Fototriss – så ser det ut där jag är idag

Jag har inte deltagit i fotoutmaningar på länge och idag var en bra dag att börja igen.

Fototriss del 126: Så här ser det ut där jag är idag

This slideshow requires JavaScript.

Jag lämnade ett soligt Malmö (se Christers bilder) för ett arktiskt Österlen. Dammen är bottenfrusen och jag vågar inte tänka på hur fiskarna mår. Rhododendronbuskens blad viker ihop sig krampaktigt i sina försök att undkomma kylan. Inomhus hänger jag upp ljusstakar på väggarna. Allt för att få lite ljus och värme.

Åge Aleksandersen – Ljus och värme (dagens mest oväntade länk?)

“Blame the educators movement”

Ibland är det skrämmande likt.

De senaste veckorna har vi diskuterat vem som bär ansvaret för tillståndet i svensk skola och Helena von Schantz har i en serie inlägg beskrivit tendensen att lägga skulden hos lärarna (Allt är lärarnas fel 1, 2, 3 och 45678910 och 11, 12, 13.)

I USA finns en motsvarande debatt som jag tror kan hjälpa oss att se mönster. En federal myndighet vill styra upp de yviga delstaternas skolsystem och redskapen är rigorösa kursplaner och omfattande tester. I Sverige motsvarar detta maktkampen mellan stat och kommun. Vi rusar in i förändringen utan att fundera över konsekvenserna på den lokala nivån.

Vad händer när resultaten inte blir de önskade? Diann Woodard sammanfattar i Huffington Post:

In both the assault on public employee pensions and the blame-the-educators movement, the failures of elected officials and their corporate benefactors are projected onto the victims of these failures — and public schools have certainly been among those victimized.

When federal experiments with school curricula fall short, the thrust of the attack on educators and students is to label them “failures” when the experiments themselves have failed largely as a result of excluding front-line educators from the design of reforms.

And when poorly designed data-driven tests are adopted by Democrats as well as Republicans as a panacea, it’s difficult not to conclude that the same corporate interests that now dominate both parties are dominating the debate about the best way to educate our children.

Jag är rädd att Helena inom en snar framtid kommer att tvingas skriva en ny serie med den ironiska rubriken Det är barnens fel!


 

 

#mel2011

Jag har ett kluvet förhållande till schlagerfestivalen. Det känns lite overkligt att ha demonstrerat mot spektaklet på 70-talet och jag är inte säker på att våra motiva motiv var glasklara.

Sillstryparn – Doin’ the omoralisk schlagerfestival

Även när det var som politiskt fel att gilla spektaklet brukade vi smygtitta i grupp och tävlade i att såga eländet. Men det blev svårare att upprätthålla den kollektiva nivån med sex deltävlingar – folk hade andra intressen.

På twitter når det kollektiva häcklandet  skyhöga höjder  och jag hinner varken lyssna, titta eller skriva – folk twittrar som besatta och de är ofta roligare än kvällstidningarnas lama krönikor. Jag behöver nog fundera över mitt förhållande till kollektiv elakhet.

Länk till twitter

Själv tycker jag det var djärvt av Linda Sundblad att uppträda i gympaskor. Högklackade skor är inte min grej.

Ah - vad fan?

Ah - vad fan?

Är skolan ett kloster?

This slideshow requires JavaScript.

I Spanien har en 54-årig nunna förvisats från sitt kloster efter 35 års tjänstgöring. Hennes brott är alltför mycket tid på internet och abedissan  är mycket besviken. De hade skaffat datorn för att SLIPPA ge sig ut i samhället och nu visade det sig att Syster Maria svikit hennes förtroende genom att interagera med omvärlden.

Länk

Varför kan jag inte låta bli att tänka på alla lärare som trodde att datorn skulle vara ett träningsredskap för att effektivisera skolarbetet, och plötsligt upptäckte att datorn öppnade klassrummet mot världen?

