Med de skorna kan han inte misslyckas!
Det är få saker som kan få mig att avstå från vattengymnastiken på onsdagkvällarna, men när Richard Lindgren spelar på Valnöt och kaprifol i Hammenhög får kroppen finna sig i att stå till sidan. Själen behöver sitt.
Den som inte tycker om musik kan njuta av att sitta under den gamla blodboken.
Det är dags att resa sig, Mats!
Hur död är Karl Marx egentligen? Få menar väl fortfarande att proletariatets diktatur är ett nödvändigt stadium i samhällets utveckling – men går det att använda teorierna om mervärde och alienation?
Det tror jag och några begåvade amerikanska killar:
Hos Helena (länk) diskuteras likriktningen inom universitetsutbildningen och den snåla behandlingen av liberala filosofer. Jag ser fram emot den liberala tolkningen av låten.
I Sverige vill vi gärna tro att skolan och förskolan betyder mycket för barnens kommande liv som vuxna. Effekterna är svåra att mäta och det finns få studier som påvisar långvariga effekter av enskilda delar av utbildning. Samtidigt resonerar vi gärna i personlighetsutvecklande termer och hoppas att skolan ska vara en del av något som skulle kunna kallas det demokratiska samhällsbyggandet.
I USA är det mer raka rör. I en studie som presenteras i New York Times (Länk) redovisas det ekonomiska utfallet av en lyckad förskoletid. Hur påverkas den framtida medelinkomsten av lärarnas kvalitet?
Resultatet är ganska svårtolkat och det finns en mängd ovissa parametrar, men den äppelkäcka slutsatsen är inte oväntat:
– Ja, utbildning lönar sig!
Frågan är om denna insikt kan påverka lärarnas löner?
Mr. Chetty and his colleagues — one of whom, Emmanuel Saez, recently won the prize for the top research economist under the age of 40 — estimate that a standout kindergarten teacher is worth about $320,000 a year. That’s the present value of the additional money that a full class of students can expect to earn over their careers. This estimate doesn’t take into account social gains, like better health and less crime.
Vem lärde dig slå kullerbyttor?
För oss som demonstrerade mot USA:s krig i Vietnam kommer det alltid finnas ett lite grumligt stänk av anti-amerikanism i botten av vår världsbild. Samtidigt är vi uppfödda med amerikansk kultur och jag skulle nog beskriva mig som ohjälpligt kluven i förhållande till det stora landet i väst.
Jag håller på att ramla av solstolen när jag lyssnar på ett reportage i Studio Ett om situationen för barnfamiljer i New York. De privata skolorna är svindyra, men det finns en genväg för ambitiösa föräldrar som vill sina barns bästa. De privata företagen förbereder fyraåringar inför antagningsproven till de bästa kommunala förskolorna skär guld och debiterar uppåt 1000:- i timmen. Medelklassföräldrarna skyr inga medel när det gäller att se till de egna barnens intressen.
Suck.
I Sverige tror vi att staten skapar rättvisa genom att uppmuntra friskolor.
Livet är ett stort prov?
Att hålla på med bloggeri innebär en form av lättsinnigt arbete. Vad ska jag skriva om? Vad vill folk läsa? Måste jag ha ett budskap eller i alla fall en poäng? Varför skulle någon vettig människa vara intresserad av mina tankar?
Lars Ekborgs utskällning av Beppe Wolgers sätter allt på sin spets. Vad är det här med kreativitet egentligen?
Beppe Wolgers – Ridåöverhalningen
– Dra ner byxorna och visa talangen!
Kanske blir svärtan en aning mer uthärdlig när man vet att det är Beppe själv som skrivit texten?
Vi diskuterar mål och skolprestationer, metoder och ansvarsfördelning. Det känns tryggt att beskriva uppdraget och inför terminsstarten tror jag att en hel del kolleger kommer att försöka prata sig samman inför mötet med eleverna om vad de ska uppnå. Här kommer inte knusslas med tydlighet och kravnivåer.
Bakom den här blanka fasaden av rationalitet finns en annan verklighet. Rädda barn och lärare som vill bli sedda en kort sekund utan att känna skräck.
Olle Adolphson beskriver det minsta djurets vardag med hjälp av Beppe Wolgers text:
Olle Adolphson – Okända Djur
Det minsta djur som funnits var så litet,
så magert och så tunt och ruskigt slitet.
