Jag tror att många föräldrar oroar sig över att deras barn (söner) spelar våldsamma datorspel i en utsträckning som går ut över skolarbete och hälsofrämjande aktiviteter.
Kanske är det ett ännu större problem att deras barn tittar på andra som spelar datorspel?
Ibland förvånas jag över hur lite som förändrats genom åren. Sven Klangs kvintett var en film som på många sätt formulerade min världsbild och jazzen var en perfekt illustration av fritänkande i förhållande till dansbandsmusiken. Saxofonisten Lasses avsked från det militära var motpolen till Sven Klangs bilhandlare.
I en av filmens många nyckelscener diskuterar de unga medlemmarna i orkestern om det är rättvist att Sven (som äger instrumenten och bilen) tar hand om hela gaget. Sven avfärdar protesterna med den dräpande repliken:
– Det lär finnas ett band i XXXXXX som delar lika på gaget. Vet ni vad dom kallas? KONSUMBANDET!
Nu går jag omkring på min arbetsplats med en tröja som signalerar en viss samhörighet med kooperationens bärande idéer. Frågan är om det politiska budskapet fortfarande är kontroversiellt?
Jag är lite skyldig. På lärarutbildningen talar vi ofta omkreativitetens betydelse, men har svårt att infoga det i kursplaner occh betygsättning. Samtidigt pågår en hysterisk romantisering av begreppet och det är svårt att förstå vad som menas. Innovatörer och entreprenörer hyllas som den nya tidens hjältar; jag tänker att kreativitet är en mer lågmäld process.
För mig handlar det om respekt för leken. Och att skapa goda förutsättnngar för lek.