Att läsa en rapport – att förstå Kimmel

Jag försöker få grepp om maskulinitetsutredningen Män och jämställdhet och inser att det finns en teoretisk och ideologisk plattform som ligger till grund för resonemangen. Varför återkommer detta starkt manskritiska perspektiv som blockerar det som skulle kunna blivit en spännande diskussion om vilka möjligheter och påfrestningar som ryms inom det fält vi kallar maskulinitet.

I bilaga 3 ger Thomas Johansson en bakgrund och ett dominerande namn inom teoribildningen är Kimmel (liksom i DEJA och delegationen för jämställdhet i förskolan)

s. 353:

Kimmel (1996/2006) tar sin utgångspunkt i feminism och kvinno- rörelsen och skriver fram en högst självkritisk historia, som betonar mäns ansvar för och delaktighet i samhälleligt förtryck och i det utbredda våldet mot kvinnor, barn och andra män. Han inleder sin bok med att konstatera att amerikanska män inte har någon historia. Det han menar är att även om de flesta böcker har centrerats kring män, saknas det historieskrivningar där man riktar fokus mot mäns erfarenheter av att vara män, ett slags självkritiska analyser av hur det manliga könet bidragit till att utforma en viss typ av historisk utveckling. Kimmel efterlyser med andra ord en kritisk forskning om män och maskulinitet i historien; en forskning som kan lyfta fram mäns ansvar för våldsutövandet, deras problem med att hantera sitt känsloliv, att ta aktivt ansvar för barn och familj och att överhuvud- taget bli delaktiga i att bygga ett mer jämställt och rättvist samhälle.
En sådan genomreflekterad historieskrivning skulle kunna bidra till att dagens män engagerar sig i att skriva fram en annan typ av historia, menar Kimmel.

(…)

Den historia Kimmel skriver är på många sätt parallell med Mosses beskrivning av den stereotypa manligheten, men med en viktig skillnad; Kimmel skriver tydligt in hur amerikanska män genom den moderna historien alltid upplevt sig vara hotade av andra män, men kanske speciellt av feminister och av att leva med en känsla av att vara ständigt ifrågasatta. Kimmel skriver fram en historia där den självkonstruerade amerikanska manligheten – som är uppbyggd kring faktorer som rationalitet, styrka, karaktär, individualism och våldsutövande – ständigt upplever sig vara i kris. Denna manlig- hetens kris accentueras vid vissa historiska tidpunkter, som till exempel vid övergången till industrisamhället, och detta leder till att män på olika sätt ytterligare överdriver sin maskulinitet och befäster sin maktposition i samhället.

Utifrån det här amerikanska perspektivet är det lättare att förstå varför utredarna väljer en entydig demonisering.

Men det blir också svårt att begripa vad män skulle tillföra svensk förskola.

IMG_2006

Från tysk rekryteringskampanj.

Nolltolerans mot “skojbråk” i skolan?

Maskulinitetsutredningen utstrålar en självbelåten godhet som gör mig lite trött. På sju ställen trumpetar man ut vikten av nolltolerans mot skojbråk i skolan och menar nog att det är en framkomlig väg i kampen mot mobbning och trakasserier.

Länk

Jag tror inte på den här formen av värdegrundsarbete. Kuddkrig, snöbollskrig, monopolspel och brottningsmatcher – jag tror det är viktigare att de vuxna försöker förstå vilken funktion de här lekarna har för barnen än att förbjuda dem.

När Ingemar Gens beskrev den gamla knuffleken “Herren på täppan” som en form av inträning i aggressiv maskulinitet var vi många som trodde han skojade. Nu återkommer tanken förpackad som utredning och med vag vetenskaplig överbyggnad.

Skräcken för hierarkier och rangordningar leder till en form av harmoniserad låtsasvärld. Jag misstänker att mätandet och tävlandet tar sig andra och farligare om vi förbjuder det.

IMG_2008

Bilden är från den irländska gruppen Men in childcares hemsida.

Däremot skulle jag kunna tänka mig en dag utan “skojbråk” på nätet. Oj – vad tyst det blev.

