Ett samhälle utan initieringsriter?

Jag ger mig ut på en äventyrscykling. I packningen finns en nybakad rabarbersockerkaka och planen är att våldgästa så många som möjligt under en dag.

Turen går söderut och jag passerar Listarum. Grusvägen går genom skogen och jag passerar ett övergivet vattenfyllt stenbrott med skarpa förbudsskyltar. Badförbud – överträdelser beivras vid laga ansvar. Jag känner lockelsen men inser att det är allvar. Taggtråden övertygar mig om att det finns lämpligare badplatser.

20140702-171524-62124038.jpg

Nästa stopp är Gyllebosjön.

20140702-171918-62358013.jpg

Vid badplatsen är det mesta sig likt men något saknas. Hopptornet är borttaget och ersatt av en trevlig bänk. Jag muttrar och tänker att det är något underligt med ett samhälle som skapar trygghet genom att ta bort utmaningar.

20140702-172018-62418768.jpg

Antagligen har de flesta av oss minnen av hur det kändes att stå på trampolinen och tveka inför uthoppet. Min teori är att det är en viktig del av vuxenblivandet – att göra saker vi egentligen inte vågar. Och vi gör det för att imponera på omgivningen och övertyga oss själva om att vi inte är utan mod.

Ensamheten och triumfen. Övertygelsen om att en gång räcker. Om tillräckligt många såg mig. Går det att skydda människan från sin egen dårskap?

Idag känner jag allt större sympati för Mister Beans vankelmodiga hjälte.

Ett förslag som förstärker den könsuppdelade arbetsmarknaden

Miljöpartiet arbetar för jämställdhet och en arbetsmarknad där fler får plats och färre slits ut. Inför valet konkretiserar vi detta i en tydlig prioritering: kvinnor som arbetar inom äldreomsorgen ska ges bättre arbetsvillkor och mer möjlighet att styra över sin arbetstid, precis som män inom industrin redan har fått.

Därför föreslår vi att samtal inleds med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att med hjälp av statliga pengar ge kvinnor i omsorgen ökade möjligheter till arbetstidsförkortning, precis som män i industrin avtalat sig till. Vi gröna avsätter i vår budget 500 miljoner kronor per år för detta. Det är vårt konkreta förslag om sänkt arbetstid inför valet, vilket står i kontrast till de fantasisummor på hundratals miljarder som Alliansen i desperation försöker attackera oss med.

Menar de verkligen att kvinnor inom omsorgen ska ha andra villkor än de män som arbetar inom omsorgen? Tänker de på samma sätt om förskolan?

Jag är rädd att det innebär problem att utgå från statistik och kategorin kön. Ett utspel till och jag är förlorad.

De svåra frågorna om kvalitet i förskolan

Jag lyssnar på käbblet i SvtDebatt känner huvudvärken komma krypande. Vem är det som hörs i skoldebatten? Fichtelius har en irriterande röst och frågorna är alltför allmänt ställda. Sådana här debatter är bara plågsamma.

Det är viktigt att precisera vilka effekter som är angelägna att studeras. Jag anser att de viktigaste är barnens hälsa, psykosociala utveckling och intellektuella utveckling. Genom att daghem blivit förskola med egen läroplan har barnens intellektuella utveckling, eller lärandemålen, kommit i fokus. Personalen ska numer kontinuerlig dokumentera ”varje barns utveckling och lärande”. Skolverket och Lärarförbundet tolkar Pisa-resultaten som bevis på att förskolan förbättrar skolresultat ända upp i 15-årsåldern, men för sådana slutsatser krävs ytterligare studier. Internationell forskning som, till skillnad från Pisa, följt barnen från tidig ålder och framåt tyder på att positiva effekter på intellektuell förmåga är beroende av att förskolan håller hög kvalitet.

Det är en allvarlig anklagelse från Ulla Waldenström. Vem förvarar svensk pedagogisk forskning?