Jag är osäker på om det går att förena grupporienterade undersökande arbetssätt med högskolans individualiserade och förutbestämda utbildningsstruktur.
Nu läser jag studenttexter och försöker hitta spår av autenticitet.
Mellanledens IP – det är här det händer.
Ett litet bakslag. Vi kommer tillbaka.
Det är något förföriskt över jämna tal. Samtidigt är jag ytterst nedlåtande mot dem som räknar följare på Twitter. Jag behöver ingen yttre bekräftelse. Nästan ingen alls. Eller åtminstone ytterst lite.
Jag tycker det är snålt med en lycklig dag. Efter 12 år i skolan borde de få vara lyckliga i minst en vecka.
Igår var jag på fest. I vårt hus förvarar den nyblivne studenten sina presenter i det gemensamma cykelförrådet.
Jag lever i en idyll.
Det är alltså fler sommarpratare som bor på Södermalm än som kommer ifrån orter söder om Södertälje?
Men det är inte säkert att förskolan är den stora utjämnaren av sociala skillnader. Begreppet “tidig intervention” används tydligen internationellt. Det är fortfarande lika obehagligt.
Förskolan och skolan är svagt representerad. Kanske hade sannolikheten ökat om jag var ung, eller kvinna, eller invandrare, eller hade haft en dödlig sjukdom, eller varit framgångsrik affärsman?
Sydsvenskan har gjort en test med gångbara kriterier.
Mitt resultat:
Färdig!
Det är bara att konstatera. Du är som folk är mest. Inte riktigt “Sommar i P1”-material. Det är å andra sidan något du delar med 999 promille av den svenska befolkningen, så deppa inte.
Prova att starta en poddcast, så kanske chanserna ökar till nästa år!Ditt resultat: 0%!
Ledsen, men du klarade inte målet.
Klickbar bild!
Den årliga besvikelsen över att sommarpratarna rekryteras från en så begränsad krets. Personerna presenteras som författare, programledare, journalist, artist, musiker, skådespelare/skådespelerska, komiker, sångerska, dramatiker, dansare, konstnär, fotograf och musikproducent. Någon professor, överläkare och entreprenör har lyckats smyga sig in i djungeln av mediepersonligheter.
Frågan är varför Sveriges radio tror att vi längtar efter att få höra dem tala om sina liv – en gång till?
Kanske behöver vi skapa en inramning som gör att barn och studenter står ut med osäkerhet under sin utbildning.
Tysta tankar 