Jag ska bli artigare

Som lärare vill man gärna vara en förebild och föregå med det goda exemplet. Som förälder blir det en livsuppgift att förmedla normer till barnen och underlätta deras anpassning till samhällets konventioner.

Därför gjorde det lite ont när en nära anhörig, som har bott i England i fem år, skällde ut mig på grund av att jag frågade en okänd person om vägen UTAN att inleda samtalet med att be om ursäkt. Den här artigheten, som i mina svenska ögon framstår som lite tillgjord, var för henne helt avgörande i umgänget med andra människor.

Elisabeth Gerle skriver om vårt inbillade oberoende av omvärlden (Länk till Sydsvenskan) och det är svårt att inte hålla med henne.

Som ung glömde jag ofta att hålla upp dörren för den som kom efter. Tills jag bodde i Princeton i nio år. Plötsligt blev jag medveten om min oartighet. Insåg att alla sa ursäkta när de ville komma fram i snabbköpet. Sedan började jag irritera mig hemma i Stockholm. Istället för att säga ”ursäkta, jag ska av här”, stirrade folk på tunnelbanan tills man flyttade sig. Från Princeton minns jag ett samtal om svenskar som inte hälsar och inte ser varandra i ögonen när de möts. ”De är som folk som just flyttat in till stan”, sa en New York-bo. De är blyga och väjer undan med blicken. Men på landet hälsar alla. Däremot talar ingen med den okände i onödan. Så kanske finns en sorts lantlig blyghet bakom det ordkarga.

Skillnaden mellan stressen i London, där artigheten utgör ett nödvändigt glidmedel i det dagliga umgänget, och lantlivet på Österlen är naturligtvis stor. Men det finns ingen ursäkt att inte be om ursäkt. Gerle  driver tesen att det är skolans uppgift att odla fram goda vanor.

Brådska, blyghet eller en föreställning om att var och en klarar sig själv kan vara förklaringar till att svenskar ibland uppfattas som mer oartiga än andra. Men det handlar också om vanans betydelse. John Dewey (1859–1952) känd amerikansk filosof, psykolog och pedagog intresserade sig för lärandets villkor och myntade uttrycket ”learning by doing”. Precis som vi lär oss det språk som talas omkring oss så insuper vi de beteenden vi omges av. Dewey menade att både samhälle och individ har ett gemensamt intresse av att odla fram goda vanor.

Fast just idag har jag fullt upp att odla min trädgård.

Tillvarons påförtrollning – eldgrop och fullmåne

I kväll eldar vi i en nybyggd eldgrop medan månen hänger lågt vid horisonten och ett stilla regn strilar genom lövverket. En kort stund befinner vi oss i “lägereldarnas och sagornas tid”. Magin fungerar och tillvaron är åter förtrollad.

Länk till Bröderna Lejonhjärta

James Taylor – Fire And Rain

Anders Mildner skriver om hur Facebook har krossat Jantelagen och gjort oss till bekräftelsesökande skrytmånsar. OK – han har mer än en poäng. Länk

Tillvarons avförtrollning – iPhone som informationsöverflöd

Vi påverkas av våra maskiner. Frågan är på vilket sätt? I dagens Sydsvenska skriver Gary Shteyngart om sitt förhållande till sin iPhone och jag nickar igenkännande. (Länk). Skärmen har en tendens att bli verkligare än det vi brukar kalla verklighet.

Nu tråcklar en pil uppför min färgglada skärm. Den taco jag hungrar efter är 1 , 6 kilometer bort, 32 minuters promenad eller 14 minuter om jag hinner med F-tåget. Jag följer pilen i tacons riktning, jag stirrar på min Iphone på samma sätt som jag brukade stirra på mänskligheten, med intresse och förväntan.

Jag installerar något som kallas Genious och ger Apple rätt att föreslå lämpliga applikationer baserat på mina tidigare val. Eftersom jag har Skånetrafiken gissar de att jag även är intresserad av att veta vilka flygplan som passerar över mig. Snart drabbas jag av informationen att mullret i fjärran kommer från ett fraktplan på väg mot Dubai från Göteborg. (“Men vad har det för last?”)

Till sist inser jag att den här informationen inte enbart ger mig frihet och kontroll. Kanske var jag lyckligare när jag inte visst vart planen var på väg. Det gick lättare att drömma sig bort då.

