Länk

Den här rubriken hittade jag på – kanske för att min lilla söta hjärna är på väg att implodera under trycket av politikernas påhittighet när det gäller att simulera handlingskraft. Jag vill också vara en del av den här övertron på individuella insatser. Eller inte.

Länk till Lärarnas tidning

På 70-talet handlade det om att höja folkets politiska medvetande. Särskilt viktigt var att människorna inom det som vi kallade arbetarklassen insåg att de inte hade något gemensamt med andra klasser och att kontakter med andra grupper och kulturformer riskerade att förstöra “klassmedvetandet”. För att kunna befria sig ur kapitalismens bojor gällde det att vara medveten om klassbakgrundens betydelse och inom en del partier sågs socialdemokratin som förrädare och huvudfiende. De underhöll myten om att enskilda personer kunde lämna sin klass och göra en individuell klassresa. Därigenom förhalades den oundvikliga revolutionen och fronten mot huvudfienden splittrades.

Idag funderar jag över vad det är som skiljer “klassmedvetande” från “genusmedvetande”?

Att vi påverkas av bakgrund och kön är ingen hemlighet. Frågan är i vilken grad vi är fångade av de här faktorerna? Hur tänker jag om individens frihet att välja i vilken grad jag vill låta mig definieras?

Mamma lär mig spika

Pelle Billing skriver om genusmedvetenhetens dolda hybris och antyder att det finns risker med  normativitet inom genusmedvetna kretsar.