Det är något förföriskt över jämna tal. Samtidigt är jag ytterst nedlåtande mot dem som räknar följare på Twitter. Jag behöver ingen yttre bekräftelse. Nästan ingen alls. Eller åtminstone ytterst lite.
Talmystik
Reply
Sjungom studentens lyckliga dag?
Jag tycker det är snålt med en lycklig dag. Efter 12 år i skolan borde de få vara lyckliga i minst en vecka.
Igår var jag på fest. I vårt hus förvarar den nyblivne studenten sina presenter i det gemensamma cykelförrådet.
Jag lever i en idyll.
En karta
Det är alltså fler sommarpratare som bor på Södermalm än som kommer ifrån orter söder om Södertälje?
Man kan älska förskolan av många skäl
Men det är inte säkert att förskolan är den stora utjämnaren av sociala skillnader. Begreppet “tidig intervention” används tydligen internationellt. Det är fortfarande lika obehagligt.
Om jag någon gång blir sommarpratare…
Nähä – jag är inte med i år igen…
Förskolan och skolan är svagt representerad. Kanske hade sannolikheten ökat om jag var ung, eller kvinna, eller invandrare, eller hade haft en dödlig sjukdom, eller varit framgångsrik affärsman?
Sydsvenskan har gjort en test med gångbara kriterier.
Mitt resultat:
Färdig!
Det är bara att konstatera. Du är som folk är mest. Inte riktigt “Sommar i P1”-material. Det är å andra sidan något du delar med 999 promille av den svenska befolkningen, så deppa inte.
Prova att starta en poddcast, så kanske chanserna ökar till nästa år!Ditt resultat: 0%!
Ledsen, men du klarade inte målet.
Klickbar bild!
Den årliga besvikelsen över att sommarpratarna rekryteras från en så begränsad krets. Personerna presenteras som författare, programledare, journalist, artist, musiker, skådespelare/skådespelerska, komiker, sångerska, dramatiker, dansare, konstnär, fotograf och musikproducent. Någon professor, överläkare och entreprenör har lyckats smyga sig in i djungeln av mediepersonligheter.
Frågan är varför Sveriges radio tror att vi längtar efter att få höra dem tala om sina liv – en gång till?
Fortbildning – Förskolekonferens 2014 #fouskola
Omfamna!
Kanske behöver vi skapa en inramning som gör att barn och studenter står ut med osäkerhet under sin utbildning.
Vet mediemoralisterna om det här?
Jag tror att många föräldrar oroar sig över att deras barn (söner) spelar våldsamma datorspel i en utsträckning som går ut över skolarbete och hälsofrämjande aktiviteter.
Kanske är det ett ännu större problem att deras barn tittar på andra som spelar datorspel?
Tomas Tengby?
Internet glömmer inte – internet förlåtet inte. Det måste vi människor göra.
Tysta tankar 