Strindberg 6

Det här med att dyrka ungdomen blir allt mer besvärligt när man närmar sig pensionsåldern. Man riskerar att bli avslöjad som patetisk och jag hör orden väsas:
– Dress your age!

Strindberg löste problemet på ett annat sätt.

Ungdom och dårskap

Läraren talade: Vad synes dig om detta ordspråket ?
»De unga inbilla sig att de gamla äro dårar, och de
gamla veta, att de unga äro det.» – Lärjungen
svarade: Det är alldeles riktigt. Ty när jag var ung inbillade
jag mig förstå allting bättre än de gamle, men jag
förstod egentligen ingenting. Jag var ung och dum;
förväxlade mitt eget och andras vetande, trodde att det
jag lärt var mitt; när jag läst en bok, gick jag ut i
sällskap och gav ifrån mig det inhämtade såsom om
jag uppfunnit det själv; jag var tjuv således. Men jag
var även rov för en annan villfarelse, nämligen att jag
förstod allt det jag mindes, eller att jag visste det jag
för tillfället erinrade. Logaritmerna t. ex. förstod jag
icke vid 14 års ålder, men jag lärde mig proceduren
utantill och begagnade dem som genväg. Varför alla
de bråk kunde förkortas med 3, vilkas siffrors summa
kunde divideras med 3, förstod jag inte, men jag lärde
det utantill. – Nåväl, om man vill studera en detalj
av en vetenskap börjar man att samla material, annars
blir det bosch; men den unge mannen går ut och griper
om livets svåra vetenskap utan erfarenheter, det vill
säga material; därför blir det som det blir. Jag ser
mig nu som ung student, högfärdig med andras
vetande, lånta fjädrar, förakt för de gamle, och likafullt
allt vad jag stulit ur böckerna, var stulet av de gamle
som skrivit läroböckerna, ty de unga skriva inga
läroböcker. O ungdom, o dårskap.

20120105-005941.jpg

Faran med att beskriva kvinnor som offer

https://twitter.com/sakine/status/155568562243772417

Jag är glad att Sakine Madon lyfter den här aspekten. Det finns hopp för feminismen.

Men dessa “radikala” tankar som att kvinnor helt utan egen vilja opererar brösten påminner om när folk trodde att kvinnans själ kunde blåsa bort om hon åkte tåg. Tänk, så synd det är om denna sköra varelse, som omöjligen kan tänkas fatta rationella beslut. Skulle män som knaprar anabola dumförklarats på samma sätt hade skribenten ifråga skrattats ut på fem röda.

Nu är det snarare normalt – för att inte säga självklart – för feminister att framhäva kvinnans påstådda svaghet. Rena motsatsen till den feminism jag föll för.

Första gången jag reagerade för den här tendensen var när jag som ung läste löpsedeln “Hon var tvungen att prostituera sig för att kunna köpa en häst”.

Låt oss fokusera på verkligt förtryck. Det finns.

20120107-121246.jpg

Strindberg 5

Strindberg berömda kvinnohat är en gåta för oss som inte kan låta bli att fascineras av titanen. I den här sena texten tycks han föregripa kritikernas attacker

ROLL OCH KARAKTÄR.

Läraren fortfor: När Karin kom till Askanius
som uppasserska, var hon ingen snäll flicka, ty hon
var småsinnad, avundsjuk och härsklysten, men hon
var rädd i början och försagd; fruktande att icke få
behålla sin eftersökta plats, förhöll hon sig
undergiven och tillmötesgående, sökande vara alla till lags.
Herrarne begagnade därför tilltalsordet »snälla Karin»,
och när de önskade något, sade de: »Karin som alltid
är snäll.» Karin fick den rollen som snäll, antog sättet
och förblev i stämningen. Hennes röst blev mildare,
sättet mjukare, tankarne följde efter, känslorna med.
Hon fann det fördelaktigt för sin ställning, blev van
därvid och det tycktes som om hon ändrat natur.
– Här gjorde läraren en hel takts paus, vilket föranlät
lärjungen inskrida: Nå, hur gick det sen? – Mja,
det skulle jag egentligen icke tala om för dig, ty
då tror du mänskorna äro oförbätterliga. – Låt mig
gissa då, sade lärjungen: Hon blev gift med
källarmästarn och kastade masken! – Gissa på du, sade
läraren. – Så fick hon ett barn, som gjorde henne snäll
igen! – Mera! – Hon blev snäll emot barnet, men
elak mot alla andra! – Mera! – Så blev barnet elakt
mot henne, kopierade alla modrens fel, pinade henne
natt och dag. – Mera! – Så blev modren slutligen
snäll mot alla andra! – Kanske! jag vet inte så noga.

20120104-225649.jpg

Berätta något jag inte vet

DN:s rubrik “Det går utför redan i 45-årsåldern” slår inte ner som en bomb i min värld.

Genom att studera drygt 7.000 kvinnor och män i åldrarna 45 till 70 över en tioårsperiod kunde forskarna se att flera funktioner, som slutledningsförmåga, börjar försämras redan i 45-årsåldern.

Studiedeltagarnas minne, vokabulär, syn och hörselförmåga testades vid tre tillfällen under tioårsperioden. Resultaten visade en försämring i samtliga kategorier utom vokabulären, och att tillbakagången gick snabbare ju äldre deltagarna var. För både kvinnor och män mellan 45 och 49 år försämrades slutledningsförmågan med 3,6 procent.

Strindberg 4

Jag fortsätter mitt strövtåg i En blå bok.

