Nu lämnar vi den Gutenbergska parentesen

Jag läser en text i Huffington post som beskriver baksidan av vår fixering vid den skrivna texten. Kanske är blinda och dyslektiker bättre lyssnare. (Länk)

A group of Danish academics say we are passing through the other side of what they wonderfully call theGutenberg Parenthesis, leaving the structured, serial, permanent, authored, controlled era of text and returning, perhaps, to what came before the press: a time when communication and content cross, when process dominates product, when knowledge is distributed by people passing it around, when we remix it along the way, when we are more oral and aural.

Som lärareutbildare sorterar vi studenter utifrån deras färdigheter inom läsande och skrivande. Kanske är det dags att i högre grad fokusera på lyssnandets och samtalets konst?

Efter tre informationsfilmer från Skolverket…UPPDATERAT!

…är jag en aning trött. Det känns lite som om jag mött Mona Sahlin i tio olika skepnader. Vänliga och lite överseende röster som försöker förklara komplicerade saker på ett sådant sätt att de framstår som självklara och naturliga. Ibland anar jag ett nedlåtande tonfall, men de flesta utstrålar seriositet och engagemang.

Länk till Skolverket

Filmernas bildspråk är påfrestande i sin entonighet. De intervjuade talar antagligen till någon vid sidan om kameran och efter ett tag drabbas jag av känslan att de talar förbi mig rent fysiskt (och psykiskt).

Kanske skulle det ha varit mer övertygande om de hade vänt blicken direkt mot kameran. Då hade jag känt mig mer hemma i reklamens värld.

“Detta är professionens kursplaner”

“Det finns inte en stavelse, inte ett kommatecken i de här kursplanerna som inte är vägda på guldvåg!”

Så säger min kollega Per Eliasson om de nya kursplanerna i en presentationsfilm från Skolverket. Det känns ganska tryggt. Jag är nyfiken på om han säger så även efter regeringens bearbetning av förslagen. Länk

Nu kastar jag mig ut i havet av informationsmaterial från Skolverket. Länk

Så gör Sydsvenskan läsarna glada?

En sorglig nyhet om Danmark publiceras i min tidning.

Länk till Sydsvenskan

I ett svar till folketinget skriver hälsoministern Bertel Haarder från borgerliga Venstre att sjukhusen i första hand ska se till anställda med slöja ersätts av annan personal om patienten så kräver. Om det inte går att ordna har patienten rätt att bli förflyttad med ambulans till ett annat sjukhus, skriver tidningen Politiken.

61% av de 568 läsare som har reagerat på artikeln säger sig ha blivit “glada”.

Jag vet vad som gör mig glad.

Om jag inte brydde mig?


I ett annat inlägg tangerar vi frågan om engagemang och distans. Det kanske går att abstrahera ansvar och förlägga skuld på andra nivåer än den rent personliga. Genom att beskriva läraryrket som ett “uppdrag” går det att ikläda sid den oskyldige tjänstemannens gråa kappa. Föräldrarna är inte engagerade, kursplanen är otydlig, läroboken är gammal, arbetslaget förstår mig inte, rektorn är snål, kommunen är korkad och staten är tokig – men till sist kommer allt tillbaka och du står ensam i mötet med barnet.

Jag tror inte det går att bygga upp några anständiga försvar mot de här misslyckandena som vi vet hör till yrket – utan att förlora sin medmänsklighet.

The Ink Spots – If I Didn’t Care

Talavsnittet i sången bär på en viss visdom.

Debatten om geografiämnet handlar inte om fakta eller förståelse

När Jan Björklund skrev om förslaget till kursplanen för geografiämnet fanns det debattörer som försökte göra övergreppet till en fråga om fakta eller inte. (se kommentarerna här)

En av författarna till det ursprungliga förslaget förtydligar vad handlar om. (Länk till AB)

En förändring som uppmärksammats i bland annat Svenska Dagbladet är att regeringen vill begränsa geografiska kunskaper på mellanstadiet till svenska landskap, Norden och Europa. Först i årskurs sju lär sig eleverna var världsdelarnas viktigaste länder ligger.

Var sak på sin plats och skridskorna i isskåpet? Värre än den här regionalismen är kanske sättet att skriva ut rättviseaspekten ur ämnet.

En annan förändring värd att begrunda är att ett ord försvunnit. Regeringens kursplan lyder: ”Undervisningen ska också medverka till att eleverna utvecklar kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer acceptabel levnadsmiljö för alla”.

Skolverkets förslag innehöll ytterligare ett ord: ”…kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer rättvis och acceptabel levnadsmiljö för alla.”

Varför är jag inte förvånad.