Det kanske är ett strategiskt drag för att göra kvinnor intresserade av teknik, men vi behöver inte fler skönhetstips i TV. Även om det är nya appar med länkar till affärer där du kan köpa produkterna.
Jag kanske har en annan bild av kvinnliga förebilder inom teknikområdet.
Uppdatering:
https://twitter.com/aidberg/status/461394736436482048
Jag backar tre steg. Det program jag såg är inte representativt.
Håkan Engström presenterar en ny biografi över Johnny Cash.
Men den som verkligen räddar Cash och för honom in i hans karriärs sista blomstring är Rick Rubin, hiphop- och metalproducenten som vakar över samtliga inspelningssessioner från 1994 fram till slutet. Han förstår Cash tillräckligt väl för att inte välja att sminka om eller poppa upp honom. Rick Rubin är ingen make-up-producent. Han väljer inte det som för dagen passar och går an.
Framför allt förstår han det motsägelsefulla hos Johnny Cash; alltså ser han till att varje sida av honom kommer fram i ljuset. Cash får sjunga mördarballader, sånger om att sitta i elektriska stolen eller att sitta lika plågad i ett själsligt fängelse, sånger om samvetskval och om apokalypsen, sånger präglade av förkunnelse eller andlig förkrosselse, tonsatta böner och moralkakor samt någon enstaka popdänga. Rubin tvingar honom att gå till djupet, accepterar inget mindre, och Cash svarar med att inte ge sig förrän han fullt ut begriper innebörden, sin egen personliga innebörd, i vad han sjunger.
Däri finns styrkan i Johnny Cashs bästa inspelningar, från det tidiga genombrottet till det utdragna slutet.
Dagens omlyssning.
Jag är osäker på budskapet. Vem gör genusanalysen?
Jag vet inte om det är en bra idé att utvärdera en utbildning INNAN de första studenterna har lämnat den ?
Genus handlar även om innehåll – inte enbart om kunskap och medvetenhet. Om vi ska motverka traditionella könsmönster måste flickorna få chans att pröva på manligt kodade aktiviteter. Och utveckla en hantverksskicklighet när det gäller konstruktion.
Jag får översättningshjälp.
Sista dagen är ofta en dag av väntan. Vi går genom Weinberg park.
Passerar några underliga affärer.
Förundras över reklam.
Inser att vi missat en del. Politik på nationalgalleriet låter lockande.
Vi strosar runt på loppmarknaden vid Arkona Platz. Det är ungefär som hemma.
Lådan med blytyper (kasten?) rymmer detaljer. Förstora bilden.
Den franske sångaren Johnny Halliday blev aldrig stor i Sverige.
Försäljaren lovar att det är originalutgåvor av Tarzan.
Vi går norrut längs Anklamstrasse.
Friedhof der Sophiengemeinde är en idyllisk begravningsplats.
I Berlin är historien aldrig långt borta. En del av gravarna revs upp under 60-talet och soldater patrullerade längs muren som följde Bernauerstrasse. Här ligger murmuseet och den nyanlagda Mauerpark.
Järnväggen är ett monument över dem som dödats vid flyktförsök.
Det går inte att värja sig från de här bilderna.
Resterna av muren är nästan konst.
Det är 25 år sedan muren föll. Fortfarande ofattbart underbart.
Schönefeld är inte mycket till flygplats. Några kilometer bort ligger ett havererat flygplatsbygge.
Vi flyger hem med en hjälte från motståndsrörelsen.
Bästa sättet att uppleva staden är med cykel.
Till och med Karl Marx allé är njutbar.
Barnens hus är ganska skräckinjagande. Den 90 meter breda gatan bjuder på arktitekturhistoria.
Poliserna avvaktar dagens fotbollsmatch.
Karl Marx är ständigt närvarande.
Vi utforskar Treptows hamnområde. Båten heter Hoppetossa. Pippi är stor i Tyskland.
Några rester av muren pryder kajen.
En del kontor är djärva byggnader.
Vi följer Landwehrkanal mot nordväst. På marken samlas något ulligt från träden.
Vi passerar tekniska museet. Jag gissar att det är en DC3:a på taket?
Vi inspekterar det nya köpcentrat Bikini och sneglar ner på babianerna.
Berlin är lekplatsernas stad.
Vi följer Spree västerut och passerar nya byggnader.
Hitta barnen!
Vi landar i min favoritpark Monbijou. Det är tango för alla.
Jag blir sugen. Nästa gång.
Det ser ganska obegripligt ut. Och mycket lockande.
Kastanienallé är en av mina favoritgator. Just nu blommar hästkastanjen.
De flesta husen är nyrenoverade och stadsdelen gentrifieras hastigt. Ändå lever något kvar från den gamla östtiden. Tempot är lugnare och lekplatserna många.
(Förstora bilden!)
Prater lär vara Berlins äldsta ölträdgård. Den här varma vårkvällen visar den sig från sin bästa sida.
Vi går över Schönhauser allé och jag känner suget från fussballspelet i den mörka lokalen med det mystiska namnet.
På Käthe Kollwitzplatz ligger många bra restauranger. Mediterane är ny och erbjuder montenegriansk mat.
Man kan inte bara äta schweinehaxe.
Vi bor bra i närheten av Rosenthaler Platz, men ibland måste man utforska nya delar av staden.
Väggmålningen och paret sätter igång min fantasi.
De flesta gator är fyllda av nyutslagna träd.
Minnet av Karl Marx lever kvar. Åtminstone på hans egen gata.
Ibland är skyltfönstren ganska aggressiva. Då tittar jag ner i gatan.
EU-valet stundar. Piratpartiets har bäst affischer.
Vi följer kanalen.
Vi ramlar in på en liten gitarrfestival.
Vi motstår en del frestelser.
En del artister gillar rosa.
Vi går genom Kreutzberg och njuter av gatulivet.
Någon av oss blir inspirerad och vill dekorera sin balkong lite extra.
På det här undanskymda torget vaktar två herrar.
I morgon kanske vi ska gå på den här utställningen. Gruppresor är äventyrliga.
Öh – jag borde nog ha en bild med förskoleanknytning.
Tysta tankar 