KARAKTÄRSMASKEN

Läraren talade: Jag kände i min ungdom en man,
som var härsklysten, argsint, hämndgirig, patetisk. Vid
ett tillfälle upptäckte han sig vara talare; han kunde
gripa stämningen och stämma åhörarne, lyfta dem
och nästan hänföra. Men i ett givet ögonblick, då han
var på höjden, slog han över, blev barock, löjlig,
och man skrattade. Första gångerna blev han modfälld,
men man trodde han ämnade vara rolig, och han
fick rykte som humoristisk talare. Nåväl, av olyckan
gjorde han en dygd, tog upp rollen man kastat åt
honom, blev humorist och åtnjöt som sådan ett mycket
stort anseende. Denna karaktärsmask behöll han hela
sitt liv, men endast som talare. Eljest i sitt dagliga liv
var han tung, ondsint, och blev ond om andra
skämtade med hans svagheter. Rollen som narr plågade
honom ibland, men begäret få höra sin röst och hälsas
med applåder jagade honom oupphörligt mot nya
triumfer. Mänskorna ute i livet hade gjort sig en
homunculus av honom, som de odlade; men i hans familj
och i hans arbete fanns den icke.

Homonculus

20120104-224321.jpg

Direktrapport från Palestina

Min vän Bibi Häggström befinner sig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI).  Jag hoppas ni vill läsa och sprida hennes rapport. Rapport_nr_2 som pdf

Omringade och isolerade för 12 miljoner kronor
Av Bibi Häggström i Betlehem Al Walaja

De kommer att bli omringade och isolerade till en kostnad av nästan tolv miljoner kronor. Enda vägen ut kommer att bli den tunnel som den israeliska staten just nu bygger. – Det jag är mest rädd för nu är att de kommer att sätta dit en port också och låsa den när det behagar, säger Omar Isar Hajajlah.

Det handlar om familjen Hajajlah i byn Al Walaja, fyra kilometer nordväst om Betlehem. Mamma, pappa och tre söner, 10, 8 och 2 år. De bor gudomligt vackert längst ute på en bergskant. Utsikten har dock förändrats under åren. Tittar man åt ena hållet ser man den stora bosättningen Gilo, tittar man åt andra hållet kan man ana den gamla Al Walajabyn som byborna tvingades lämna 1948 (se länk nedan). Utsikten framöver kommer att bli än värre. Några hundra meter från familjens hus byggs muren som kommer att omringa hela byn. För sydost om den ligger en annan bosättning, Har Gilo.

I total kläm har familjen Hajajlah hamnat. Den israeliska staten vill ha dem på ”rätt” sida muren, alltså på den palestinska. Lösningen just här blir då att det byggs ett tio meter högt elstängsel på tre sidor om familjens hus, bergsbrant på den fjärde. För att de ska komma ut på den ”rätta” sidan byggs just nu en tunnel, enbart för denna familj.

– Mina barn kommer att leva i ett fängelse, säger Omar Isar Hajajlah. För med stängslet och tunneln kommer det även att bli ytterligare restriktioner för eventuella släktingar och gäster som vill komma. Ingen får tillstånd att övernatta hos familjen, inte heller får någon stanna efter klockan 18. – Vi brukade ha många gäster, särskilt på våren då det är som vackrast här. Redan nu har folk börjat bli rädda för att komma hit, säger han. För fem år sedan fick de reda på att deras mark skulle konfiskeras och att muren skulle byggas. Sedan dess har de varit i Israels Högsta domstol elva gånger men hittills har domstolen dömt till Israels favör, trots att familjens papper är i ordning och att de kan visa att delar av huset byggdes före 1948. – Vi orkar kämpa. Gud ger oss styrkan, det är ju vårt hus, säger Iman Hajajlah, när hon bjuder oss på te. Under åren som gått har familjen fått olika erbjudanden från den israeliska staten. Exempelvis att de kunde sätta vilket pris de ville för huset och marken, eller att israeliska staten skulle hyra huset och marken i 99 år för stora pengar, eller att familjen skulle få ett nytt hus i Betlehem. – Jag vill ha mitt hus och min mark, inga miljoner i världen kan ändra på det, säger Omar Isar Hajajlah. Delar av tunneln är redan byggda, om tre månader räknar familjen med att de kan vara instängda. Ytterligare en konsekvens blir att barnen får en mycket längre skolväg när familjen blivit omringade och endast en väg ut. Nu har de en dryg kilometer till skolan vid klostret i Cremisan, när stängslet är på plats blir det över en mil i omväg, utan skolbuss. – Det är för sent att tala om min framtid, jag är 45 år, men för mina barn ser det väldigt mörkt ut, säger Omar Isar Hajajlah.Omar Isar Hajajlah med tvåårige sonen Mohammad vid första delen av den tunnel som kommer att isolera hans familj.

För ytterligare fakta om Al Walaja se :www.unrwa.org/userfiles/2010070915338.pdf

Fakta om muren:

Längd i kilometer Färdigbyggd: 434

Under konstruktion 60 Konstruktion inte påbörjad: 213

Totallängd 707 Källa: FN-organet OCHA 2011. För ytterligare information om muren se: http://www.btselem.org/separation_barrier/statistics Kostnaden för hela muren beräknas, av flera olika organisationer, till cirka 2,1 miljarder amerikanska dollar, dvs cirka 14 miljarder svenska kronor.

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.

Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;

bibihaggstrom@gmail.com, och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Karin Hallin (karin.hallin@skr.org) eller Sofia Emanuelsson (sofia.emanuelsson@skr.org).

“Genom Ekumeniska följeslagarprogrammet stödjer människor från olika delar av världen israeler och palestinier som arbetar för en rättvis fred”. Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, häva ockupationen av det palestinska området, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.