Från homosocialitet till inkluderande maskulinitet

Jag fortsätter att tugga mig in i maskulinitetsutredningen och studsar inför en del formuleringar.

S. 64:

En aspekt av frågan om män och makt handlar om hur män i organisationer och socialt liv skapar manliga nätverk, informella eller i föreningar, där man bekräftar varandra och knyter affärs- kontakter. Homosocialitet används inom forskning som begrepp för hur män många gånger söker bekräftelse från andra män på bekostnad av att kvinnor utesluts. Det kan som nämnt gälla i arbetslivet, men också i killgäng på jobbet eller i vänskapslivet. Begreppet homosocialitet kan användas för att beskriva mäns både ekonomiska och känslomässiga investering i manliga gemenskaper, som manliga klubbar och nätverk i näringslivet.13 Homosocialitet är en term som också används för att visa mäns kollektiva agerande när det gäller våld. Huliganbråk, att slåss på stan eller manliga initiationsriter på skolor kan ses som processer där en manlig gemenskap svetsas samman genom former av våldsutövning och grupptryck.14 Men homosocialitet kan även användas för att beteckna hur män gemensamt förhandlar fram andra typer av normer kring genus/maskulinitet – exempelvis kring omsorg och vänskap.15
Samtidigt ger genusforskning om män, som nämnts ovan, nyanserade analyser av kopplingen mellan maskulinitet och makt. Det finns en stor variation i mäns livssituationer. Mäns faktiska makt och resurser varierar mellan olika individer och grupper av män. Män kan – liksom kvinnor – uppleva vanmakt eller maktlöshet. Mäns fördelar varierar beroende på situation och sammanhang.
Frågor om män och marginalisering handlar bland annat om hur män påverkas av att befinna sig i utsatta positioner, det kan gälla allt från arbetslöshet eller erfarenheter av diskriminering till frågor om ohälsa, våld eller missbruk.

Min erfarenhet är att männen INTE är skickliga i att ta stöd hos varandra. Det är fortfarande dubbelt så vanligt att män avbryter sina studier till att bli förskollärare jämfört med motsvarande kvinnliga grupp.

På sidan 67 presenteras begreppet “inkluderande maskulinitet”

Ett begrepp som lanserats inom genusforskning för att synlig- göra hur traditionella mansstrukturer förändras är inkluderande maskulinitet. Traditionellt har män och killar uppmuntras, ja programmerats, att bygga upp gemenskap genom att tävla i att visa tuffhet, homofobi och sexism. Här sker också förändringar där pojkar idag i större utsträckning uppmuntras att värdera intimitet och inkludering. Framförallt betonar forskning att det är vuxen- världens förväntningar på hur killar och tjejer ska vara som på många sätt påverkar ungdomar att bekräfta stereotypa mönster.19
Att uppmärksamma hur män engagerar sig i relationer, intimitet och omsorgsgivande behövs för att ge en rättvisande bild av män och även för att synliggöra hur förändring av mansnormer är möjlig. Ett ensidigt fokus på män som bristfälliga när det gäller frågor om relationer eller intimitet riskerar att förstärka bilden av stereotyp manlighet och därmed förväntningarna som män, inte minst unga män, möter. Detta ska däremot inte ske på bekostnad av att problem och maktstrukturer förbises. Sexism och ojämställda attityder får inte tolereras i något sammanhang.

Oj – här frodas normativiteten. Men bakom fromlandet anar jag en uppriktig vilja att säga något viktigt om hur samhället hoppas se pojkar utvecklas till män.

IMG_2016

från den danska rekryterinskampanjen.

Maskulinitetsutredningen om män till förskolan

http://www.regeringen.se/content/1/c6/23/39/45/9a43c7a5.pdf

Sidan 123:

