Strindberg 8

En del texter från Strindbergs Blå bok tycks mig märkligt välbekanta i skoldebatten.

VÄXELUNDERVISNING

När läraren vandrade i Kvalhem kom han till en
skola, som kallades växelundervisningen, därför att
rollerna här voro förväxlade, så att de okunniga
eleverna sutto i katedern och undervisade sina kunniga
lärare. – Nå, min gosse, sade eleven till lektorn i
matematik, hur mycket är 6 gånger 8? – Det är jämnt
48, svarade lektorn. – Nej, sade eleven, det är 78.
– Lektorn protesterade. – Jaså, du svarar snäsigt,
sade eleven, då skall du få! – Men jag kan bevisa att
6 gånger 8 är 48, protesterade lektorn, jag kan bevisa
det med addition. – Lärarekollegium sammankallades
och tillspordes hur mycket 6 gånger 8 var. Som
ingen visste det, upplyste lärare-eleven att det var 78.
Lektorn var överbevisad om sitt misstag, men icke
övertygad, därför sattes han i stryk-klass. – Den
vandrande läraren kom in i en avdelning, där det
undervisades i moral. Eleven, utexaminerad från en
ankarsmedja, satt i katedern med en rotting i handen.
– Sjunde budet? frågade ankarsmedjan. – Du skall
icke stjäla! svarade lärjungen. – Det är gamla texten,
som är en övervunnen ståndpunkt. Vår
lärobokskommission har utvecklat dekalogen efter modärna
begrepp, så att sjunde budet numera lyder så, efter
regeringens förslag: Du skall icke stjäla när någon ser det!

Den vandrande läraren utbrast: Detta är ju
helvetet! – Ja visst är det, svarade ledaren.

Strindberg 7

När jag var 14 år sa en av min äldre brors kamrater till mig:
– Du Mats, varför är du så ironisk hela tiden?

Sedan den dagen är jag misstänksam mot den här skämtsamma formen av distanserad elakhet. Jag tycker om allvarliga människor och hyser en viss förståelse för religionen. I den här texten tar Strindberg ställning för de som vågar tro på någonting.

EN RELIGIÖS TEATER

Läraren talade: Det ser ut som om människorna
icke hyste höga tankar om sig själva, ty när de på
teatern få se en riktigt elak satir, då njuta de, utan
att ta åt sig likväl. Det gäller ju bara de andra. Det
fanns i min ungdom en teaterförfattare, som efter att
ha varit satiriker slutligen fattades av medlidande med
mänskorna, och som han själv genom ett gott och
relativt lyckligt liv fått mildare känslor, såg han
människorna i en ljusare dager. Nåväl, han skrev en pjes
med bara ädla människor, känslofulla, ömhjärtade.
Vad hände: publiken trodde först det var ironi, men
i andra akten upptäcktes sveket. En stämma ryter från
parkett: fy f-n, det är ju allvar; och under ett
stigande äckel gick pjäsen fram; åhörarne skämdes för
varandra och på författarens vägnar; några sprungo
ut, och de kvarvarande skrattade: skrattade åt
godheten, uppoffringen, försakelsen, förlåtelsen. De
kände icke igen sig, ansågo skildringarna onaturliga;
det gick inte till så i verkligheten, människorna voro
inga änglar. Det är farligt således att tala väl om
människorna, ibland. Men nu är att märka, det religiösa
människor icke besöka teatern, emedan teatern är
gudlös. Den grekiska tragedien började med offer åt
gudarne, och alla tragedierna handla om mänskans
vanmakt i kampen mot gudarne. Varför göra icke våra
religiösa en teater, där man får se hur det onda
beskrattas och avslöjas.

Jag skulle gära se en politisk teater där det onda beskrattas och avslöjas. Strindbergs religiositet är fortfarande en gåta för mig. Men jag gillar allvaret. Allt är bättre än ironi.

20120106-232111.jpg

Hur viktigt är det att våga ta risker?

The economists found that, on average, girls were 16% less likely than boys to opt for the lottery. But significantly, they found that girls in coed schools were 36% less likely to select the lottery than their male peers. The findings appear to confirm the long-held view that males have a greater appetite for risk than females and go some way to indicating that this may be down to the environment in which a young person grows up. Girls at single-sex schools were also willing to invest more in a hypothetical risky investment than coed female and all-male pupils.

Jag behöver fundera mer på det här. Hur viktigt är det att våga misslyckas? Uppmuntrar vi barnen till att ta chanser?

20120108-224123.jpg

Missnöjd pappa övergav sitt barn i minusgrader

I en annan tråd diskuterar vi idrottens för- och nackdelar.

Den här nyheten gör ont.

En pojke i tioårsåldern från Stockholmsområdet blev övergiven av sin far sedan Storvreta Cup i innebandy avslutats i Uppsala. Enligt pojkens pappa så hade sonen spelat så dåligt att han inte fick åka med hem i bilen.

Jag brukar inte förfasa mig. Idag gör jag det.