Jag älskar Lärarutbildningens vackra och funktionella hus. Allra mest tycker jag om skulpturen som reser sig mot taket i ljusgården. Den heter Patterns of failure och påminner oss om att utbildning är ett projekt som är dömt att misslyckas. Men lika nödvändigt ändå.
Förstora
På 80-talet var Börshuset en symbol för den ekonomiska nytändningen i Malmö. Yuppisarna handlade med aktier och konvertiblar. Cavalli Björkman gjorde upp planer för Kockumsområdet och SAAB-fabriken togs i bruk. Vi andra stod utanför innekrogen O´yes och sneglade på flärden.
Nu fattas besluten någon annanstans. Utanför det bedagade huset står en husvagn med den inbjudande och samtidigt skrämmande texten “Sibyllan ser allt”.
Förstora och njut av detaljrikedomen
Ikväll spelar Vit päls på den nya scenen vid Posthusplatsen. Det ser jag fram emot.
Spotifylänk till den kritikerhyllade skivan
Där Hamngatan möter Stortorget finns en fantastisk vägg av bildäck.
Jag har ett ömt förhållande till bildäck sedan min tid på förskolan. Vi hade 50 däck som barnen släpade runt och byggde hus av. Min teori är att barn är trötta på färdigkonstruerade lekmiljöer och vill skapa något eget – med alla medel! Det anser jag härmed vara bevisat.
Vi gick till däckfirman och tiggde däcken – så här efteråt anar jag att de var glada att bli av med dem eftersom de slapp betala återvinningsavgiften
Det finns många sätt att visa sin dåliga smak och brist på intelligens. Ett av de bästa tycker jag nog är att köpa en personlig nummerplåt a´ 5000:- med texten SUCCESS och sätta på sin BMW.
Kanske är jag bara avundsjuk, men efter gårdagens begravning är jag mindre tolerant mot skrytsamhet. Allt är ändå hö och som du levt – så blir ditt eftermäle.
Får man ta nummerplåten med sig in i himlen?
Idag har jag varit på en väns begravning och det känns lite darrigt.
L. var en mycket ödmjuk person som dock hade bestämda åsikter om hur hennes avsked skulle gå till. Därför var hon också mycket närvarande under akten och vi följde villigt med i hennes val av musik. Dramaturgin fungerade och jag förstår att en bra begravning har många funktioner. Vi fick både sörja och skratta, men saknaden rår vi inte på.
Efteråt höll vi en stillsam irländsk vaka på favoritpuben och samtalet glider över till hur vi vill arrangera våra egna begravningar. Det är säkert en stor lättnad för de efterlevande om den döde har planerat huvuddragen, men någon väljer att inte vilja fundera över frågan.
– Är det OK att vi sprider din aska till tonerna av Fångad av en stormvind med Carola?
Kanske är det ansvarsfullt att planera ändå. Men det finns ju så många bra låtar. Vilken vill du ska spelas på din begravning?
När jag besöker studenter på praktik är de ofta väldigt angelägna om att berätta vilka barn som har diagnoser och hur besvärligt det är att undervisa dessa. Jag försöker tona ner den här aspekten och funderar ofta över var alla dessa diagnoser kommer ifrån. Är det mät- och kontrollsamhället som har ett starkt behov av att skilja ut de som inte är normala?
Nu kommer siffrorna som avslöjar att det ofta handlar om barn som är födda sent på året och att deras svaga prestationer tolkas som sjukdom.
Att de varit yngst och minst mogna i daghemsgrupper och i skolklasser har bidragit till läkarnas missbedömningar, visar en ny studie från Michigan State University som omfattar 12 000 barn och ska publiceras i Journal of Health Economics.
Enligt studien är det 60 procent troligare att de allra yngsta barnen på daghem får en adhd-diagnos än de äldsta barnen i samma grupp. När barnen nått femte och åttonde klass i skolan är det två gånger troligare att de yngsta barnen får adhd-mediciner utskrivna jämfört med de äldsta klasskamraterna
Jag misstänker detta inte är en amerikansk företeelse, och tror att fenomenet är minst lika vanligt i Sverige.
Vi diskuterar barns utsatthet och en kollega säger:
– Jag önskar att jag en enda gång fick gå på ett utvecklingssamtal som INTE inleds med att “Det märks ju att han är född sent på året…”.
Vårt behov av att dela upp - snabba och sega!
Jag har varit lite orolig för att mitt nya spänstiga jag inte skulle klara övergången till stadslivet. Nu har jag bevisat för mig själv att det går att springa även i stan. Jag vände vid kallbadhuset som är en av anledningarna till att jag älskar Malmö.
Timbuktu & Simone Moreno – Vem pra Bahia (Vi drar till Malmö).mp3
Mer Sporty Mats – en motionärs uppgång och fall
På fredag börjar Malmöfestivalen. I år kommer en stor del av aktiviteterna ligga i hamnen vid Postplatsen. Då kan jag spana på dem från mitt arbetsrum och biblioteket på femte våningen av Orkanen. Det kommer bli mycket konst och installationer i år.
Jag försöker samla tankarna och uppsöker ett ödsligt bibliotek. I morgon ska jag prata om genus för mina kolleger och som vanligt försöker jag undvika de biologistiska trampminorna.
Martin Ingvars text om könsskillnader försvårar positionen för dem som betonar den sociala konstruktionens betydelse. Det var ganska slugt av regeringen att släppa in honom i DEJAs arbete. I stället för att addera arv och miljö menar han att vi bör multiplicera dessa faktorer.
I den första kursen möter studenterna etnologiska och starkt manskritiska texter (“Kulturnavigering i skolan“). Frågan är om de tål mer än ett perspektiv?
Läs Martin Ingvars text här (nytt fönster)
Anders ser dokumentären Vikarien och deppar ihop. För er som missat filmen finns några gyllene tillfällen att se en av de mest betydelsefulla debattinläggen om svensk skola.
När filmen förhandsvisades på lärarutbildningen var det en (numera pensionerad) professor som reste sig upp och beskrev filmen som en hyllning till gammeldags handfast pedagogik och ledarskap. Vi var ganska många som såg helt andra budskap.
Sändningstider: Vikarien
SVT1 Tisdag 17 aug 2010 kl 22.00
SVT1 Torsdag 19 aug 2010 kl 01.15
SVT1 Söndag 22 aug 2010 kl 12.05
Kunskapskanalen Onsdag 15 sep 2010 kl 21.05
Kunskapskanalen Lördag 18 sep 2010 kl 00.05
Tysta tankar 