Två gånger har jag hört uttrycket “klappochklangkärring” den senaste veckan. Båda gångerna är det rytmiklärare som brottas med yrkets problematiska förflutna. Förhoppningsvis kan vi ska av oss de här demonerna och erövra en stoltare inställning till musikens betydelse för barns utveckling. Det ryktas i buskarna om en förskollärarutbildning med musikprofil.
Jag känner mig väldigt gammal när insikten slår mig – de flesta av studenterna var inte födda när Ivan Renliden gjorde det här barnprogrammet.



