Utanför Volksbühne vakar Bertolt Brecht – förgäves.
Monumentet utanför riksdagshuset över mördade politiker påminner om demokratins skörhet.
Monumentet över mördade romer är vackert och stämningsfullt.
Jag återvänder till det stora förintelsemonumentet. Det är lika starkt varje gång.
En bild av livet.
Gammalt och nytt – EU-valet möter östromantik.
Serveringen i Monbijouparken är borta. Jag saknar den.
Ett nytt favoritmuseum – Alte Nationalgallerie!
David Caspar Christian!
Korv.
Dödens ö.
Det är många statyer.
Våren ligger några veckor före.
Huawei gör bort sig. Kanske den smaklösaste reklam jag sett?
Någonting har förändrats i förhållandet mellan pedagoger och föräldrar. Förskolan/skolan har inte längre en självklar maktposition och våra möjligheter att styra föräldrarna är begränsade. I den nya tiden är föräldrarna kunder som kräver service långt utöver det som de flesta uppfattar som rimligt. Detta skapar naturligtvis frustration hos en yrkeskår som ser resurserna krympa och kraven öka.
Jag är en av administratörerna i facebookgruppen Förskolan.se. Gruppens 37000 medlemmar diskuterar ofta hur vi kan utveckla förskolan och professionen. Vi försöker ha ett öppet klimat, men är tvungna att markera en skarp gräns mot dem som klagar på föräldrar. En del föräldrar bryr sig inte om sina barn – andra är alltför engagerade. Vi ägnade orimligt mycket tid åt att rensa dessa trådar och valde att sätta ner foten på allvar.
Det är rimligt att en yrkeskår som vill bli tagen på allvar talar med de berörda och avstår från att använda sociala medier för att uttrycka sin frustration. Dessutom finns en etisk aspekt. Föräldrarna ska inte riskera att känna sig träffade i debattartiklar på nätet.
Min förhoppning är att Lärarnas tidning i framtiden ska avstå från de här diskussionerna, som på sikt bidrar till att vi sjunker allt djupare i gnällträsket och dessutom ökar polariseringen mellan lärare och föräldrar.
Mats Olsson
Förskollärare och adjunkt på Malmö universitet
Vi är ungefär lika seglivade som Kronprinsens köpcentrum.
Ibland får jag små återfall och sprattlar till lite. Men det är nog så här här debatten ser ut i Sverige 2018.
Att ranta på Twitter är ungefär vad jag orkar med.
Länk till Politico
!
Plötsligt är allt genus! Efter Ebba Busch Thors utspel sluter alla upp och allt tycks rymmas under genusparaplyet? En komplicerad fråga reduceras till att handla om höger/vänster och ond/god. Så ser den politiska logiken ut. Jag tycker att Miljöpartiet har mycket att bevisa inom jämställdhetsarbetet. Punkt 20 har de försummat under fyra år.
Det är trist att debatten förs på så låg nivå i Sverige. Jag har kritiserat formuleringarna i de tidigare läroplanerna och välkomnar de nya skrivningarna. Det är de vuxna som ska förändra förutsättningarna – inte barnen som ska manipuleras.
Jag blev intervjuad i en spännande nättidning. Det går alltså att kritisera svensk jämställdhetspolitik från vänster.
Jag har en romantisk idé om att vi skulle kunna leva i harmoni med naturen. Det går inte så bra. Under sommaren har jag (och anticimex) kämpat mot envisa getingar som försöker bygga bo bakom panelen på vår stuga.
I helgen inser jag att det var dags igen att försvara sin egendom.
En Större hackspett hackar upp panelen under takskägget. Den blänger förorättat på oss när vi försöker avbryta vandaliseringen. Jag googlar och hittar deprimerande skildringar som beskriver hur fåglarna inte låter sig nedslås av desperata åtgärder från husägare.
Några föreslår vimplar och remsor.
Jag testar men anar att det krävs starkare medel och tillverkar en profil med hjälp av laserskärare. Enligt Internets rådgivare ska den målas och skruvas upp på ett högt läge.
Den här berättelsen kanske har en moral eller budskap som handlar om människans utsatthet. Anticimex sysslar enbart med små skadedjur och hänvisar till kommunens skyddsjägare (Hackspettar är naturligtvis fridlysta). Försäkringsbolaget frågar om fågeln tagit sig IN i huset – annars är det inget försäkringsärende. De besvärar sig inte med panelskador.
Det kan bli en lång höst.
Det är ofta inte, men ibland händer det att vi kan ha stearinljus utomhus.
Jag är inte säker på att dikten handlar om att semestern snart är slut. Det finns utrymme för andra tolknngar.
 | LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… |
| LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… |
 | Mats om Hångelmanifestation – By… |
 | Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… |
 | Mattias Besell om Sanningens minut |
 | Otto von Plös om Vad var det som hände? |
| Anonym om Att hämta kraft i det pri… |
 | Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… |
 | Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… |
 | Magnus om Berlin 2019 – 2 |
| Mats om En dag på Caroli city –… |
 | Martin om En dag på Caroli city –… |
| Anonym om Jag är väldigt förtjust i… |
| Mats om Jag är väldigt förtjust i… |
 | Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… |
