Några olika bilder av det ökande våldet – uppdaterad!

Nathalia Kazmierska:

Men oavsett om han är skyldig eller ej, så var det ingen slump att det var han som höll i vapnet. Och inte hon.

Sydsvenskan:

20130218-072046.jpg

Sydsvenskan2

20130218-072320.jpg

Svenska dagbladet tar ett större grepp

20130218-074743.jpg

https://twitter.com/mjsvdkultur/status/303397675045380096

Patriarkatet syftar inte till att upprätta ett samhälle där män mår oförskämt bra. Tvärtom, patriarkatet gör män på alla nivåer i hierarkin, också vinnarna, uttråkade, ilskna och frustrerade. Och så smart är våra könsroller konstruerade att frustrationen inte är en störning eller en oönskad bieffekt – den är avsiktlig, den är själva drivkraften! Utan frustration kan du inte dominera och hota, som en riktig man ska. Det här syns tydligt om man iakttar män i grupp, framför allt unga män. De jobbar hårt på att hålla varandras frustrationsnivå konstant, de lär varandra att de inte kan vänta sig något annat av livet än frustration, dominans och underkastelse.

Och det verkar som om folk äntligen har fattat den poäng som Kucklick anstränger sig att hamra in: att alla våra problem ytterst beror på moderniteten. Men den slutsats den insikten har fått oss att dra är nog inte slutsats han hade hoppats på. Vi har fått smak för att lösa modernitetens problem genom att vända tillbaka till ett förmodernt eller åtminstone fördemokratiskt samhälle med alla dess inbyggda orättvisor.

Det hör till att man ska avsluta en sådan här artikel med ett optimistiskt ”vad bör göras”, men det kan vara för sent för det. Majoriteten har redan bestämt sig – med magkänslan eller hjärtat eller var någonstans i kroppen de djupa, ordlösa besluten fattas. Majoriteten har fått nog av moderniteten och flyr tillbaka till patriarkatet. Vi står inte ut en generation till i modernitetens problematiska frihet, och patriarkatet kan ge oss något som vi tydligen värdesätter högre än frihet, nämligen identitet. Det vi kallar ”identitet” är det varumärke under vilket patriarkatet säljs tillbaka till oss.

Jaha – här finns en del intressanta trådar att dra i. Trist att behöva arbeta.

Fenomenologin som korrektiv…

…till genusvetenskapens ofta förenklande socialkonstruktivism?

I veckans program försöker vi berätta något om vad fenomenologi är och hur den kan tillämpas inom olika områden i samhället.
Medverande: Lisa Käll, forskare vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, Fredrik Sveneaus, professor i filosof vid Södertörns högskola och Johan Eriksson, doktor i teoretisk filosofi.

Filosofiska rummet är ofta spännande. Jag åker genom ett mörknande Skåne och lyssnar till ett program som nästan lyckas göra tillvarons olika framträdelseformer gripbara. Vid Veberöd har jag full kontroll – när vi passerar Staffanstorp är jag förlorad.

20130217-182851.jpg

När tvivlet tar över

Jag har också perioder då det känns svårt att läsa skönlitteratur. McEwan beskriver känslan av att inte kunna åsidosätta tvivlet – the willing suspension of disbelief – och därigenom utestängas från fiktionens underbara värld. Kanske ligger hemligheten i detaljerna?

20130216-152712.jpg

Bästa sättet att känna sig gammal

8 Oral Sex
143 I Love You
cu46 See You For Sex
DUM Do You Masturbate?
GNOC Get Naked On Cam
GYPO Get Your Pants Off
GNRN Get Naked right Now
FMH Fuck Me Harder
IWS I Want Sex
IIT Is It Tight?
Q2C Quick To Come
RUH Are You Horny?
TDTM Talk Dirty To Me
S2R Send To Receive
NIFOC Naked In Front Of Computer
SorG Straight Or Gay?
JO Jerk Off
PAW Parents Are Watching
PIR Parent In Room
POS Parent Over Shoulder
YWS You Want Sex
WYCM Will You Call M?e
RU18 Are You 18?
CD9 / Code 9 Parent / Adult around
NALOPKT Not A Lot Of People Know This

Sommarnattens leende

20130215-225915.jpg

Jag och mamma ser en underbar föreställning på Malmö opera och vi njuter av allt. Historien, musiken, scenografi och sång är riktigt bra. Efter några minuter vänjer vi oss vid den stiliserade spelstilen och snart finner jag det helt naturligt att folk brister ut i sång. det borde vi göra oftare!

Kanske finns det en strimma av nostalgi – när jag var 20 år arbetade jag som scenarbetare på Stadsteatern och har starka minnen av att Zara Leander gästspelade i rollen som grevinnan.

Men detta är nog en bättre föreställning på alla plan. Se den!

Fast alla väntar på det stora numret: