Någonting har hänt på #gräv12

För oss som inte var där framstår det som bara underligt. Journalistprismottagaren @mymlan avbryter debatter och hyllas i sociala medier – är det verkligen demokrati?

Jag vill inte att politiken ska reduceras till att vara för eller mot Maria Sveland.

Från Flamman:

När feminismen betraktas som en, blir den samtidigt sårbar. Ett tv-program, kritik mot en forskare, ett rättsfall och hela den sköra feminismen tycks vackla och falla. Bristen på pluralism gör feminismen så utsatt att all kritik uppfattas som hot. Inbäddad i en medelklassmiljö där alla lever och tycker lika, ser inte Maria Sveland att det egentligen inte existerar någon feminism, utan en rad feminismer. Motsatsen kallas sekt eller barnsjukdom. Och feminismen måste våga höja många olika sorters röster för att höras, för då låter det så mycket högre och med större trovärdighet.
När Maria Sveland i Hatet analyserar antifeminismen och hatet skapar hon också, medvetet eller inte, en feministisk kanon. Problemet är att det gör många av oss till kättare.

Den hotade leken

Länk

Taylor joined a group of parents pressuring the principal to let their children have a recess, citing experts such as the US Centers for Disease Control and Prevention, which recommends that all students have at least 60 minutes of physical activity every day. They issued petitions and held meetings. And although the school has not yet agreed to change its curriculum, Taylor says she feels their message is getting more recognition.

She is not alone in her concerns. In recent years, child development experts, parents, and scientists have been sounding an increasingly urgent alarm about the decreasing amount of time that children – and adults, for that matter – spend playing. A combination of social forces, from a No Child Left Behind focus on test scores to the push for children to get ahead with programmed extracurricular activities, leaves less time for the roughhousing, fantasizing, and pretend worlds advocates say are crucial for development.

Meanwhile, technology and a wide-scale change in toys have shifted what happens when children do engage in leisure activity, in a way many experts say undermines long-term emotional and intellectual abilities. An 8-year-old today, for instance, is more likely to be playing with a toy that has a computer chip, or attending a tightly supervised soccer practice, than making up an imaginary game with friends in the backyard or street.

But play is making a comeback. Bolstered by a growing body of scientific research detailing the cognitive benefits of different types of play, parents such as Taylor are pressuring school administrations to bring back recess and are fighting against a trend to move standardized testing and increased academic instruction to kindergarten.

De här tankarna sprider sig över världen.

Jag har aldrig tidigare citerat en tidskrift frin Christian science. Det känns ganska bra.

20130310-075651.jpg

Viktig text!

20130308-044710.jpg

Jag citerar:

När Jan Björklund tillträdde som utbildningsminister hade olika undersökningar visat att svenska skolelevers resultat var långt ifrån tillfredställande i ett internationellt perspektiv. Vi fick en reviderad läroplan för förskolan 2010, där kraven på förskolans lärande roll förtydligades. Det gällde bland annat matematik, natur/teknik och språk. Samtidigt kom krav på att redovisa barnens lärande i dokument, dessa ska uppvisas vid skolinspektionens besök.

Den verklighet som vi inom förskoleverksamheten lever under är alltså ökade krav på att ge barnen ämneskunskaper och på att dokumentera och utvärdera dessa, samtidigt som vi ska ta emot och utskola en ständig ström av barn. Antalet vuxna som finns tillgängliga för barnen är under bra omständigheter precis så många att verksamheten fungerar, det vill säga att vi kan se till att ingen far illa, att alla får mat och att hygienen fungera någorlunda tillfredställande.

Jag hör det samma från många pedagoger när jag besöker studenter på VFU. Det största hotet mot skolutveckling stavas SKOLINSPEKTIONEN.

20130308-050417.jpg

Allt är Evin Rubars fel?

Länk till Sydsvenskan

Rakel Chukri lyfter fram Evin Rubars dokumentär Könskriget som en utlösande faktor för det kvinnohat/näthat som Maria Sveland beskriver i sin senaste bok.

Allt hänger samman och kritiker av feminismen buntas ihop och demoniseras. Steget tycks vara kort mellan att skriva debattartiklar och hot om våld. SCUM-manifestet luftas åter.

Maria Sveland beskriver hur påhoppen mot teatern började på antifeministiska bloggar och sedan spred sig till nätets obskyra bakgårdar, där hoten mot teatern började ta form. Sveland är skarp i sin kritik mot de etablerade medierna som ofta har bjudit in antifeminister som Pär Ström och Pelle Billing. Vad gäller Turteatern finns flera exempel på att medierna fallerade. Det är till exempel sanslöst att debattörer utan att få större mothugg kunde häva ur sig att ”Scum-manifestet” är jämförbart med Hitlers ”Min kamp”.

Poängen som Sveland vill slå fast är att antifeminister som Ström och Billing har en svans av aggressiva följare, och att de liksom Sverigedemokraterna inte tar ansvar för sina ”fotsoldaters” handlingar. Det förtjänar att undersökas mer, men Sveland går ett steg längre och menar att även ledarskribenter och krönikörer i dagstidningar som skriver förlöjligande om feminister kan uppmuntra läsare att skicka hatmejl. Det är ett vanskligt argument eftersom det antyder behovet av självcensur.

Jag vet inte vad det innebär att ta ansvar för sina fotsoldaters handlingar. Har jag några sådana?

I min värld är var och en ansvarig för sina handlingar. Tyvärr gäller inte detta inom tidningsvärlden. Därför kan Rakel Chukri fortsätta att kalla Pelle Billing för antifeminist, trots att han ständigt tar avstånd från denna kategorisering. En kulturchef med ansvarig utgivare i ryggen behöver inte väga sina ord på guldvåg.

Feminismen tycks behöva sina fiender. Kanske är näthatet det bästa som kunde hända en rörelse som plågas av inre strider. Nu sluter vi leden och fokuserar på fienden.

Min gnälliga kväll

Jag såg en del av teveserien Rektorerna och deltog i den efterföljande debatten om pojkars skolprestationer på Twitter. Den här rösten sammanfattar budskapet:

https://twitter.com/ninaruthstrom/status/309389401690103808

20130307-060503.jpg

Martin Ingvar och Ingemar Gens hör inte till mina favoriter – att mästrande säga självklarheter gör dig inte till skolexpert.

20130307-065216.jpg

Oupps – den som ifrågasätter hjärnforskarnas tolkningsföreträde är mot vetenskap?

Gens använder konsekvent ett kritiskt utifrånperspektivet på lärarna (som inte förstår hur viktigt det är med trevliga klassrum – men plötsligt vänder det:

Tyvärr är mitt förtroende för Skolinspektionen inte nämnvärt större:

20130307-065737.jpg