5.3.2 Behovet av att rekrytera fler män till förskolan
Att öka andelen män i kvinnodominerade arbetssektorer som skola, vård och omsorg har varit jämställdhetspolitiskt prioriterat under lång tid. Utvecklingen har dock gått långsamt. Medan andelen män i vården ökat har andelen män i förskola legat på 3–4 procent.18 Frågan om det är önskvärt i sig att öka andelen män har samtidigt inte varit given i svensk skolpolitik. I Delegationens för jämställdhet i förskolan betänkande19 betonades att frågan om genusmedvetenhet hos personalen i förskolan skulle premieras snarare än att insatser skulle göras för att öka andelen manlig personal. Vi anser dock att dessa frågor inte ska ställas i motsatsförhållande, något som också bekräftas i forskning om män och förskola.20
Män i förskolan möter på många sätt andra förväntningar än kvinnor, förväntningar som både kan vara positiva och negativa. Överhuvudtaget framstår det missriktat att frågan om män i förskola omgärdas av tveksamhet. Det har tidigare, särskilt under 1990-talet, funnits en utbredd diskussion om att män behövdes som personal i förskola och skola för att representera manliga förebilder eller identiteter främst för pojkar att identifiera sig med. Denna diskussion är mer frånvarande idag. I stället framstår det idag som en generell jämställdhetsåtgärd att öka möjligheterna för män att arbeta inom skolan. Dessutom som något som stärker kopplingen mellan män och omsorg på ett samhälleligt plan och i barnens uppväxtmiljö.21
Behovet av att stärka insatserna för att öka andelen män i omsorgs- yrken generellt och särskilt vad gäller förskolan har uppmärksammats politiskt på senare tid. Skolverket har, på regeringens uppdrag, gjort en kartläggning och analys av insatser för att öka andelen män i förskola. I Skolverkets rapport22 betonas vikten av långsiktighet och synlighet vad gäller frågor om män i förskola. Insatser behöver ha långsiktiga mål, uppföljning och synliggöras mer inom utbildningsväsendet.
Rapporten tar även fasta på utvecklingen i Norge. Där har frågan om att öka andelen män i förskolan getts stor politisk upp- märksamhet. Samordnade satsningar har bedrivits långsiktigt och utifrån en konkret politisk målsättning att 20 procent av de som arbetar inom förskolan ska vara män.23
Något som framstår som effektivt och som präglat arbetet i Norge är inrättandet av nationellt kunskapscentrum som arbetar med frågor om män och jämställdhet, bl.a. män i förskola.24
Skolverket har även getts tilläggsdirektiv att arbeta för att öka andelen män i förskolan och kommer att arrangera konferenser om frågan. Utmaningen att öka andelen män i förskolan kommer att behöva förhålla sig till flera frågor; det handlar om att få fler män att söka utbildning med förskole-inriktning, genomföra utbildningen och stanna i yrket. Idag finns nätverk för män inom förskola samt för högskolepersonal som arbetar med frågor om män i förskole- utbildning. Erfarenheterna från dessa nätverk och aktörer är viktiga att uppmärksamma i Skolverkets kommande arbete.25 Det finns även stor kunskap inom nordisk genusforskning om män i skola och omsorgs- yrken som ger en god grund för kommande åtgärder.26

IMG_2068

Bild från tysk rekryteringskampanj

Maskulinitetsutredningen

Det ska bli spännande att läsa. I värsta fall onödigt spännande.

Men det är en fin bild på omslaget.

Häng med på seminarium om skolstart

Film 1 Lars H Gustafson

Fortsättningen Sven Persson

Scrolla fram en bit – jag försökte sprida länken och filma samtidigt på twitter och facebook. Det blev lite ostadigt i början. Bättre ljud på del 2?

Obligatorisk skolstart vid 6 års ålder. Konsekvenser för barns lärande och lek.

Tid: 2014-02-12 15:15 — 2014-02-12 17:00
Plats: Orkanen D222
Målgrupp: Alla intresserade
Högre seminarium i pedagogik vid fakulteten för lärande och samhälle

Inledare:
Lars H Gustafsson, barnläkare, författare, docent i socialmedicin
Sven Persson professor i pedagogik

Alliansen har lagt ett förslag om en tioårig obligatorisk skola med skolstart vid sex års ålder. Vid seminariet kommer utgångspunkterna och konsekvenserna av förslaget att diskuteras och problematiseras. Barnets rätt och möjlighet till lek och till konstnärlig aktivitet sätts i relation till förslaget. Dessutom presenteras internationell och svensk forskning om ålder och skolstart.

VÄLKOMNA

20140212-163842.jpg