Det var en fnill, som som var så svår att finna,
att en bacill kunde be den försvinna.
Han var så liten att hans huvud värkte,
men glad ändå om någon honom märkte
Någon har haft roligt med Photoshop:
Jag undrar över vem som spelar det väldigt ostyriga pianot?
Inspirerad åker jag till kyrkan i Ravlunda och letar reda på Olle Adolphsons gravsten omgiven av lavendel.
Anna Hellsten (länk) är ungefär lika fascinerad av Man men som jag. Skillnaden är att hon har tillgång till de nya avsnitten från fjärde säsongen och jag sitter i en sommarstuga med boxen.
Männen kämpar på och är väl som män är mest – även om reklambyråmiljön i New York förstärker en del traditionella manliga mönster. Visst är det en provkarta på intressanta karaktärer, men seriens verkliga huvudperson är Don Drapers ständigt bedragna frustrerade hemmafru.
Själv blir jag alltmer fascinerad av January Jones frustrerade figur Betty (bilden). Vid fjärde säsongens start är hon mer martyrbenägen än någonsin, och så frostig mot sina barn att man bokstavligen ryser. Hennes nya svärmor klagar: ”Those children are terrified of her. She’s a silly woman”. Dum är hon inte, men svårgripbar: närmast omöjlig att ta till sitt hjärta hur genuint synd det än är om henne. Vad gäller skaparen Matt Weiner kan jag inte bestämma mig för om han bara hatar välsituerade och lågstimulerade hemmafruar eller faktiskt skrivit den mest komplicerade karaktären i modern tv.
Jag vandrar på den röde grevens ägor och njuter av de välskötta skogarna. När jag är som längst från civilisationen stannar en bil på grusvägen och en bekymrad skogsförvaltare går ut och tittar på en förvånansvärt ljus och gles granskog.
Han skakar på huvudet och berättar för oss fåkunniga:
– Det är hårt för träden nu. Antagligen är det sköldlössen som har förökat sig i värmen och de gamla granarna är kraftigt försvagade. De är knappt 50 år gamla och vi hade inte tänkt avverka dem nu!
Jag går hem och googlar sköldlöss som är en fara jag inte reflekterat över tidigare. Jag inser att det är en stor insektsfamilj med en bred repetoar av fortbildningsknep:
Sköldlösshonorna bevarar i motsats till de flesta halvvingar sin larvform som könsmogna. Adulta hanar har vingar, men äter aldrig och dör inom en eller två dagar. Fortplantningssystemt varierar stort mellan arterna i gruppen och omfattar båda hermafroditer och sju former av partenogenes (jungfrufödelse).
Vägen till jämställdhet är lång inom djurens värld.
Anna Hellsten rekommenderar en text av Heather Havrilesky inför den fjärde säsongen av Mad men. Länk
This is the genius of “Mad Men,” its dramatic reenactment of the disconnect between the dream of dashing heroes and their beautiful wives, living in style among adorable, adoring children, and the much messier reality of struggling to play a predetermined role without an organic relationship to your surroundings or to yourself. We’re drawn to “Mad Men” week after week because each and every episode asks us, What’s missing from this pretty picture?
Svaret är ingen överraskning och frågeställningen har inte åldrats märkbart sedan slutet på 50-talet.
What’s missing on both a personal and a broader scale is empathy, of course — embodied most gruesomely in the lawn mower accident last season, but also wrapped up in the sharp edicts Don and Betty issue to their children, in the distracted insults Don aims at Peggy, in the self-involved funk of Joan’s doctor fiancé, in the cruelty that springs from Pete’s existential desperation. While “Mad Men’s” detractors often decry the empty sheen of it all, claiming that it has no soul, clearly that’s the point. The American dream itself is a carefully packaged, soulless affair.
Slutorden är nattsvarta:
In show creator Matthew Weiner’s telling, the birth of the advertising age coincides directly with the birth of our discontent as a nation — and what got lost in the hustle was our souls.
Vad är det som saknas?
De flesta tycks trivas väldigt bra med målstyrning. Tydliga och utvärderingsbara mål ger riktning åt arbetet och känslan av att det finns en gemensam plan är delvis berusande. Vi vet vart vi är på väg och vi vet när vi är framme. Alla är glada.
Ändå har jag ofta en smygande misstanke om att de här målen är en kuliss och att det verkligt spännande händer bakom dem.
Idag är jag mållös.
Tysta tankar 