Jag saknar en del uttryck från min barndom. När hörde du senast någon fråga:
– Är din far glasmästare?
Dagens ord – fördrivna
De främlingsfientliga krafterna breder ut sig i Europa. Sverigedemokraterna framstår än så länge som ett gäng trevliga grabbar. Kanske går de att dra in i demokratin genom kommunalt grovarbete?
Lyssna på Azur Ray – Displaced
I Sydsvenskan skriver Lars Dencik om den danska sjukan. Länk
Jag citerar utförligt:
Dansk Folkeparti med dess politiska mix av främlingsfientlighet, välfärdsstatschauvinism och populism står idag som segrare i den ”kulturkamp” man menar sig ha fört mot kulturradikalismen, ”smakdomarna”, ”eliten” och multikulturalismen i danskt kulturliv. Men segern har inte vunnits i kraft av partiets egen storlek eller styrka utan i kraft av dess förmåga att smitta andra större partier i samhället. Eller snarare i de större och redan etablerade partiernas oförmåga att mobilisera sitt eget immunförsvar mot lockelsen att – för att bevara eller vinna den politiska makten – acceptera först små och sedan allt större portioner av de komponenter som ger Dansk Folkeparti dess politiska identitet.
Jimmie Åkesson har utmärkt förstått detta. Tyvärr kan han ha alldeles rätt när han nu segervisst säger att Sverigedemokraterna i kraft av att de vunnit insteg i parlamentet – och alldeles oavsett hur det nu pågående spegelfäkteriet om regeringsbildning utfaller – redan har uppnått att djupgående ändra förutsättningarna och riktningen för det politiska samtalet i Sverige.
Till en början är danska sjukan smygande, och till synes obetydlig. I dess slutstadium eroderar den de humanistiska, liberala och sociala värden vi menar oss bygga det svenska samhället på.
Alla partier talar nu om att ta ansvar. Frågan är om de som har avgörandet i sin makt till slut verkligen förmår att göra det. Eller om de låter sig så blockeras av sin blockpolitik att smittan och danska sjukan också når hit.
Varje detalj berättar en historia
Det går att se föremål som komprimerade berättelser. Ibland gör det perspektivet tillvaron nästan outhärdligt komplicerad. Hittar du något spännande på bilden?
Nu sätter vi S:t Olof på regnbågskartan
Ikväll 20.40 sänder SVT en dokumentär om mjölkbonden Knut som är transvestit. Missa inte det! Länk till SVTplay
En del tror att toleransen mot avvikare är mindre i små samhällen. Det är inte självklart sant. En duglig och pålitlig person kan bli accepterad – även om han bryter mot traditionella normer. Den som har tagit mot guldmedalj ur kronprinsessans hand för 25 års prickfri mjölk är värd all respekt. Till sist är det vad du gör som räknas – inte hur du ser ut. Så mycket har jag lärt mig av livet på Österlen.
Kanske överskattar genuspedagogerna skräcken för det avvikande? Den maskulina hegemonistiska heteronormativiteten utmanas på många plan, men det sker på ett ganska okomplicerat plan:
– Har man som jag svävat mellan liv och död när en låglandstjur attackerade mig 2008, då tar man det lugnt, säger Knut Lindgren.
Jag är faktiskt stolt över min by!
Den ambitiösa länksamlingen
Jag är lite trött på politik. Efter en dag i kommunen där Moderaterna har tappat 18 procentenheter orkar jag inte ens tänka på vilka grupper det är som har erövrat dessa röster. Läs Ljungmans analys här – på egen risk
jag funderar på att bli en sådan där enkelspårig IT-entusiast som frossar i länksamlingar och kreativa undervisningstips.
Länkskafferiet imponerar som vanligt
De här taggmolnen verkar vara en spännande genväg till det oväntade.
Fast jag borde nog börja med att sätt mig in ordentligt i Creative commons – klicka på bilden och läs boken:
Jag är fientlig mot främmande kulturer
Vi måste skydda vår kultur från det inflytande som vissa länders påverkan innebär. Idag hotas den svenska modellen och alla goda krafter bör sluta upp kring de grundläggande värderingarna i vårt samhälle. Alla vi som är stolta över Sverige måste tillsammans se till att tankesmittan från västra Europa inte sprids över landets gränser!
Lyssna på Radiokorrespondenternas reportage om det folkliga stödet för barnaga i Frankrike och England.
Länk till podradio – inslaget börjar efter c:a tio minuter
Jag är inte nöjd
Röstfördelningen tänker jag inte kommentera. Studenterna får gärna tro att jag är politiskt neutral och obunden. Däremot tänker jag att vi tillsammans borde fundera över det låga valdeltagandet i en del områden. Malmö som helhet landar på c:a 70% och på Rosengård finns flera valkretsar där färre än 45% har röstat. Det är ett demokratiskt problem.
På andra sidan Ringvägen ligger stadsdelen Almgården. Där har 66 % av de röstberättigade fullgjort sin medborgerliga skyldighet. 34,7% av dem har röstat på SD. Det tål också att tänka på.
Länk tlll grafik för Almgården
Det skulle varit helt obegripligt om man inte läst Olof Westerbergs reportage.
Länk till Sydsvenskan
Du har väl röstat här:
Brown girl in the ring?
Att se Jimmie Åkesson hyllas till tonerna av Boney M:s gamla hit hörde till valnattens mer oväntade och plågsamma höjdpunkter.
Miljöpartiet och alliansen
Televisionen var trött, förutsägbar och tramsig. Jag är glad att Anne-Marie lockade in mig på twitter som verkligen exploderade i roliga och intelligenta kommentarer under valnatten.
Bäst tycker jag nog att Kjell Eriksson sammanfattade det nya politiska läget:
“Om inte miljöpartiet stödjer alliansen kommer jag aldrig mer att panta flaskor eller återvinna batterier.”
Maria Wetterstrand ser oroande stolt och partitaktisk ut då hon skyndar förbi kamerorna.
C-H Hermansson och traditionerna
Jag följer valvakorna och ser ungdomar av alla partifärger dominera tillställningarna. Glada ombudsmän hyllar sin förmåga att fånga de unga väljarna.
Själv saknar jag en tid då partiledaren kunde sitta i 30 år och undrar var de erfarna politikerna tog vägen?
C-H Hermansson bryter trenden och visar att 94 år är en tillgång.








