Den här sporten verkar kul. Vi diskuterar ofta hur viktigt att barn lär sig samarbeta och de flesta är övertygade om att det är viktigt med beröring för att utvecklas.
Filmen är från Japan och det verkar vara viktigt med regler för att minimera skaderisker.
Frågan är väl om sådana här lekar ryms i en ängslig svensk skolkultur. De flesta ser nog aggressivitet och utslagning.
Jag hittar den här modellen och faller i tankar.
Det kanske finns ett idealtillstånd där de här tre dimensionerna befinner sig i balans. Jag tvivlar.
Just nu står året och väger. Det gamla hänger sig kvar och det nya vill inte riktigt starta.
Jag går ut och beundrar aftonen. Den där stjärnan i sydväst är ovanligt stark. Det är nog en planet.
Är uppfylld av en stark upplevelse på Intiman Malmö stadsteater. I väntan på Godot är en lysande pjäs och uppsättningen var riktigt bra.
Jag funderar på att se om den klassiska uppsättningen från teveteatern.
Jag är osäker på om detta är en bra nyhet. Kanske hade det varit klädsamt om någon intresserade sig för pojkars svårigheter i förskola och skola.
Ingen ska bära sig illa åt, men tvångsmässig snällhet skrämmer mig. Jag läser Geir Gulliksens roman och undrar hur huvudpersonen hamnade i en så självutplånad position. Att hustrun lämnar honom är mindre förvånande.
Förhållandet mellan verklighet och fiktion verkar komplicerat. Hans förra fru är inte nöjd med skildringen i boken.
Jag lyssnar på hans sista skiva. Det blir inte mörkare än så.
Jag är alltså officiellt emot detaljstyrning av förskolans verksamhet.
Om vi ska diskutera digitalisering tycker jag att den här bilden är en bra utgångspunkt. Risken är annars stor att vi hamnar i teknikromantik – och fortsätter att pumpa ut fördummande träningsprogram.
Tysta tankar 