att veta vilka kriterier som gäller.
Är kejsaren naken?
Antagligen skrev hon många viktiga böcker, men för mig är Godnattsagor om Anders, nästan 4 en mycket speciell bok.
De flesta barn älskar bilderböcker, men steget till den första kapitelboken utan bilder kan vara stort och problematiskt. Att enbart lyssna och göra egna bilder kräver en viss språklig förmåga. Kerstin Thorvalls bok är den perfekta introduktionen till verklig läsning och jag minns de enkla berättelserna med glädje. Den boken fungerade alltid.
Jag läser minnesrunorna med blandade känslor. Thorvall gjorde allt det som män tillåtit sig göra och kanske kan hon fungera som feministisk ikon för dem som behöver förebilder. Jag tror inte att hon skulle varit särskilt bekväm i den rollen.
Sannolikheten att världens ledande genusteoretiker skulle föreläsa på Malmö högskola är inte så stor. Min forskarvän himlar med ögonen och utbrister:
– Det är ungefär som om U2 skulle spela på fritidsgården!
Raewyn Connell är inte oväntat kritisk mot en manlighet som ofta hämtar inspiration från idrottsvärlden och tar med sig dessa förhållningssätt ut på livets övriga arenor. Om livet var en rugbymatch kanske detta vore rationellt. Som avslutning lyfter hon bodysurfing som den ultimata sporten. En aktivitet som utövas i en tävlingsfri miljö, långt bortom genus- och ålderdiskriminering.
Jag är skeptisk.
Läs mer om konferensen
Jag tycker inte om att gå på kurs. Särskilt obehagligt är kollektiva datorkurser där alla förväntas göra övningar i samma tempo. Alternativet är de självinstruerande filmer som finns i många ämnen på Youtube.
Mymlans bloggskola är en bra början för alla som funderar på att börja blogga.
Nu ska vi lärare höja vår digitala kompetens och möta den nya lärarutbildningens högt ställda krav. Det börjar väl i det egna huvudet och en insikt om att jag behöver lära mig något.
Nästa steg är PIM-utbildning för alla. Sanningens minut – nu räcker det inte med reflektion och vetenskapligt skrivande.
Alliansregeringen satsar stort och lanserar kravet på legitimation (se där jag lyckades skriva rätt!) i pompös debattartikel.
DN
Duktiga lärare utför dagligen stordåd i klassrum runt om i Sverige, många gånger utan att få den uppskattning som de förtjänar. De möter varje elev med höga förväntningar och lyckas år efter år lära barn att läsa, skriva och räkna, får dem att upptäcka världen, ett nytt språk eller uttrycka sig kreativt och konstnärligt. Samtidigt vet vi att det finns lärare som inte borde vara lärare men som trots det fortsätter att utöva sitt .
Den vite riddaren har klivit ner från sin allra högsta häst och insett att nu gäller det att kavla upp ärmarna. Förslagen griper in i varandra och jag tror regeringen är på rätt väg. För mig som lärarutbildare innebär tanken på att framtidens lärare måste bekräfta sina kunskaper under ett års yrkesverksamhet innan de får sin legitimation – ja det är faktiskt en lättnad! Den lärarexamen de får efter dagens utbildning är ett ganska vagt “körkort” som inte med automatik innebär att de är mogna att möta alla utmaningar i dagens komplicerade skolvärld. Nu förläggs ansvaret att bedöma lämplighet för yrket utanför högskolan till de mentorer som ska finnas på skolorna.
Frågan är hur rättssäkert ett sådant system är? Kanske innebär det ett ytterligare krav på anpassning till den rådande skolkulturen?
Följ med strömmen?
Jo, han är kul. Kanske var jag en smula trött, antagligen är mina engelskkunskaper bristfälliga, säkert är konserthusets akustik omvittnat katastrofal – men den smygande känslan av att missa skämt är besvärande. Dylan är roligare på Youtube:
Studenterna Johan och Jessica skriver examensarbete om musik i förskolan. De vill ha kontakt med folk som är intresserade av ämnet.
Jag läser deras frågeställningar och funderar över hur personalen tänker. Tyvärr tror jag att många är besatta av musikens nyttighet (Vi tränar språket, kroppsuppfattning, motorik o.s.v.) Få ser musiken som ett eget värde – misstänker jag.
…kan man behöva en hjälpande hand.
Frågan är vem som hjälper vem?
Veckans tema uppmanar oss att hjälpa andra. Jag citerar hela inbjudan:
Den här veckan Fototrissar vi till förmån för världens alla barn! Under april pågår UNICEFs kampanj För varenda ungeoch det vill jag uppmärksamma här. Jag är själv Världsförälder och har startat en insamling och nu utmanar jag alla deltagare att inte bara bidra med era trissbilder, utan att också bidra till insamlingen. Bara genom att vara med i Fototriss den här veckan stöder ni insamlingen, för jag kommer skänka 1 kr per deltagare.
Det finns många sätt att stödja insamlingen – t ex köpa UNICEF-nålen, handla i Gåvoshopen (där du exv för bara 40 kr bidrar till 28 doser poliovaccin), bli Världsförälder eller enkelt skänka 50 kr via SMS. Allt stort börjar med något litet. Var med i kampen för varenda unge.
VECKANS TEMA – till förmån för UNICEF
Kampanjen handlar ju om våra små och det tema jag vill att du fotograferar på den här veckan är LITEN. Hur tolkar du temat? Fotografera, trissa och om du sedan vill får du gärna bidra på något sätt till insamlingen. En snabbt sätt är att sms:a KÄMPA LITENSTOR till 72 900 – då skänker du 50 kr. Tack!
En sådan vacker uppmaning går inte att motstå!
Tycker du detta verkar svårt? Uppsök genast Dr John:
mer fototriss
Funktionen “pop colour” i photoshop.com ger mig oanade möjligheter att hämnas alla år av förnedring.
– Moderna muséets malmöfilial är faktiskt orange!
– Tycker du ja…
– Hur ska jag kunna veta det när jag knappt kan hålla reda på mitt eget?
Var det Babben som sa så? Och var tog hon vägen?
Jag studsar till inför den mystiska uttråkade modellen som möter mig i trappan mellan Åhlens två våningar på Södergatan. Det är en lampa som hänger ner – inget örhänge. Men det hela känns så fel.
När jag var 11 år brukade vi åka in till centrum och utforska storstadens mysterier. Just här stod en fotoautomat och bildremsorna var eftertraktade troféer för en förortsgrabb som vill känna sig världsvan.
På den tiden hette varuhuset TEMPO och jag har svårt att vänja mig vid den nya mondäniteten. Märkeskläder är inte min grej. Efter 1000 sidor av Lars Noréns dagbok börjar jag få mer än nog av dyra kavajer. Oerhört mycket mer än nog. (Jo – den gode dramatikern överanvänder ordet “oerhört” oerhört mycket) Tror ni att jag tänker sluta läsa? No way…
Tysta tankar 