Mors dag!

Vi är inte så bra på fira Mors dag i vår familj, men jag lyckas ändå ringa mamma i morse och gratulera på den stora dagen. Hon låter glad och jag ägnar en stund åt att fundera över vad hon lärt mig.

På bilden är jag tre år och har varit på maskerad i höghuset i Bagarmossen. Mamma sydde narrdräkten och jag undrar hur hon tänkte? Var fick hon idén ifrån? Och hur lyckades hon fylla de där långa hornen i mössan?

Det är jobbigt att spela pajas och jag ser väldigt trött ut. Kanske är tryggheten extra viktig för den som tänker utmana normer?

Mer politisk än så blir jag inte idag.

 

 

 

Jag är stolt över min blogg…

…och särskilt nöjd med den vänliga och respektfulla tonen i kommentarsfälten. Vi är inte alltid överens, men grundinställningen upplever jag som positiv och nyfiken.

Om någon vill studera ett annorlunda diskussionsklimat rekommenderar jag (med viss tvekan) Newsmill. Yttrandefrihet är viktigt men ibland önskar jag att en person kunde begränsa sitt skrivande.
Länk till Mats artikel på Newsmill

I mina egna ögon är jag väldigt snäll. På gränsen till änglalik.

Astrid Lindgrens starkaste kärleksskildring?

Jag funderar mycket över det här med män i förskola och skola. När jag försöker beskriva vilka kvaliteter männen skulle kunna tillföra verksamheten riskerar det att bli väldigt traditionella bilder och jag är orolig över att en del kvinnor känner sig anklagade när jag påpekar brister i verksamheten. Efter 25 år i förskolan känner jag en stark lojalitet mot institutionen förskola och reagerar reflexmässigt när värdet av pedagogiken ifrågasätts.

Jag ser två traditioner. Förskolan har ett  arv av att vakta och vårda, medan skolan betonar lära och uppfostra. Idag finns en tendens att förena de här idéerna i förskolan och jag är förvånad över att det sker så konfliktfritt.

Problemet är att livet består av andra dimensioner som inte ryms inom de här traditionerna. Jag lyssnar på det fantastiska radioprogrammet om sången Fattig bonddräng och drabbas av allvaret i beskrivningen av Alfred och Emils relation. Drängen är den ende som verkligen ser Emil och som hjälper honom att hitta en väg. Det är en mycket vacker skildring av vänskap.

Lyssna till radiprogrammet!

 

Gå med i Facebook-gruppen Vi som tar till lipen av Fattig bonddräng!

Lönediskrimineras män i förskolan?

Jag lyssnar på morgonekots reportage (DN) om hur manliga chefer gynnar män och kvinnliga chefer belönar kvinnor. Det är något med den kvinnliga förskolechefens nervösa skratt som gör mig osäker:

Ulla Messing, som har ansvaret att sätta löner för 76 anställda håller med om att kvinnliga chefer gärna gynnar kvinnor.

– Det kan ju stämma. Jag kan känna att det finns inbyggt en viss försiktighet när det gäller män. Vi har inte så många, då ska de inte premieras bara för att de är män, säger hon.

Det är ett banalt påstående. Män ska naturligtvis inte premieras “bara för att de är män”. Kan det finnas andra anledningar till ett högre löneläge?

Låt oss pröva tanken på att de män som faktiskt har högre lön har uppnått den genom verkliga kvalifikationer. I en marknadsekonomi är det rimligt att den som erbjuder en vara som det råder brist på kan höja priset. Om männen tillför andra kvaliteter (i form av andra erfarenheter eller kompetenser) till verksamheten menar jag att det är rimligt att de också får ekonomiskt utbyte av detta om de tillför förskolan konkurrensfördelar på marknaden.

Här uppstår problemen. På den politiska nivån har vi bestämt att det inte bör finnas någon skillnad mellan hur män och kvinnor arbetar eftersom barnen då kan tro att det skulle finnas biologiska könsskillnader och de traditionella stereotypierna därigenom skulle förstärkas.

Om det skulle komma en man till en förskola och ha en annorlunda tolkning av förskolläraruppdraget innebär det inte bara en kulturell utmaning utan även en lönepolitisk sådan. Risken är stor att han bestraffas lönemässigt om han vågar bryta mot normen när det gäller innehållet i verksamheten.

De ska inte belönas “bara för att de är män” – men de ska inte heller bestraffas för att de tillför nya perspektiv. Jag kanske är onödigt misstänksam, men ser en farlig tendens till likriktning i Ulla Messings uttalande.

I Norge arbetar staten aktivt för att rekrytera män till läraryrket. I Sverige romantiseras lönediskriminering som en form av jämställdhetsarbete. Eftersom pedagogens kön inte spelar någon roll för innehållet i en könsneutral förskolan reproduceras de nuvarande könsrollsmönstren oreflekterat.

I stället för att diskutera verksamhetens innehåll kan de kvinnliga pedagogerna fortsätta att fokusera på pojkarnas problematiska beteende. Genuspedagogiken erbjuder teorier som legitimerar de här ansträngningarna. Ingemar Gens beskriver pojkarnas lek   “Allt är tillåtet – bitas, klämma pungkulor, dra i håret, knuffas, slänga, ja, egentligen vad som helst som gör en framgångsrik i att bli Herre på täppan”. Jag känner inte igen mig och undrar syftet med de här polariserade kategoriseringarna: “Hon är otränad i våld och hierarkier och hon är inte lika skoningslös, smärttålig och empatibefriad som pojkar förväntas vara.”

Det behövs fler män i förskolan som kan göra upp med genusexpertarnas stereotypiserade bilder av hur pojkar är och förväntas vara. Annars är risken stor att vi får dras med de här skräckskildringarna.

Tre manliga förskollärare

Tre manliga förskollärare

Samma text finns nu på Newsmill.

Katarina disputerar på fredag

På fredag lägger kollegan och vännen Katarina Schenker fram sin avhandling om idrottsämnet i skolan.

Läs mer här

Vi måste skapa nya begrepp när vi talar om undervisning i idrott. Forskaren Katarina Schenker saknar samhällsperspektivet i skolan och ifrågasätter om idrott och hälsa i dag kan kallas ett ämne för alla.

–Undervisningen är obligatorisk men närvaron är ojämn och alla finner inte sin plats. Man måste som lärare veta varför man gör som man gör.

I avhandlingen ger sig Katarina Schenker på jakt efter en tydligare definition av begreppet idrottsdidaktik. Viktigt inte minst när den nya ämneslärarexamen kräver att studenterna ska kunna bidra till kunskapsutvecklingen inom ämnesdidaktik.

På den här bilden står Katarina längst bak. Det lär hon inte göra på fredag.

Förstora - idrottare på Orkanens tak

Förstora - idrottare på Orkanens tak

Jag ser fram emot att spela på disputationsfesten och håller på att öva in hammondorgelsolot i den här låten:

Del Shannon – Runaway