Den här typen av listor brukar göra mig deprimerad….
Jag satsar på “good enough”!
…om betyg i åk 3. Jag har dessutom förträngt Baylans lama kritik i Studio 1.
Uppdatering:
Rportaget handlade om fritidshemmet i Borås som delade upp barngruppen under sportlovet. Pojkarna bowlade och flickorna pysslade. På påsklovet byter de.
PM Nilsson säger rätt saker och påpekar att det är ett känsligt område. Men jag har lite svårt att förstå det upphetsade tonläget i reportaget och de ledande frågorna är nedlåtande mot barnen.
Personalen och rektorn ber om ursäkt och lovar bättring. Jag undrar hur det hade gått om uppdelningsbeslutet verkligen var ett uttryck för barnens vilja? Då hade det kunnat bli ett spännande reportage. Nu kunde vi självbelåtet förfasa oss över omedvetna pedagoger. Pedagogik innebär att hantera komplexa situationet.
Uppdatering 2
Den här filmen såg jag igår. Nu förföljer bilderna mig.
jämför med filmen:
https://twitter.com/louisep67/status/301345597452087297
Artikeln beskriver problemet med polariserade positioner – antingen tror du på allt eller inget…
Det är lite olustigt att vår största tidning tramsar bort en viktig fråga genom att polemisera mot John Gray. Överlappande mängder – normalfördelning – kulturella mönster?
– Äsch – vi satsar på en kul rubrik!
Författaren brottas med klassiska frågor och det är en välgjord film. Jag blir sugen på att läsa böckerna. Ärligheten har sitt pris men är samtidigt mycket lockande. Det finns en risk/chans att den här bloggen ändrar karaktär. Ibland skriver jag lite pliktskyldigt om saker som jag tror är av allmänt intresse. Vem vill läsa sånt?