Idag var en bra dag. Lagom varmt och mycket folk. Jag ställer mig vid korset under högtalartornet och fångar fyra väderstreck.
Marknadsvakterna håller ordning på försäljningen av opassande varor. Vår granne får plocka undan kepsen med marijuanablad på. De rasistiska tröjorna är också borta.
Bakom vårt stånd spraymålar en kille på löpande band. Publiken applåderar andäktigt.
Samma dag som Hamas avvisar förslaget om vapenvila publicerar Sydsvenskan den här sidan.
En pufftext över sex spalter borde vara begriplig. Talesmannens upprördhet över Israels mästerliga psykologiska krigföring i medierna handlar om uppgiften att Hamas raketer störtat i Gaza. Det borde gå att kontrollera. Frågan är om läsarna är lika upprörda över just den frågan.
(Jag hittar ingen länk till artikeln?)
Jag gissar att de flesta försöker förstå varför Hamas avvisar avtalet.
Vi närmar oss tätortens Sankt Olof ifrån norr. Livet blir inte mer spännande än så här.
Jag läser på Wikipedia och är inte förvånad:
Sankt Olof har även Skånes rekord gällande största snödjup någonsin på 100 centimeter. Det inträffade den 20 mars 1942.[2]
Kiviks marknad i ösregn. Man kan nästan ta på besvikelsen.
Jag beundrar barnens tro på gripklon. Sladdrigare grepp finns inte.
Cowboydamerna ger inte upp i onödan.
Tyvärr var det inte helt sant. Men ett bra tillfälle att öva på sin kritiska förmåga.
Jag har en skogsromantisk sida. Den där bilden av orörd natur är svår att förena med modernt skogsbruk. I Vitabyskogarna norr om Tåghusa visar Carl Piper prov på rationellt tänkande, skogarna är välgallrade och vägarna raka.
Samtidigt anar jag att det finns historier att berätta. Hilberts väg – vem var han?
Den givna slutpunkten för serien Cykla med Mats borde vara Den dödes lott, men än finns det vägar obecyklade.
Jag googlar Hilbert och hittar Hilbertrum och teorier om kvantmekanik.
Kan det vara så att skogsvägen är uppkallad efter den berömda matematikern David Hilbert – och inte den fattige torparen (som jag trodde).
Jag vet inte hur passande det är för en högskoleanställd att romantisera det informella lärandet? Samtidigt är det helt nödvändigt att förstå betydelsen av de här oförutsägbara processerna.
Jag tvättar av sminket och återgår till vardagen.
Tack Tyskland!
Tysta tankar 