Trogna bloggläsare vet att jag har en olycklig kärlek till serier. Planen är att jag ska ta små kvällsturer med cykeln, använda hjälmen, uppnå en nyttig syretopp och dokumentera något i min närmiljö.
Jag utgår från Österlens högsta punkt – nåja nästan (förlåt Hjulahusbacken) – Tåghusa, och cyklar söderut mot Attusa. Det är nerförsbacke och motvind. Lite lagom ansträngande.
Ibland är politiken väldigt enkel. Alla springer åt samma håll tills någon betydelsefull person säger ifrån. Nu har det hänt.
Antagligen är det svårt att avfärda hennes kritik som antifeministisk. Det är viktigt VEM som säger VAD.
Den här bloggen blir inte mer privat än så här.
Det sitter djupt i mig – jag är ingen hjälmkille. Nu har min fru köpt en riktigt häftig hjälm och ställer dessutom krav på att jag ska använda den.
Jag var en ganska ansvarskännande förälder och mycket mån om att våra barn inte skulle skada sig. Därför fick de inte cykla utan hjälm.
Problemet var att att de inte ville använda hjälm. Vi trodde det berodde på att de hade “fel” hjälm och som god förälder gick vi till Åhléns för att inhandla den hetaste hjälmtypen. Efter en halvtimmes velande mellan olika hjälmar insåg jag att det inte var modellen som var problemet.
Alla vet att goda förebilder är bra och jag var ingen sådan.
– Skulle det kännas bättre för er om jag också använde hjälm, frågade jag desperat.
I det ögonblicket insåg jag föräldraskapets komplexitet. Tanken på att behöva se sin fader i frigolithjälm var om möjligt ännu mer skrämmande än att själv bära en.
Vi köpte två hjälmar till barnen och bar hem dem under tystnad.
I morgon inleds serien Cykla med Mats här på bloggen. Det är delvis ett sätt att tvinga mig att motionera.
Jag är på väg till Malmö och testar kulturutbudet i Tomelilla.
Det kombinerade bibliotek och Kulturhuset bjuder på en spännande utställning. Pushwagner.
I källaren finns ett riktigt Jazzarkiv. Jag botaniserar bland skivorna och ler igenkännande.
Mycket vinyl blir det.
Det är generöst av SR att låta alla delar finnas tillgängliga. Jag lyssnar och njuter av en flödande berättelse.
Sällan har manlig fåfänga skildrats med samma skärpa. Fadern är ett högfärdigt kräk och klassamhällets olika sidor beskrivs obarmhärtigt.
Jag sliter med nässlorna. De är lätta att rycka upp med rötterna.
Orsakerna till skillnaden i betygssättningen mellan könen är okända
Skillnaderna mellan kursbetyg och provbetyg mellan könen har setts under flera års insamlingar och analys av provresultat. Det finns fortfarande inte någon entydig förklaring till orsakerna bakom dessa skillnader. Skolorna behöver vara uppmärksamma på att betygsättningen sker rättvist så att pojkarna inte missgynnas. Det är också viktigt att lärarna ges förutsättningar till fortsatt kompetensutveckling i bedömningsfrågor.
Det tycks inte vara högkonjunktur för strukturella förklaringar.
Jag ger mig ut på en äventyrscykling. I packningen finns en nybakad rabarbersockerkaka och planen är att våldgästa så många som möjligt under en dag.
Turen går söderut och jag passerar Listarum. Grusvägen går genom skogen och jag passerar ett övergivet vattenfyllt stenbrott med skarpa förbudsskyltar. Badförbud – överträdelser beivras vid laga ansvar. Jag känner lockelsen men inser att det är allvar. Taggtråden övertygar mig om att det finns lämpligare badplatser.
Nästa stopp är Gyllebosjön.
Vid badplatsen är det mesta sig likt men något saknas. Hopptornet är borttaget och ersatt av en trevlig bänk. Jag muttrar och tänker att det är något underligt med ett samhälle som skapar trygghet genom att ta bort utmaningar.
Antagligen har de flesta av oss minnen av hur det kändes att stå på trampolinen och tveka inför uthoppet. Min teori är att det är en viktig del av vuxenblivandet – att göra saker vi egentligen inte vågar. Och vi gör det för att imponera på omgivningen och övertyga oss själva om att vi inte är utan mod.
Ensamheten och triumfen. Övertygelsen om att en gång räcker. Om tillräckligt många såg mig. Går det att skydda människan från sin egen dårskap?
Idag känner jag allt större sympati för Mister Beans vankelmodiga hjälte.
Och sedan blir jag glad igen:
Tysta tankar 