Kulturradion vill att Lennart Hellsing ska få Astrid Lindgrenpriset.
Jag menar ALMA-priset.
Det vill jag också!
Stillsam lobbyverksamhet
4
“Varning för positivitetsfascism”
Rasmus Willig skriver i Sydsvenskan om en intressant tendens i tiden:
Allt fokus läggs på det positiva. Tanken är att framgångsrika prestationer ska älskas så att de förökar sig, medan det som inte fungerar ska negligeras.
De som inte gillar bekräftelseideologin ser den som en form av det George Orwell kallade New Speak som utmärks av att det inte lämnar utrymme för en enda kättersk tanke och täpper till allt utrymme för att människor fritt ska kunna kritisera det de ogillar.
Sedan lyssnar jag på Kaliber om kulturen inom polisen och plötsligt blir frågan djupt allvarlig.
Just när debatten höll på att gå överstyr…
Blue Valentine
Våren har kommit till Skånes Sibirien
När vi köpte sommarstuga kände vi inte till ortens smeknamn. Nu vet vi bättre, men till sist verkar det ändå som om våren har lyckats nå fram till vår karga högplatå.
Malmö från Fredrik Ekelunds perspektiv
Jag missade debatten i Lund. Den lär ha varit bra.
Fredrik och jag växte upp i samma kvarter och hans barndom tangerar min. Kanske är det därför som jag upplever de insinuanta påhoppen från stockholmsliberaler som särskilt obehagliga.
Magdalena Ribbing sätter ner foten!
Min respekt för etikettsexperten är plötsligt oändlig.
Problem med kommentarer – uppdaterad
Jag är rädd att WordPress har hittat på något med kommentarsfunktionen som jag inte gillar. Pröva gärna här och visa att det fungerar. Det ska i princip vara vidöppet.
Det känns dumt att be dem som inte kan kommentera att kommentera.
Eller bättre – skriv direkt till mig och berätta att du inte kommer igenom!
Någon som heter Akizmet filtrerar åt wordpress?
Tystatankar (at) gmail.com
Därför dansar jag inte balett
Oss emellan kan jag avslöja att jag har oproportionerligt stora knän. Då blir det svårt att fixa den där första positionen.
Stil om nagellack
Jag är full av beundran inför Susanne Ljungs förmåga att utvinna nya vinklar på fenomenet mode. I veckans avsnitt av Stil möter vi Charles Revson och historien bakom Revlon. Annonserna lär ha varit stilbildande:
I en intervju möter vi en kvinnlig copywriter som beskriver skillnaden mellan att skriva för svensk och utländsk marknad:
– I andra länder kan en prins rida in i badrummet och vilja gifta sig med en kvinna som målar naglarna. De svenska kunderna är mer rationella och vill veta exakt vad de har för nytta av produkten.
Jag misstänker att det mer handlar om uppblåst självbild än verkligt kritiskt tänkande.
Efter #hairriot kanske det är dags för ett litet #sminkriot ?
Tysta tankar 