Jag läser att Brita Borg är död (länk) och blir en smula vemodig. Vilken röst och vilken utstrålning!
Till hennes ära lyssnar vi på
och funderar över om den här sången skulle gå att använda i rekryteringsarbetet att locka män till läraryrket?
När jämställdhetsarbetet står och stampar i Sverige kan det vara hoppfullt att vända blickarna västerut. Våra vänner i Borås har varit på studiebesök och kommer hem fulla av inspiration.Från LO-tidningen:
FAKTA / Så satsar Norge
1996 gav ett nätverk för barnomsorg inom EU-kommissionen rekommendationen att 20 procent av anställda på förskolor ska vara män. Norge tog den på allvar:
FAKTA / Så lockar förskolor fler män
Tips från norska förskolor där minst 20 procent av de anställda är män
Läs mer i LO-tidningen och intervjun med Fredric Gieth
Om du verkligen ska definiera ett begrepp kan det vara nödvändigt att börja med delarna. Idag har jag och studenterna brottats med att försöka förstå “fritidskultur” som verkligen är en utmanande sammansättning av tre ytterst mångtydiga ord.
Jag försöker övertyga studenterna om att definiera är något annat än ge exempel på, men det går trögt och diskussionen famlar efter stödjepunkter. Vi läser Berggrens bok Fritidskulturer och det är en imponerande lärd, men aningen avskräckande antologi.
1) FRI. Vad betyder det att vara fri? Avsaknad av yttre tvång? Går det att ingå i sociala sammanhang och ändå vara fri? Fri från oro – det blir du i graven! De flesta menar nog att FRIHET är en känsla och ett tillstånd.
2) TID. Större filosofer än vi har misslyckats med att definiera TIDEN. Den vardagliga mätbara tiden gör livet hanterbart, men hur är det egentligen. Finns tiden? Eller är vi ett ögonblick av liv i en oändlig död? Kanske är den viktigaste tiden upplevd och subjektiv.
3) KULTUR. Vi dras mot det antropologiska kulturbegreppet och hamnar snart i svåra gränsdragningsproblem. Kan vi skilja på arbetar- och överklasskultur, svensk- och invandrarkultur, mans- och kvinnokultur, stads- och landsbygdskultur, sub- och motkultur, ståplats- och sittplatskultur och så vidare? Inte ens Bourdieu lyckades skapa trovärdiga avgränsningar och det finns en uppenbar risk att de här orden skymmer mer än de förklarar.
Bra litteraturseminarier ska utmana studenternas tänkande, inte bekräfta invanda mönster. Kanske är förvirring ett nödvändigt steg på vägen mot visdom försöker jag intala mig själv.
Jag är fortfarande fast i Joni Mitchells musik och förstår inte hur den kvittrande och nästan irriterande klara rösten från 70-talet nu tycks bära på hemligheter om livet och åldrandet.
Joni Mitchell – Both Sides Now
Frågan är om det är hon eller jag som förändrats?
På lärarutbildning tjatar vi på studenterna om vikten av att använda olika perspektiv. Våra kursplaner granskas skoningslöst och skickas tillbaka om vi slarvar med att redovisa hur de olika perspektiven genus, miljö, migration och etnicitet synliggörs i mål och litteratur. Några av oss undrar vad som hände med klass. Räcker det inte med att vi försöker se saker från olika håll samtidigt?
Märks det att jag försöker hitta en anledning att spela den där sången för studenterna…
Blir jag på dåligt humör brukar jag muntra upp mig med Malmö Högskolas visionsdokument. (Länk) Det funkar alltid.
Ett pånyttfött liberalt parti stökar till politiken i England. Man skulle kunna säga att det var på tiden. Frågan är om de här annonserna i tunnelbanan verkligen fungerar så bra?
Engelsk skolpolitik försöker hitta tillbaka efter decennier av centralstyrning, testraseri och inspektionsterror. Nu tycks det råda en stor politisk enighet om att återupprätta den professionella nivån.
Studiebesök? Någon?
I Sydsvenskan hittar jag ett porträtt av den liberale kandidaten Nick Clegg. En person som under sitt år i USA ser samtliga konserter av Prince kan inte vara ond. Länk
Jan Björklund blir utfrågad i Korseld och klarar sig ganska bra i mötet med Rayman och Kielos.
Mest uppseende är kanske att daVincikoden är den bästa film han sett. Jag tror att det är ett unikt val.
Att han nämner Olof Palme, Tony Blair och Margaret Thatcher som politiska förebilder är också en smula oväntat. Det tycks mer vara intensitet och engagemang än åsikter som attraherar.
Björklund ser inga positiva sidor i patriarkatet, men menar att Schymans vänsterfeminism har gått för långt. Det finns en ny farbroderlig och statsmannamässig ton som jag gissar kommer från idog medieträning. Den gamle ettrige terriern har nu förvandlats till en mild cocker spaniel.
När det gäller skolans förfall inleddes det 1968. I Björklunds historiebeskrivning är det de lärare som inte tidigare har satt betyg som leder motståndet.
– De inser att nu får de nya arbetsuppgifter och det blir lite jobbigt (ungefärligen citerat efter 12 minuter)
Jag menar nog att detta är ganska dålig retorik och gränsar till den klassiska härskartekniken “förlöjligande”. Det finns lärare och forskare som är emot betyg av ideologiska och vetenskapliga skäl – inte lättja.
