För några år sedan sades kollegor upp från Lärarutbildningen. Det var en svår tid och förtroendet för arbetsgivaren prövades. Min bild av staten och den skyddande lagstiftningen fick en allvarlig knäck.
Nu ser jag Uppdrag granskning om uppsägningarna vid regeringskansliet och såren rivs upp.
Jag inser att “usel” är ett starkt ord och anar att min beskrivning är en grov generalisering. Det finns säkert många välskötta uppsägningar som följer lagens anda.
Under några dagar har vi diskuterat nödvändigheten av att basera en yrkesutbildning på forskning. Vi är väl inskolade och ingen vill på allvar ifrågasätta nyttan av systematiserad erfarenhet och kritiskt tänkande.
När jag möter studenten som har svårigheter att formatera kommentarer på kommentarer i det avslutande examensarbetet säger han glatt:
– Äsch jag går hem och kollar på Youtube, det finns säkert någon film. Jag kan faktiskt inte komma på någonting som inte går att lära sig på Youtube!
Jag försöker komma på luckan i hans tes. Hur ska jag argumentera?
Det är verkligen en ojämn tidskrift. Jag och mitt alter ego skulle kanske satsa på älgjakt istället?
Det behövs goda exempel. Känner du till något?
Artikelförfattaren var expert på Utbildningsdepartementet och skrev ögonöppnaren “Kön och skolframgång”.
Han nämner varken låga förväntningar eller biologiska skillnader som förklaringar. DEJA:s analys sjunker till botten. Det finns utrymme för nya tankar.
Efter elva lätt haveristiska debattartiklar på Newsmill känner jag mig lite mindre ensam nu. Om någon ansvarig politiker skulle kommentera på Newsmill vore det en verkligt bra dag. Det finns en förutsägbar ton i debatten som är besvärande.
Jag går på kurs för adjunkter. Idag mötte vi Malmö högskolas nye rektor Stefan Bengtsson. Vi får ställa frågor och jag tror de flesta av oss är lite imponerade. Nu försöker vi skapa en bild av honom och hur han ser på adjunkternas roll i den framtida organisationen.
Visionen lever – rektor brottas också med den gränsöverskridande handlingskompetensen.
Den gamla våffelstugan har fiffats upp och heter numera The Lodge.
Ibland är vardagen onödigt poetisk.
Tysta tankar 