Jag läser en helt förfärlig text om att sex av tio danska förskolor har strikta regler mot pussar och doktorslekar.
Läs och lid
I går kväll såg jag femte säsongen av Mad men och ryser av obehag. Dottern “leker med sig själv” och straffas hårt av en skoningslös mor. Plötsligt känns Nyamko Sabunis ganska spretiga text i DN om sex och samlevnadsundervisning väldigt angelägen. Jag vill inte tillbaka till 50-talets sexualsyn. det räcker med att kunna se Köpenhamn från Ribersborg.
Min favoritliberal Helena von Schantz skriver på Newsmill om det småaktiga bemötandet av Sabunis förslag. Bra förslag behöver inte kosta mycket att genomföra. Jag tror att PIM-satsningen är ett exempel på väl använda pengar.
I kommentarsfältet försöker jag lyfta den mest kontroversiella delen av Sabunis text. Ser vi en begynnande nyorientering i svenskt jämställdhetsarbete? Jag citerar mig själv:
När det gäller uppdraget är jag mycket nyfiken på Anna Ekströms tolkning?
“Därför får Skolverket i uppdrag att initiera särskilda insatser för att öka lärarnas kunskaper om könsskillnader i språk-, läs-, och skrivutveckling och om hur lärandeprocesser tar sig uttryck för flickor och pojkar. Syftet är att främja en undervisning som är optimal för alla elevers kunskaps- och språkutveckling.”
Blir det möjligt att diskutera skillnader mellan pojkars och flickors erfarenheter av skola? Det moraliserande talet om “antipluggkultur” och “höja förväntningar” var ett intellektuellt bekymmer i DEJA:s slutbetänkande. Är det dags att våga tala om innehåll och metoder? Om lärarkårens sammansättning?
Sabunis slutkläm:
“Med dessa åtgärder fortsätter vi arbetet med att säkra alla flickors och pojkars lika tillgång till kunskapsutveckling och lärande – från förskolan till högre utbildning – och skapa möjligheter att frångå de könsbundna utbildningsvalen”
Jag menar att Sabuni (och Helena) borde ha lyft fram problemet att 95% av de pedagoger som ska lära barnen att “frångå de könsbundna utbildningsvalen” själva har gjort ett sådant.
Ibland ser inte debatten ut som man har tänkt och jag tror att Sabuni är väl medveten om sitt brokiga ansvarsområde. Jag hade gärna sett ett tydliggörande av vem som egentligen bryr sig om könsbalansen i svensk lärarkår.
Det är dags att gräva fram utredningen Man ska bli lärare.