Sakta börjar jag förstå vad Max Weber menade med tillvarons avförtrollning.

Min nya flagga – alternativ “kulturkanon”

Himmel, hav och strand. En vandrare och några fiskebåtar på väg hem. Det är ungefär så jag tänker mig livet i dess renaste form.

Jag läser att folkpartiet ska damma av sitt gamla kanonkrav i valrörelsen – fast i år tänker de använda citattecken kring “kanon”. Det blir inte roligare eller mindre hotfullt för det.  Länk till Sydsvenskan. Säkert tål “barnen” att “tvingas” läsa några “författare” som kallas  “Strindberg” och “Fröding” under rubriken “Litteratur” men jag tror att projektet riskerar att förskjuta frågan om vilken djupare funktion litteraturen kan  ha för läsaren till klassisk avprickning och vårdande av museala traditioner.

Jag litar inte på partier som använder citattecken och är bekymrad över att vagt definierad kunskap och bildning blir slagträ i valdebatten. Folkpartiet har en del att bevisa när det gäller gäller kulturpolitiken och Christer Nylander verkar aningen för ivrig (Svd). Klarar förenklingspartiet av att hantera komplexa frågor som kultur?

Tomas Wiehe skrev en gång:

Jag sökte efter kärlek – dom köpte mig en hund
Jag längta´ efter visdom – dom skicka mig till Lund

De heliga betygen och läkarutbildningen

Ett viktigt argument för betyg är deras förmåga att förutsäga elevens möjligheter att klara framtida studier. Bilden av en hård men nödvändig rättvisa präglar urvalsprocessen till läkarutbildningen och lottningsförfarandet ses som en uppenbar orättvisa mot dem som har ansträngt sig under gymnasietiden. Dessutom gäller det att ha läst rätt ämnen för att kunna tillgodogöra sig undervisningen på det krav- och prestigefyllda programmet.

I USA är det ungefär samma mönster och blivande läkarstudenterna måste genomgå fruktade naturvetenskapliga kurserna som har ett större utslagningsvärde än de vanliga betygen och intagningstestet SAT.

For generations of pre-med students, three things have been as certain as death and taxes: organic chemistry, physics and the Medical College Admission Test, known by its dread-inducing acronym, the MCAT.

Nu visar det sig att några utbildningar har antagit studenter som saknar de här kurserna och i en studie redovisas hur de har klarat sina läkarstudier  (LÄNK till NYtimes)

Vad hände? Skulle nivåerna sjunka och läkaryrkets status raseras? Det visar sig att bilden av läkaryrket förändras. Nya grupper söker till utbildningen och det är inte längre självklart att uppfylla familjetraditionen.

The study found that, by some measures, the humanities students made more sensitive doctors: they were more than twice as likely to train as psychiatrists (14 percent compared with 5.6 percent of their classmates) and somewhat more likely — though less so than Dr. Kase had expected — to go into primary care fields, like pediatrics and obstetrics and gynecology (49 percent compared with 39 percent). Conversely, they avoid some fields, like surgical subspecialties and anesthesiology.

Frågan är vilken typ av doktor vi vill möta i framtiden?
Och litar vi på att betygen sköter urvalet på ett korrekt sätt?

Livet är en ersättningsbuss?

Jag har ofta ärenden till pågatågsstationen i Smedstorp. Byn kallas Österlens mittpunkt och den röda kulan symboliserar själva punkten. Tyvärr är tågförbindelserna lite svajiga. Signalfel och solkurvor skapar en viss irritation. Samtidigt tycker jag nog att skylten Ersättningsbuss tar bort en del av allvaret från monumentet.

Varför skulle någon vilja åka ersättningsbuss från en mittpunkt?

Vad är det vi försöker ersätta?

Konsten att vänta ut en paus

Att sjunga rent är inte särskilt svårt. Även om många människor beskriver sig som omusikaliska lyckas de ofta träffa  förvånansvärt många toner. Betydligt besvärligare är det att vänta ut en paus och orutinerade sångare tappar ofta taktslag.

Det här lilla barnet (det kan vara en ovanligt stor gitarr som förvrider perspektivet!) har full koll. Pausering, frasering och antydan till headbanging – allt sitter perfekt!

Kanske finns det en moral i detta. Många lärare behöver träna på att vara tysta och vänta ut eleverna?

Jag har inga fördomar…

Jag har inga fördomar. Möjligtvis undantaget Lund. Och kanske Folkpartiet.

