Maskulinitetsutredningen utstrålar en självbelåten godhet som gör mig lite trött. På sju ställen trumpetar man ut vikten av nolltolerans mot skojbråk i skolan och menar nog att det är en framkomlig väg i kampen mot mobbning och trakasserier.
Jag tror inte på den här formen av värdegrundsarbete. Kuddkrig, snöbollskrig, monopolspel och brottningsmatcher – jag tror det är viktigare att de vuxna försöker förstå vilken funktion de här lekarna har för barnen än att förbjuda dem.
När Ingemar Gens beskrev den gamla knuffleken “Herren på täppan” som en form av inträning i aggressiv maskulinitet var vi många som trodde han skojade. Nu återkommer tanken förpackad som utredning och med vag vetenskaplig överbyggnad.
Skräcken för hierarkier och rangordningar leder till en form av harmoniserad låtsasvärld. Jag misstänker att mätandet och tävlandet tar sig andra och farligare om vi förbjuder det.
Bilden är från den irländska gruppen Men in childcares hemsida.
Däremot skulle jag kunna tänka mig en dag utan “skojbråk” på nätet. Oj – vad tyst det blev.
Tysta tankar 
Tja, själv for jag ganska illa av dessa “skojbråk” i mellan- och högstadiet. Förtäckt mobbing under det s.k. skojets täckmantel som jag inte lärt mig att hantera vid den tiden.
Vad föreslår du? Hur ska vi förhålla oss till “skojbråk”?
LikeLike
Jag är ju förskollärare och tänker att det finns nivåer av barns liv som vi inte självklart har tillgång till.
På förskolan tror jag att de flesta tänker att det är bra om pedagogerna ser och hör allt som barnen gör. De vuxna kan då garantera en jämn maktfördelning och antagligen begränsa lekar där barnen marginaliseras.
Samtidigt sker detta till priset på att leken banaliseras. Jag tror att en viss form av hierarkisering är svår att undvika och att all verkligt spännande lek innebär någon form av risktagande.
Men det är naturligtvis viktigt att vi skapar en skarp gränslinje mot det vi kallar mobbning. Problemet är väl att det orealistiska talet om nolltolerans skapar en barriär mellan barn och vuxna. Och det blir svårare att kommunicera om vad som händer i leken och på rasten.
Barn är och har alltid varit ganska skickliga på att hålla de vuxna utanför.
LikeLike
Tack för svar Vet inte om jag förstår vad du menar med barriär. Utveckla om du vill.
LikeLike
Lek är ömtåligt. Vuxna vill gärna se leken som nyttig träning av enkla färdigheter.
Riktig lek innebär ofta någon form av risk – att gå utanför det trygga. När vi leker krig är det en form av bråkdel där vi utforskar våra gränser.
Många vuxna har svårt att stå ur med lekens svarta sidor. Lästips Matti Bergström!
LikeLike
Om Skolverket ska genomdriva ett förbud mot snöbollskrig, tafatt, blindbock (?) , “ena gänget jagar det andra” och ja, alla slags lekar där det ingår spontan beröring/handkontakt/”slagsmål på lek” utan att man frågar i förväg vid varje tillfälle av beröring så får man ju önska dem lycka till.
Det ligger väl i tiden att antyda att alla slags lekar där man ibland tar i varandra på ett ”killigt” sätt utgör en bakdörr till sexism, rasism och våld. Men korttänkt är det i alla fall.
LikeLike
De amerikanska erfarenheterna av nolltolerans är bisarra. Sjuåringen som blev avstängd för att tagit med centimeterlång legopistol… Det for iväg när lärarna skulle visa att de menade allvar.
Vissa tankar låter bättre inne i huvudet.
LikeLike
Under ett par veckor av glatt stojiga sommaraktiviteter på den lokala fritidsgården när jag var elva år blev en av ledarna en kväll fastbunden på ett stort brandsegel (som någon hade luskat fram i ett förrådsrum). Han kämpade emot – förmodligen inte med riktigt hela sin styrka – men blev nertvingad och fastsurrad med rep, snören och bälten, under allmänt jubel. Sedan tror jag det kastades bollar på honom och ungarna/tonåringarna ropade saker till honom: du är FAST! Nu är du våran fånge!! (åldern var mellan 10 och 14 år, och det fanns ytterligare en vuxen ledare närvarande). Det här var runt 1980. Idag hade det varit helt otänkbart, folk hade fått härdsmälta i huvudet av en sådan incident.
Det finns dagar när man önskar sig nolltolerans mot dumheter i den offentliga debatten.
LikeLike
Vi brukade spela på korvskinnsfabriken Tripasins julfest. Den årliga höjdpunkten var när en manshög frigolitsnögubbe leddes runt i lokalen av verkmästaren. Alla kastade plastsnöbollar och stämningen var milt sagt orgiastisk. Efter fem minuter samlades bollarna in och godispåsar delades ut.
Detta lilla utbrott av kollektiv aggressivitet hade stor betydelse för den arbetsplatsens identitet.
Antagligen är det vår tids sjuka att ropa NOLLTOLERANS och sedan peka finger åt alla som inte kan leva upp till de höga idealen.
Jag tycker att alla människor ska vara snälla mot varandra hela tiden överallt – det borde finnas en regel som ser till att det blir så.
Nu.
LikeLike
Aggressiva tävlingsmoment ökar testosteronproduktionen. Med tanke på att hela västvärlden liter av testosteronbrist borde det snarare införas kampsporter på skolgymnastiken.
LikeLike
Pingback: Presskonferens MANSUTREDNINGEN Del 3 – Skolans Antipojk-kultur och Medias Mansförakt | Genusdebatten