Jag tror att det danska skämtlynnet är lite annorlunda jämfört med det svenska.
Kanske är den här roligare?
Dansk antifeminism?
6
To pad or not to pad?
Familjen samlas och hemmet översvämmas av produkter från Apple.
Till vårt försvar kan sägas att iPaden enbart är lånad.
Meningarna är delade om prylens användbarhet. Jag antyder att det vore bättre om den levererades med någon form av ställning och tangentbord – hoppsan det finns redan och kallas “laptop”! För några år sedan var bakmaskinen årets julklapp och vi vet alla hur det slutade. Läsplattor och parabolantenner är modeflugor som det gäller att stå emot.
Sedan kommer de tidningslösa helgmorgnarna och jag laddar i desperation hem The Times juldagsnummer i iPad-version. Fotobilagan knäcker mig, dottern är lyrisk över sättet att grafiskt illustrera cricketmatchen och intervjun med Keith Richard tar aldrig slut.
Plötsligt förstår jag poängen och inser dessutom varför en del tidningsutgivare tror att det är möjligt att ta betalt för produkten.
Downton Abbey – låt det snöa!
Engelsk teveserie om livet på ett slott 1912. Skådespeleri, manus, kamerarbete, miljöer och berättelse är klockrena. Maggie Smith är som vanligt fantastisk och jag glider in i en oroande försvunnen värld där spelet mellan herrskap och tjänstefolk fångar mig helt.
Snart börjar andra säsongen och jag tror att det går att leta upp boxen på nätet.
S:t Göran vill inte förbjuda riddarlego?
Ibland är jag lite trött på en ändlös genusdiskussion. Som lärarutbildare förväntas jag inskärpa betydelsen av läroplanstexterna om att “bekämpa könsroller” och “motverka könsstrereotypier” (eller är det tvärtom – jag måste oftast slå upp). Genusperspektivet är inskrivet i alla kursplaner och studentena har lärt sig vad de förväntas tycka. Ofta kommer de till seminarier med hemska exempel på barn som har varit klädda i könskodade färger och tillsammans förfasar vi oss över att tillvaron inte är könsneutral.
Tobias Österg och Ulrika Hjort är upprörda över att de här mönstren återfinns i legolådan och skriver en rar debattartikel i AB.
Det är helt enkelt dags att skaka om i legolådan. Kanske är det rent av dags att ta till hotet om kvotering precis som när det gäller de enkönade börsstyrelserna.
Göran Hägglund tar chansen och skriver om skillnaden mellan föräldrarnas och politikernas ansvar (AB2):
Min uppmaning till frustrerade föräldrar är lika enkel som svår; Ni har inte råd att vänta på någon lagstiftning eller agerande från lärarkollegium! Tycker ni att det är ett problem att det är för mycket Storm troopers och Indiana Jonesfigurer i legolådan, är det ert ansvar att välja andra julklappar till barnen. Och förklara för dem varför!
(…)
Fungerar inte vården? Vänd er till mig! Fungerar inte polisen och verkar straffsatserna uppåt väggarna? Vänd er till mig! Är det för krångligt att vara företagare? Vänd er till mig! Är din skatt för hög? Vänd dig till mig! Är demensvården uppåt väggarna ovärdig? Vänd er till mig!
Är det fel grejer i legolådan? Vänd er till Lego!
Jag är intresserad av de här gränsdragningsfrågorna och tänker nog att Göran Hägglund har mer än en poäng. Kanske är det möjligt att tänka sig en genuspedagogik som inte är normativ, men jag har inte sett någon sådan i verkligheten.
I skolans värld är det många som oroar sig för att kunskapsuppdraget naggas av andra uppdrag. Jag kan tänka mig att en del pedagoger uppfattar det som ovärdigt att räkna legobitar.
Njut av Kristina Alexanderssons julkalender och legobilder:
Jag är glad över att flickor och kvinnor kan leka med Lego av olika slag. Kvotering löser inga problem.
Det var bättre förr när Zlatan bodde på gatan
Zlatan bodde granne med oss under några månader innan han for till Amsterdam och Ajax. På den tiden hängde det minsann inte några istappar från taket.
Klarinettisten i huset bredvid har också slarvat.
Det finns en plats för oss – någonstans
Jag försöker vara lite julaftonsuppbygglig!
Den nya attraktiva lärarutbildningen?
- Förverkliga dina drömmar som lärare!
Till hösten startar en ny lärarutbildning och det finns stora förväntningar på att den ska bli bättre än den förra. Genom höga krav och god kvalitet ska statusen öka.
Kanske kan 19 miljoner kronor till en reklamkampanj hjälpa till att öka söktrycket?
Kampanjen riktar sig till “högpresterande”. Jag hade gärna sett att det fanns ett genusperspektiv och att myndigheterna följde upp talet om jämn könsfördelning med kraftfulla åtgärder.
Jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är kanske lite cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk…
Tar skolan vara på barns kreativitet?
Jag ser en underbar film om några killar i Snårestad som har byggt en trädkoja på 400 kvadratmeter med tillhörande bunker.
Länk till film, Killarnas hemsida
De har hållit på i tio år och jag funderar över hur många läroplansmål de har avverkat under tiden.
Jag önskar att skolan skulle kunna erbjuda liknande utmaningar till alla barn. Det kallas informellt lärande.
Ytterligare en gräns raseras…
Jag har tidigare förvånat mig själv genom att blogga om kläder och matlagning. I dessa juletider släpper de sista hämningar och jag kastar mig ut i heminredningsvärlden. Homestyling är kanske nästa stora grej?
Min chef talade om “det privata läckaget” inom bloggvärlden och jag får nog motvilligt ge honom rätt. Vi är ganska långt ifrån utbildningspolitik nu.
Granen är klädd. Den är liten men ser stark ut. Tänk att vi fortfarande har svampade väggar!
Spelet om lärarutbildningarna
Majken Humle sammanfattar de sorglustiga turerna kring den nya lärarutbildningen och beskeden om vilka lärosäten som inte beviljats examensrättigheter (Länk)
Vad var det egentligen som hände när lärarutbildningen annekterades av Stockholms universitet?
Institutionsstrukturen slås nu åter sönder i januari 2011. Ett vackert, funktionellt och för ändamålet nyskapat campus ska utrymmas. Flytten går mot Frescati, Stockholms universitets område. Men det här handlar om annat än en lokalflytt och ett investerat kapital i ett campusområde. Den kunskap och erfarenhet som fanns inom lärarutbildningen har inte tagits tillvara. I stället användes den urgamla härskartekniken Historien – Börjar – Med – Mig. Universitet hade inte förmågan eller viljan att forma en organisation som i bästa mån skulle passa en yrkesutbildning. Tvärtom stuvades professionsutbildningen in i universitetets strukturella villkor och detta bryter sönder en sammanhållen utbildning. Den söndras och splittras, liksom den kunskap och erfarenhet som fanns samlad.
Jag gissar att detta mönster inte är helt olikt Umeå som också förlorar sina examensrättigheter. Något borde vi kunna lära oss av det här – kanske att det finns ett värde i att behålla lärarutbildning som samlad organisation.
Och att inte låta DN:s ledarsida sköta dagordningen.
- Jag tar vad jag vill ha!
Tysta tankar 