Matilda Gustavsson  (Länk) skriver  elakt och roligt om ett midsommarfirande bakom Kulturens murar:

Medan spelmännen Enåtvå bjuder upp till dans får jag ett akademikerspan: Bengt Linnér, professor emeritus i svenska, iklädd fransigt avklippta jeansshorts och friluftssandaler. Han värjer sig när Folkpartiet nämns.
– Om någon ställt till det för svensk skola är det Jan Björklund, en förfärlig soppa!
Under Bengt Westerbergs tid hade Folkpartiet sin lundensiska toppnotering (17 procent).
Sedan dess har siffran sjunkit och frisinnet bytt kläder: från att vägra dela soffa med Ian Wachtmeister till språktest som krav för svenskt medborgarskap.
I samma takt gick Lund från att älskas av humaniorastudenter och vinna Popstad-96 till att nyligen ratas som kulturhuvudstad, men få en påkostad forsknings-anläggning.
– För-fär-lig soppa!

Jag är osäker om jag klarar mig utan mina fördomar och måste nog vänja mig vid tanken på att Lund finns. Dessutom har jag lovat att inte längre håna eller demonisera folkpartiledaren.

Därför publicerar jag en liten hyllning i prideveckans anda:

Heaven or sHell?

På lördagen den 7/8 ska Pojkaktig orkester spela på en stödgala mot Shells gasborrning på Österlen. Som bilist har jag varit lite kluven. Är det verkligen trovärdigt att protestera mot de stora oljebolagen samtidigt som jag njuter frukterna av deras härjningar?
Kanske det är så att BP är ett ont bolag medan Shell är snällt?
Är jag bara så där omoget antikapitalistisk och vill protestera mot allt?
Är jag tillräckligt insatt i minerallagstiftningen för att ha någon åsikt?

Efter att ha lyssnat på morgonnyheterna om Shells hänsynslösa exploatering av människorna i Nigeria känns det bättre. Den tämjda och humana kapitalismen finns bara i huvudet på smarta reklammän som försöker marknadsföra bilden av ett vänligt och miljömedvetet företag. Spåren förskräcker.

Lyssna och läs här

Mer om Shell

Vi ses den 7/8 i Andrarum! Stödgalan börjar 12.00.

Det är ingen tävling…

…men när jag uppsöker den tredje 1100-talskyrkan i närområdet märker jag att guiderna gärna talar extra vackert om den egna kyrkans förträfflighet. De nya församlingsgränserna som följer kommunuppdelningen talar de inte lika gärna om.
– Den taggen kommer nog sitta kvar några år framöver…

(Alla bilder är klickbara)

Ravlunda kyrka

Ravlunda kyrka

Ravlunda har Piratens gravsten som svårslagen turistmagnet.

Själv är jag mer imponerad av Olle Adolphson och funderar över vilka sånger som skrevs i stugan han hyrde en bit norrut.

Kyrkogården har sina fasta regler och jag anar att det är en del svåra beslut som måste fattas. Vanvårdade gravar röjs och under ett träd samlas stolta monument över liv i en snöplig hög. Det känns bra att kremering och minneslund finns som ett värdigt alternativ.

Utsikten mot Östersjön och Haväng skingrar tankarna om döden.

Kyrkan ligger högt och västerut böljar landskapet bort mot backarna och Vitabyskogen. En del gårdar är mer storslagna än andra.

Inne i kyrkan finns vittnesbörder om svenskarnas illdåd mot lokalbefolkningen.

Från Wikipedia

Anno 1612 den 4 februari kome de Suenske ind i goinge herrid der brende roffuede oc odelagde vid fem eller sex oc tiufue kirjrcke sogner: den 8 februari brende Ve: denne 11. dag bleffue de tappert igien besot aff vorris Kongis folck antastede på Visse So bade yhielslagne oc drucnede nogle (og) tiuffue hundrede mend oc miste al derris Bitte: som de haffde tagit: C. M. V.

När jag läser om Skånes historia tycks krig ha varit normaltillståndet fram till försvenskandet 1658. Som vanligt var det fattigt folk som fick lida mest när kungarna stred om de rika jordarna och skatteintäkterna.

Nåja – även om det inte är en tävling kan man väl alltid ha sin favorit?

Sankt Olof

Sankt Olof

Sankt Olof

Vitaby

Vitaby

Länk till Vitaby