Björklund är för konkurrens inom högre utbildning men vill minska antalet högskolor/lärosäten?
Textilarbetarsonen vurmar för arbetarklassens barn och menar att det är extra viktigt med ordning i skolan för denna grupp. Jag håller motvilligt med.
På samma sätt är det svårt att säga emot Björklund i hans kritik av det teoretiska gymnasierna. Avhoppssiffrorna är katastrofala och han argumenterar väl.
Kielos pressar Björklund om den övriga politiken, där Fp framstår som ensamt och övergivet i skuggan av Moderaterna.
Björklunds försök att definiera”liberalismen” övertygar inte och han tycks inte förstå frågan. Ibland hamnar han till höger om moderaterna och det tycks inte vara ett problem.
Sifferexercisen om komvux är inte klargörande. Bodströms anklagelserna hänger kvar i luften.
Helena har sett samma program. Hon ger Björklund ett högre betyg än jag. (Länk) Jag är ju egentligen emot betyg, men hoppas att detta fungerar som “skriftligt omdöme”. Nog finns det mer information i den här texten än i ett bokstavsbetyg?
Två väldigt olika versioner av en vacker sång:
Jag har varit på några VFU-besök de senaste veckorna. På förvånansvärt många förskolor och fritidshem har det stått väldigt små barn och sjungit “Mänbåj, Mänbåj, jo känn kål mi Mänbåj”. Hårt prövade pedagoger har suckande ursäktat sig och skakat på huvudet. En del har accepterat barnens kärlek till melodin och diskret bett dem stänga dörren. Jag har inte sett några allvarliga försök att ta vara på barnens engagemang.
Idag har jag vikarierat som danslärare för en grupp blivande fritidspedagoger och vi arbetade med att skapa en koreografi till Manboy. Låten är väl lämpad för en sådan övning och det är enkelt att analysera formen:
Intro – 4 takter
Vers – 8 takter
Brygga – 4 takter
Refräng – 12 takter o.s.v.
Förhoppningsvis kommer framtidens pedagoger att bli skickliga på att ta vara på barnens populärkulturella uttryck. Jag vågar inte tro att idrottslärarna ensamma ska orka bära upp danstraditionen i skolan. Kursplanemålet om dans i idrottsämnet misstänker jag är ett av svenskt skolväsendes mest förbisedda – men jag har gärna fel!
Lärarnas tidning publicerar en debattartikel om nivågruppering.
Jag undrar hur många ord det finns för att dölja den här formen av sortering – eller som det kallas i artikeln: “organiserad mobbning”. Begreppet “repetitionsklass” var nytt för mig.
Idag utsätts rektorerna för ett dubbelt tryck. Skolinspektionen förbjuder dem att nivågruppera och samtidigt ökar kravet på effektivitet. Forskningen ger inga entydiga svar, förutom att de snabbaste vinner resultatmässigt på att slippa de svaga. De etiska aspekterna är svåra att mäta.
Vad heter grupperna på din skola? Har ni lyckats hitta något värdigt sätt att dölja funktionen?
Eftersom utbildningen för lärare med inriktning mot Fritidspedagogisk verksamhet ska förkortas till tre år tar jag mig friheten att förkorta rubriken.
I senaste numret av Lärarnas tidning hittar jag en rejäl genomlysning av problematiken med fritidspedagogernas oklara yrkesroll och bedrövliga avtalsförhållande. Att göra samma jobb som de övriga lärarna men utan planerings- och förtroendetid tycks inte vara en framtidsinriktad lösning.
LR och Folkpartiet har bundit upp sig hårt i arbetstidsfrågan och motståndet mot reglerad arbetstid. Hur förhåller de sig till fritidspedagogernas krav? Är det tillräckligt många röster att vinna?
Är fritidspedagogerna skolans krockkuddar?
Jag läser om en gränslöst okunnig Skolinspektion som anmärker på att fritidspedagoger hållt utvecklingssamtal. Enligt examensordningen 2001 är fritidspedagoger lärare som kan ha 60p fördjupning i valfritt ämne.
På Lärarutbildningen i Malmö ställs årets antagning av Den fria tidens lärande in. Det känns en smula vemodigt när samhället skriker efter fritidspedagoger – men varför ska de gå 3,5 år nu när riksdagen har bestämt att det i framtiden räcker med 3 år? Antagligen är det också en status- och kvalitetshöjning? Fråga mig inte hur.
Efter att ha skrivit elaka saker om utbildningsminister Björklund i två år byter jag taktik. Nu gäller den gamla fina gangsterlagen: “If you can´t beat him – join him!”
Arbetet med att skriva nya kursplaner kräver total fokusering och jag rätar in mig i ledet. Så är det att jobba i en politiskt styrd verksamhet och jag får i alla fall betalt.
Dessutom har han söta tår.
Risken är att jag vaknar i morgon och nynnar på Hoola Bandoolas gamla fina melodi Kärlek, ömhet och disciplin
Allt har bli’tt så väldigt komplicerat
polariserat och manierat
När man ser hur allt degenererat
vill man vomera och ge sej av
Nog var allting finare förut
Då fick mänskor lära veta hut
Tidens oro måste få ett slut
och jag har lösningen på lut:
Ordning och reda, drill och disciplin
Lära och lyda, det är melodin
När man har vant sej, känner man sej fin
Och länge leve monarkin
