I kursen diskuterar vi identiteters flytande karaktär och den postmoderna friheten att hitta på och odla nya karaktärsdrag hos sig själv. Nu återstår att marknadsföra bilden av mig.
Stövlarna, jeansen (ej märkes), fleecetröjan och kepsen bildar en väl sammansatt helhet. Det är bara Gandhitröjan som skämmer bilden.
Förra sommaren trodde jag på allvar att jag var “motionär”.
Jag förbereder en föreläsning om konsumtionssamhället och famlar efter vinklar. Vad är skolans uppdrag egentligen? Kritiken mot kommersialismen tror jag har tonats ner i senare läroplaner (måste kolla) och talet om allas lika värde ekar allt mer ihåligt. Utseende tycks inte ha blivit mindre viktigt i det omgivande samhället.
Har ni något tips?
Jag vill helst undvika att framstå som moraliserande, men tror att vi måste tala om “lycka”.
I ett annat inlägg reagerade jag snäsigt mot en debattör som uttalade sig nedsättande om svensk pedagogisk forskning. Kanske var min smärtgräns nådd när gäller påhopp mot lärarutbildning.
Jag läser senaste numret av Pedagogiska magasinet och njuter av en mycket välskriven och intressant text av min kollega Ann-Christine Vallberg Roth.
“Vår tidigare forskning har belyst hur dokumentation och bedömning av barn varierar beroende på var barnen växer upp och går i förskola. Kunskapsinriktade bedömningar visade sig dominera i stadsdelar där majoriteten av invånarna och föräldrarna hade etniskt svensk bakgrund. Medan socialt fostrande och svenskspråkig bedömning dominerade i stadsdelar där en stor andel av invånarna och föräldrarna hade migrationsbakgrund. Omsorgsinriktad och primärt kroppsnära behovsbedömning dominerade i en landsbygdskommun.”
Ibland pratar vi om vikten av kritiskt tänkande. Det händer att studenterna frågar:
– Exakt hur vill ni att vi ska vara kritiska?
Till sist handlar det om mod, tror jag.
Frågan är om studenterna står ut med George Carlin?
Tack för tipset Trofinios!
Jag har en vag känsla av att jag borde vara mer upprörd än jag är över de här stereotypiserande färgerna.
https://twitter.com/bennylindholm/status/115071845895647232
Det gör jag med.
Jag gillar kor, men i natt var det varit oroligt i kohagen. Nu anar jag anledningen. Det är korna som ropat ut sin längtan efter tjuren som står i en annan hage. Höst är nog brunsttid i naturen.
Jag får nog fråga grannarna vad det är som händer!
Skolfront kommer tillbaka. Jag möter Gudrun och Ingemar under Nathanaels trygga ledning.
Inspelningen gjordes “live i studion”. Det var ett äventyr.
Idag har jag diskuterat ungdomskultur med våra studenter. En del röster i det här reportaget gör mig knäsvag.
Tysta tankar 