Det tycks inte vara en specifik svensk företeelse att barn längtar ut från sina klassrum.
Alla ska vara med – hela tiden
Reply
En ny ton i reklamen?
Jag har fått en del pikar genom åren för min ovilja att resa?
– Är du flygrädd?
– Är du inte nyfiken?
– Vill du inte förverkliga dig själv?
Det tycks föreligga någon form av allmän resplikt och jag försvarar min rätt att inte resa med begränsad framgång.
Fast nu blev jag lite sugen. Den polska argumentationen är helt i min stil.
Länk till artikel om att inte jaga lycka.
Hedonistisk stoiker – är det möjligt?
Guds hand
Min far skulle ha fyllt 90 år och vi hukar i blåsten vid minneslunden på Limhamns kyrkogård. Statyn av Carl Milles heter Guds hand uppfördes 1966. Det var långt innan Maradona förändrade betydelsen av uttrycket.
Jag vandrar vidare och lyssnar på Söndagsmorgon i P2. Det här stycket av Pachelbel driver den fallande basgången mot jublande höjder. Enligt Per Feltzin är det vanligt att stycket spelas vid begravningar.
Det tål att fundera över. Är livet en kanon?
Det finns en annan tradition
I Sverige har den kritiska maskulinitetsforskningen dominerat jämställdhetsarbetet och dessa generella teorier är svåra att använda i förskolan.
Jag hoppas att vi kan höja blicken och låter Kimmel vila ett tag.
Upp till bevis?
Jag hör till dem som brukar argumentera för att förskolan ska ta in populärkulturen och vara öppen för barnens idéer. Är ni beredda på några månader av det här?
Själv lever jag en skyddad tillvaro men kommer att göra många VFU-besök under våren. Det ska bli spännande att se vilka låter som sätter spår i verksamheten.
Någon ny Manboy tror jag inte det blir.
Och det har jag alltid tyckt!
En helt onödig jämförelse
Jag är uppvuxen med den här versionen och deklarmerar gärna talavsnitten:
Men är det inte så att Cornelis lyckas kommunicera smärtan på ett innerligare sätt?
Underbare Lars Nordlander
Snyggt SKL!
One hour in Sjöbo…
…is like a year in the rest of the world?
Kebabtallrik är alltid kebabtallrik!
Tysta tankar 