Edith Södergrans dikt Dagen svalnar är ständigt aktuell:

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.

http://twitter.com/#!/briankotts/status/38986670527348736

Europas alpina centrum 2

Jag har tidigare beskrivit S:t Olof som ett av Europas tre alpina centrum (Länk) och den hårda kärnan av sanning i påståendet blir allt mer uppenbar.

Efter några veckor av blidväder har kylan åter slagit klorna i det österlenska höglandet. Jag använder köldknäppen till att tassa över otillgängliga våtmarker och får en del nya perspektiv.

Här på landet är grannsämja viktigt och vi försöker byta tjänster. Idag har jag vägt lamm. Det är inte så lätt som det låter.

“My favorite anarchist” – vad är tillåtet att säga?

Jag minns min utbildning på 70-talet. Barnstugeutredningen 1973 var ett ambitiöst försök att kombinera svårförenliga teorier som  t.ex. Piaget och Homburger Erikson. I grunden fanns en stark tro på förskolans frigörande möjligheter och Paolo Freires ande svävade över sidorna. Vi skolades in i något som kallades “dialogpedagogik” och hade antagligen blivit stämplade som anarkister idag.

Steve Wheeler råkar nämna Ivan Illich namn på en konferens och drabbas av det onda ögat (länk):

During a presentation in Manchester two years ago, I happened to mention that Illich’s 1970s notion of deschooling society could now be achieved through new web based tools, but that we were in danger of turning the Web back into a funnel if we persisted with wholesale implementation of institutional VLEs that constrained rather than liberated learning. He is one of my favourite anarchists, I said.

In an online discussion group later, someone suggested that my mention of Illich was enough to brand me as a member of the ‘lunatic fringe’. I smiled, because I wasn’t offended by this, but genuinely encouraged. A similar thing happened to me during the plenary session of the ICL conference in Austria. I asked a question of one of the keynote speakers, and cited Illich’s deschooling position. He lost his cool and declared “No-one quotes Illich anymore!” It’s not always a bad thing to be labelled a lunatic. It often means that people just don’t fully understand what has been said. It’s the same when someone is labelled an anarchist. It is often used as a perjorative description, without a clear understanding of what it actually means.

Det bästa sättet att beskriva en diskurs är fortfarande att ta reda på vad det är vi INTE får prata om. Jag funderar över vilka tabuiserade omåden som idag finns i svensk skolpolitik. Pojkarnas skolprestationer? Könsbalansen i lärarkåren?

Ni anar nog var tipset kommer ifrån:

http://twitter.com/#!/briankotts/status/38764709884862464

Här ska det mätas!

Jag är intresserad av statistik. Ibland på ett ganska omoget och klåfingrigt sätt – det roar mig att försöka beskriva trender med siffror och diagram. Jag vet att de här representationerna är av begränsat värde.

En däremot fullständigt seriös sorteringsambition presenterades nyligen av Google Labs. Av litteratur publicerad mellan åren 1500 och 2008 finns den imponerande bråkdelen 500 miljarder ord nu inlagda i ett statistiskt verktyg (ngrams.googlelabs.com). Man skriver in ett sökord och får sedan kurvor på hur ofta det har förekommit under åren. Detta kan sedan tjäna som hjälpmedel vid kvantitativa analyser av olika slag. (Svd)

Jag testar Googles nya leksak http://ngrams.googlelabs.com/

Bilderna går att förstora.

Feminism?

Masculinism?

Nu återstår bara det roligaste  – att tolka bilderna. Observera att Y-axlarna inte har samma skala:

Feminism höjdpunkt 0,0012 %
Maskulinism höjdpunkt 0,00001%

Tur att jag har mina intelligenta läsare!

 

Min lille vän 101 – att ställa sig själv i centrum

This slideshow requires JavaScript.

Min lille väns liv är ganska ryckigt. Långliga tider lever han i fullständig obemärkthet och trivs ganska bra med det. Plötsligt hamnar han i händelsernas centrum och rycks med av intensiteten i uppmärksamheten. Sedan blir det tyst igen och livet rullar på som vanligt tillsammans med kurviga kvinnan och långa farbrorn.

Fler bilder på min lille vän