Peter Lundblad gjorde något vacker av den här omöjliga utmaningen:
https://m.youtube.com/watch?v=tSYkx3OYixA&feature=youtu.be
Jag är inte bra på minnesord.
Peter Lundblad gjorde något vacker av den här omöjliga utmaningen:
https://m.youtube.com/watch?v=tSYkx3OYixA&feature=youtu.be
Jag är inte bra på minnesord.
Länk
Ett välgjort reportage. Jag tänker att den här oron sprider sig till skolor och förskolor – vad händer om vi alltid utgår från värsta möjliga scenario?
http://www.telegraph.co.uk/women/family/250-childrens-toy-adverts-on-british-tv-analysed—its-worse-tha/
Sveriges lagstiftning lyfts fram som berömvärd i artikeln.
Jag tycker att ordmolnen är tänkvärda.
Sa
Nästa steg skulle kunna vara att diskutera andra förklaringsmodeller – än den förhatliga reklamen?
Om vi lämnar den likhetsfeministiska teoribildningen och antar att leksakerna fyller olika funktioner i pojkars och flickors socialisationsarbete?
Själv får jag svår ångest på flickavdelningen av alla dessa smink- och hårvårdsprodukter. Dessutom tycker jag att det är besvärande att så många leksaker bygger på en imitation av trditionell modersroll.
Men då kanske det är rollen som behöver förändras i stället för leksakerna?
Jag börjar se den hyllade serien River med Stellan Skarsgård. Netflix är inte bra för mina sovvanor.
Missa inte den här hashtaggen.
Tänk att lysa för båtar som aldrig går förbi…
Länk till Tove Jansons uppläsning.