Det finns teman som dyker upp regelbundet i svenska skolor och i andra klass bearbetar många rymden. Jag var själv extremt intresserad av ämnet som barn, men är lite bekymrad över det är svårt att underbygga kunskapen med riktiga erfarenheter.
Barnen lär sig att lita på böcker. Fakta finns någon annan stans.
Jag besöker skolor och förskolor. Det är mycket jul just nu.
Farbror Blå vänder notblad åt tant Gredelin. Kanske finns det en dold symbolisk mening i bilden?
Jag vill försöka föra in den här dimensionen i förskollärarutbildningen. Problemet är att hitta ett kursmål och en examinationsform som passar in i bolognasystemet.
…då kan vi lika gärna lyssna på julmusik. Jag har en lång lista på sånger jag inte vill höra. Dessutom trodde jag att min kvot av visksång var fylld – men icke!
She & Him har gjort en julskiva som jag gissar kommer spelas mycket. Det är något med ljudbilden och rösten som tränger igenom bruset. Jag tänker övergivet strandhotell på engelsk badort.
Kanske kan Anders beskriva efterklangen?
Vilken julmusik vill du helst INTE höra i år?
https://twitter.com/#!/jonasvlachos/status/144086514933039105
Morrica har framgångsrikt inpräntat värdet av akademisk bildning och jag försöker verkligen respektera den högskolevärld där jag förtjänar mitt uppehälle. Antagligen handlar den här texten i första hand om amerikanska universitet?
In this post, Bryan Caplan says (again) that college is vastly overrated. Like me, he says that the only thing college professors know how to do is be professors and that is all they can actually teach. Graduate school, where professors teach students who want to be professors, makes sense. Undergraduate school, where almost no students will become professors, does not. Like me, he ridicules the idea that professors teach students “how to think”.
He omits half of my criticism. It isn’t just teaching (“how to think” — please!), it’s also evaluation. Professors are terrible at evaluation. Their method of judging student work is very simple: How close is it to what I would have done? The better you can imitate the professor, no matter what the class, the higher your grade. This is one size fits all with a vengeance because there is no opting out. Sure, you can choose your major. But every class is taught by a professor. What if your strengths lie elsewhere — in something that your professors aren’t good at? Tough luck. Your strengths will never be noticed or encouraged or developed.
…men detta är kul
Länk till Tankesmedjan
Mindre roliga är de män som i kommentarsfältet känner sig allmänt småkränkta.
Jag är på VFU-besök och på den lilla skolan arbetar barnen för fullt inför nobeldagen. Temat är naturligtvis uppfinningar och de har gjort skisser på vad de ska försöka bygga. När jag besöker klassen skruvar de isär olika apparater och alla kämpar för att ta sig igenom de skyddande murarna av plast. Barnen inser snart att de finns olika skruvar, men tyvärr inte lika många sorters skruvmejslar i klassrummet. Vi kommer överens om att en mejsel och den stora bitssatsen vore en bra julklapp för många.
Efter en timme samlas vi och ett barn fäller den lätt odödliga kommentaren:
– Vi hade planerat att bygga en sjungande discokula – men det blev en rullande soptunna…
Jag tror att Alfred Nobel också blev förvånad över sin uppfinning av krutet.
Jag läser i Sydsvenskan om Erika Lundbys forskning. Hon beskriver nioåringars tankar om konsumtion och det är ett spännande ämne.
Ju närmare tonåren barnen kommer desto viktigare är det att sticka ut, men inte för mycket.
– Ofta är det en eller några få i varje klass som fungerar som trendsättare som de andra vill likna. Men det går till exempel inte att köpa en likadan kofta som han eller hon har. Det blir pinsamt så man får hitta någon som liknar den, säger Erika Lundby.
Egentligen behövde jag nog en anledning att sprida Allan Edwall underbara visa.
Tysta tankar 