



St. James infirmary var en av de första låtar jag lärde mig spela på banjo. Vi repade i vår källare och för några av oss blev musiken ett yrke. Ale Möller lärde mig sången, men jag är osäker på om vi fördjupade oss i texten.
Jag gillar den nya Stevie Wonderinspirerade versionen.
Läs allt om sångens historia här:
https://en.wikipedia.org/wiki/St._James_Infirmary_Blues
Jag hade ett ganska lättsinnigt förhållande till döden som 15-åring.
I went down to St. James Infirmary,
Saw my baby there,
Stretched out on a long white table,
So cold, so sweet, so fair.
Let her go, let her go, God bless her,
Wherever she may be,
She can look this wide world over,
But she’ll never find a sweet man like me.
Kommer ni ihåg Hasse Alfredson hyllning till Robert Lind i Kramfors – han är liksom som ett högre väsen.
Själv tror jag på Maj-Britt Petterson – hon har alltid funnits.

Sveriges Radio lägger ner Ljudboken/radioföljetongen. Det är tråkigt.
Den blöta snön och hårda vinden har knäckt granarna runt Sankt Olof. Jag hoppas de planterar lövträd.
Den här filmen innehåller material till ett dussin APT.
Länk till GFF:
Jag slukar brevväxlingen mellan Jan Myrdal och hans föräldrar. Det är plågsamt på så många plan, och vi som förfördes av Jans barndomsskildringar tvingas ompröva det mesta. Boken är extremt välskriven och bilden av den bortskämde fullblodsegoisten omöjlig att skaka av sig.


Nu flyttar jag skålar och väntar på det perfekta ljuset.

Ken Loachs senaste film är stark och berörande. Film är bäst på bio.
Om du klickar på den lilla symbolen i övre vänstra hörnet ser du en lista på stadsvandringar(svart), julkort(blå) och adventskalender(gul). Följ länkarna och läs mer om just den platsen.

Jag har tagit en del bilder till Skönhetsrådets julkalender. Länk.