Var finns de nya pedagogiska experterna?

Posted on by
10

När Nordegren i P1 ska diskutera läxläsning vänder han sig inte till universitet eller Skolverk. De verkliga experterna finns bland yrkesverksamma lärare. Du hittar dem på Twitter.

Antalet företag som hjälper dina barn att göra läxor ökar. Är det odemokratiskt att ge skolbarn läxor eller är det ett bra sätt att låta dom ta ansvar tidigt? Vilken sorts läxor bör man ge för att det inte det ska vara nödvändigt för föräldrarna att engagera sig? Patrik Forshage, rektor Skarpnäcks skola, Helena von Schantz, utvecklingsledare och lärare vid Djäkneparksskolan i Norrköping, Kajsa Öhman, lärare Tullinge gymnasium i Botkyrka och Daniel Barker, matte o fysiklärare på gymnasiet Norra real medverkar. Läxor

Daniel Barker flyger före

Daniel Barker flyger före

Genusdiskussionens obehagliga baksida

Posted on by
2

Jag förespråkar rätten att vara naiv. Samtidigt är det viktigt att ta ansvar för sina åsikter och försvara möjligheten att framföra dem.

Inom genusdebatten är ingenting enkelt. Många vill gärna koppla samman en kritisk position med högeråsikter och rasism. Därför är det bra att Pär Ström och Roland Poirer Martinsson hoppar av från den debatt som Tryckfrihetssällskapet arrangerar. Risken är stor att de för alltid skulle kopplas samman med ljusskygga element. Samtidigt är alla diskussioner viktiga och det är svårt att se konsekvenserna av ett klimat där ingen vågar möta oliktänkande.

På bloggen Genusnytt rasar en förvirrad debatt om huruvida Pär Ström är feg eller inte. Förvånansvärt många av hans kritiker är anonyma. Jag misstänker att en del genusvetare gärna hade sett att han hade ställt upp.

Jag har ingen åsikt om Tryckfrihetssällskapets verksamhet förutom att namnet är bra.

Jag är fascinerad över att den mannen väcker så starka känslor.

Att spela kort med släkten

Posted on by
6

Jag läser Anne-Marie Körlings nya bok och förlorar mig i avsnittet som beskriver hur hon lär sig spela kort.

Texten väcker starka minnen från den skånska landsbygden och tiden runt 1960 då jag gjorde samma erfarenheter. Det är lätt att översätta de här intensiva bilderna av lärande till skolans värld. Jag anar vikten av drivkrafter och respekten för individen – men mest av allt ser jag inramningens betydelse. Släktingarna investerar i barnet som en dag ska stå som värd för framtida gillen. Det måste finnas någon som bevakar traditionerna och ser till att spelet flyter. Jag bär de här mönstren med stolthet.

I min släkt hände det att pengar bytte ägare under kortspel. Jag önskar att Anne-Marie hade tagit upp denna dimensionen. Plötsligt låg en värld öppen för barnet som efter kortspelet kunde sitta med en rejäl hög av småmynt. Det allvaret lär vi inte kunna återskapa i skolan. Kanske händer det att barnet får samma svindlande upplevelse under kulspelet på rasten?

Boken är utmanande och jag rekommenderar läsaren att stanna upp mellan kapitlen. Anne-Marie bjuder in till samtal och jag skulle gärna diskutera innehållet med arbetskamrater.

Det är hårda ord om en skola som ibland fastnat i fostransuppdraget och jag är glad över att författaren är så tydlig i sin människosyn. Läraruppdragets kärna är inte korrigering.