Jag visste inte att jag kunde bli så glad över ett staket!
Solters plan är en spännande plats.
Praktiskt mångfaldsarbete
Reply
Lewerentz och Blomsterkiosken
Arkitekter gillar den här byggnaden. Nu vill Skönhetsrådet i Malmö att den byggnadsminnesförklaras.
Länk till Skönhetsrådets hemsida.
Nu hakar Sydsvenskan på.
Jag har ingen bestämd åsikt. Det blir roligare så.
“Jag ångrar allting!”
Missa inte utställningen om Leif Erikssons livsverk på Ystad konstmuseum.
På silverkurs med Intresseklubb
Allt du behöver veta om silver – länk
Skärvorna
Jag vet inte om det tidiga 80-talet var en popmusikalisk höjdpunkt, men efter 9 timmar och 51 minuter är jag välutbildad.
Den här spellistan följer Bret Easton Ellis roman Skärvorna sida för sida och ibland förstärker det läsupplevelsen. Nästa steg är kanske att testa samma droger?
Är allt kultur?
https://www.expressen.se/kultur/maten-ar-acklig-personalen-otrevlig-och-inredningen-ful/
För många år sedan diskuterades för- och nackdelar med ett brett kulturbegrepp. Jag brukade argumentera för att ”allt är kultur” (jfr antropologi), men efter att ha läst @ExpressenKultur idag har jag ändrat mig.
Den här gnälliga krogrecensionen hittade jag alltså på @Kvallsposten kultursida – och jag tycker att Malmöanknytningen är mer än svag.
Eller finns det någon generell diskussion jag missar här?
Uppdatering 12/3
Det fanns en tid då andra medier använde DN som facit.
I så fall hade jag rätt.
https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-varfor-undviker-servitriserna-expressenprofilen/
Viggo Cavling och Lisa Magnusson håller med mig.
Det är så svårt att få tag på tjänstefolk i dessa tider
St. James infirmary var en av de första låtar jag lärde mig spela på banjo. Vi repade i vår källare och för några av oss blev musiken ett yrke. Ale Möller lärde mig sången, men jag är osäker på om vi fördjupade oss i texten.
Jag gillar den nya Stevie Wonderinspirerade versionen.
Läs allt om sångens historia här:
https://en.wikipedia.org/wiki/St._James_Infirmary_Blues
Jag hade ett ganska lättsinnigt förhållande till döden som 15-åring.
I went down to St. James Infirmary,
Saw my baby there,
Stretched out on a long white table,
So cold, so sweet, so fair.
Let her go, let her go, God bless her,
Wherever she may be,
She can look this wide world over,
But she’ll never find a sweet man like me.
Vad tror du på?
Kommer ni ihåg Hasse Alfredson hyllning till Robert Lind i Kramfors – han är liksom som ett högre väsen.
Själv tror jag på Maj-Britt Petterson – hon har alltid funnits.
Skoldebattören i litteraturen
Sveriges Radio lägger ner Ljudboken/radioföljetongen. Det är tråkigt.
Tysta tankar 