Jag är lite knäckt över hur bra Samuel Ljungblahd är. Och alla de andra.
Det var väl frälsningsarméns grundare som undrade varför djävulen hade alla de bra melodierna. Jag undrar varför kyrkan har alla de bra sångarna?
Jag vet inte hur jag ska ta in de här erfarenheterna? Lasse Åberg har tidigare skrivit om mångkulturalitet utifrån orädda ståndpunkter och Åsa Sjöström är en fantastisk fotograf.
Verkligheten tränger sig på.
Det är någonting med fokuseringen på den egna manligheten eller kvinnligheten som blir så självbespeglande – vare sig det handlar om att förstärka eller dekonstruera. (Jag tror för övrigt inte att jag någonsin känt mig så förminskad – som kvinna – som av en man som gjort till sitt livsprojekt att ifrågasätta förminskande könsroller.)
Självklart måste vi prata om baksidorna av könsrollerna: vad kvinnor gör i syfte att få bekräftelse, vad män gör för att framstå som mäktiga och oberörda.
Men målet att existera och agera i ett vakuum, fritt från föreställningar om femininitet och maskulinitet, tycks mig ytterligt torftigt. Jag funderar mycket hellre på hur jag ska lära mig att vända rädsla i mod, reflexmässig självcentrering till omsorgsfull lyhördhet och bitterhet till självrannsakan.
Susanna Birgersson
susanna.birgersson@dn.se
Jag är en obotlig optimist. På torsdag ska Belinda Olsson prata med Pär Ström – sedan bryter den stora gruppkramen ut.
Jag har inte sett den här filmen på många år – men replikerna är huggna ur sten och jag minns de flesta ordagrant. En verklig klassiker. Phil Defer är en underbar skurk och jag tror att han lärde våra barn många nya ord.
Helt underbart om ni frågar mig. Jag citerar Per Sinding Larsen
Vecka 3 av 2014 inleds med en världspremiär av trion OLDs singel ”Knee Hang Gang”. OLD består av vännerna Constance Holmbäck, Nina Sigurd och Johanna Tham som gör musik efter ledorden konst, performace, humor, feminism och sväng. ”Knee Hang Gang” visar prov på samtliga delar. I en minimalistisk ljudbild med tung bas framför OLD sin underfundiga text om reglerna för ”the Knee Hang Gang” i en blandning mellan sång och rap. Det låter udda, och väldigt bra.
Låten är det första vi får höra från trion sedan de signats till Adrian Recordings artiststall, där de får gott sällskap av andra Malmöfavoriter som This Is Head, YAST och Alice Boman. Sedan OLD-gänget började skriva musik tillsammans för ett drygt år sedan har de huserat i Studio Möllan. Resultatet av studiotiden är EP:n ”Old Ladies Die Young” som släpps inom en snar framtid. Det här är knappast det sista du får läsa om trion på PSL
Edward Jensinget sparar inte på krutet.
Jag skulle kunna ge en del exempel från förskollärarutbildningen i Malmö som ger en annan bild, men det kanske är bättre att använda hans text som larmklocka och provokation.
Jag uppmanar alla lärarutbildare att skyndsamt justera detta. Ta in några skickliga yrkesverksamma lärare som fixar det här med IKT och digital kompetens i undervisningen så att dessa kan tala med studenterna (och lärarutbildarna) om hur de arbetar. Detta borde redan ingå i utbildningen men det är inte för sent att rätta till det.
Jag uppmanar också alla lärarstudenter att ligga på sina utbildningsanordnare så att de får en tidsenlig utbildning som motsvarar det som kommer att krävas av dem när de ska bli anställda. De ska inte behöva utsättas för att grillas av en anställande rektor som förväntar sig hög kompetens kring pedagogiskt nyttjande av IKT i undervisningen utan att de har svar på tal.
Att vi i Sverige har problem med skolan vet vi alla om. Resultaten är dåliga enligt PISA, allmänhetens förtroende för skolan är lågt, akuta reformer vänder upp och ned på lärares och rektorers vardag. Vi behöver inte att de nybakade lärarna ska behöva lära sig så basala saker som att hantera en dator/lärplatta i undervisningen när de kommer ut (tur då att många av lärarstudenterna tar eget ansvar och lär sig på egen hand). Det måste ändå vara så att lärarutbildningarna ansvarar för att ge våra studenter rätt verktygslåda.
Jag har tappat greppet om skoldebatten. Publicerar vad som helst och orkar inte ens låtsas som om jag har en plan för hur allt ska bli bättre.
I brist på annat lutar jag mig mot lösryckta fyrfältare. De brukar väcka tankar.
P2 på söndagsförmiddagar erbjuder bra musik. Idag har jag gymmat mig in i drömlikt tillstånd med hjälp av det här soundtracket:
Presentatören talat om pockande basgångar. Jag förstår vad han menar. Pulsen stiger och sinnena utvidgas.
Gustav Adolfs torg är en konstant i mitt liv. När jag kommer dit brukar jag slänga en blick mot klockan på Tryggs hus. Nu är visarna borta.
Jag måste sluta att se allting som symboliska tecken på civilisationens undergång. Visarna är säkert på reparation. Snart är allt som vanligt igen.
Tysta tankar 