På tisdag står jag på marknaden. Vi säljer indiska saker till förmån för vår fadderfamilj i Goa. Ståndet hittar ni gången Havet 2 i närheten av langosståndet med flaggorna. Pia och Jon håller ställningarna på måndag och onsdag.
Hoppas vi ses!
Jag går förbi min gamla gymnasieskola. Inskriptionen ovanför porten är fortfarande obegriplig.
Rörum är en idyllisk by som numera tycks sjuda av liv. Jag undviker att svänga in mot Mandelmanns trädgård och fortsätter uppför backen mot Klappeskogen. Vid Nybo har man en förtrollande utsikt över kustlinjen från Stenshuvud och ner mot Vik.
Jag passerar Silvergården och kämpar mig vidare österut mot S:t Olof.
Nu blev det rätt film!
Heidi Avellan menar att pressen har en viktig demokratisk funktion. Vilket skulle bevisas. Vad fångar mig i dagens tidning – vad är jag beredd att betala för?
1) Porträttet av min favoritfotograf Anders Mattson i Sydsvenskan.
2) Recensionen av nyöversättningen av Hemingways Farväl till vapnen.
Men är Hemingways stil på väg upp igen? Finns det ett förtvivlat rop efter undertexter? Det tror jag. Visst kan Hemingways lite unkna mansfigurer läsas på nytt och omtolkas. Kanske utforskade han en manlighet han själv inte omfattades av? Ungefär som när feministiskt orienterade författare skriver om traditionellt kvinnliga underdåniga positioner.
3) Den sammanfattande bakgrundsartikeln om familjen Abdos.
4) Lokaltidningen skriver Urban Nilmander om svindlande taxiaffärer.
Jag styr inte över mitt liv. Twitter erbjuder oemotståndliga lockelser och jag är ett villigt offer.
Ingen plan är också en plan.
Det går en väg från Östra Wemmerlöv mot Rörum. Den sista delen är ganska brant och kurvig. En modigare cyklist hade nog släppt på bromsen och givit sig hän åt fartens tjusning.
Sådan är inte jag. Om ni lyckas höra något på filmen så försöker jag berätta om Forsemölla – platsen där Richard Hobert spelade in sju filmer av varierande konstnärligt värde.
Vägen tror jag utövar stor lockelse på motorcyklister. Jag är glad så länge inga hjortar korsar min väg.
På slutet avbryts inspelningen av ett inkommande telefonsamtal. Ingenting i världen skulle kunna få mig att cykla upp för backen igen.
Jag lever i en slumpgenerator. Eva-Britt Strandberg sommarpratar om hur Bo Widerberg upptäckte henne på krogen. Kärlek 65 nominerades till guldbjörnen i Berlin.
Starka tidsbilder, pretentiös konstnärlighet, hög igenkänningsfaktor och österlenromantik, autetentiska barnscener (missa inte dotterns dialekt i inledningen).
Skådespelarna bär sina egna namn och filmen lär vara självbiografisk.
Den självupptagne och alienerade mannen är olidligt irriterande, men spelet är fascinerande och nervigt.
Filmhistoria, extra allt!
Diskreta sexscener
Fylla och morgonvandring över Hammars backar
Jag lyssnar på orden och tänker att nu är den över – denna väntan som Karlfeldt beskriver så vackert.
Just nu är det bara att luta sig tillbaka och blicka mot skyn.
Tysta tankar 