Det finns en annan tradition

I Sverige har den kritiska maskulinitetsforskningen dominerat jämställdhetsarbetet och dessa generella teorier är svåra att använda i förskolan.

Jag hoppas att vi kan höja blicken och låter Kimmel vila ett tag.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Förskola, Genus, jämställdhet, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Skola, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Det finns en annan tradition

  1. AV skriver:

    Warren Farrel tar bladet från munnen och beskriver vad Men’s studies är idag och vad den borde vara.
    http://www.avoiceformen.com/education/do-we-need-mens-studies-history-is-mens-studies-right/

    • Mats skriver:

      Jag har väl delvis gett upp hoppet om ett mindre konfrontatoriskt läge mellan mans- och kvinnorörelse. Farrel driver ofta sina teser hårt och jag försöker undvika att positionera mig åt det hållet. Det är väldigt lätt att bli stämplad som antifeminist idag och jag vårdar varje ansats till dialog.

      Slutstycket är på gränsen till hoppfullt:

      ”Toward a Solution: Gender Transition Studies

      The solution? There should be neither a woman’s movement nor a men’s movement, but a gender transition movement. A gender transition movement that helps both sexes make the transition from our genetic heritage of rigid roles to our genetic future of more flexible roles.

      The goal of men’s studies, then, is not men’s studies. Nor should the goal of women’s studies be women’s studies. Both should ultimately be leading to Gender Transition Studies. And both should be integrating the perspectives of more traditional men and women.

      Either women or men’s studies isolated from the other is the use of taxpayer money to subsidize mistrust between the sexes. Gender Transition Studies is the preparation of the sexes to change together, and to replace mistrust with empathy.

      This doesn’t mean we can jump right into gender transition studies. If we do, the agenda will be set by women’s studies: Domestic violence will assume men-as-oppressor; contributions to the family will measure women’s housework and neglect men’s work; discussions of dating will not challenge women to risk sexual rejection, just blame men when they do it wrong; men’s health will be neglected, the lace curtain go undetected….

      Feminists should be the strongest supporters of men’s studies. Why? Ultimately the change in women’s roles gets stalled when men’s don’t also change. For example, moms can’t break glass ceilings unless dads are caring for the children.

      We’re all in the male-female boat together; if women are paddling on the left side and men on the right, and a woman says she wants freedom to paddle on the right, the man had better learn the value of paddling on the left or the boat soon will be unable to steer clear of something that will sink it. When either sex “wins,” both sexes lose.”

  2. Wagner skriver:

    ”Det är väldigt lätt att bli stämplad som antifeminist idag och jag vårdar varje ansats till dialog.” Antingen är du feminist eller antifeminist. Tror inte det ges några andra alternativ.

    • Mats skriver:

      Just watch me.

    • AV skriver:

      Gäller det alla andra delar i livet också?
      Antingen är du kristen eller antikrist.
      Antingen är du kaffedrickare eller anti-kaffe.
      Antingen är du alkoholmissbrukare eller IOGTare.
      Antingen är du kommunist eller anti-arbetare.
      osv med dikotomier

      • Mats skriver:

        Det värsta med den här formen av motsättningar är att de tycks leva ett eget liv. Lockelsen med att dela upp världen är så stark.

        Livet är ingen fotbollsmatch.

  3. lavazza1891 skriver:

    I politiken har det tydligen endast förekommit en enda ansats till dialog om pojkars skolresultat de senaste decennierna.

    https://onedrive.live.com/view.aspx?resid=BDB9EE806AA1FDAC!21266&ithint=file%2cdocx&app=Word&authkey=!ABJPjs3BVjoU42M

    ”När det gäller riksdagsmotioner så finns egentligen bara en enda motion som under år 2004-2014 fyller kravet på att vilja förändra skolan på ett relationellt sätt för att stödja bättre skolresultat för pojkarna. Särskilt anmärkningsvärt är resultatet i och med att PISA-mätningarna på senare år avslöjat en allt större kunskapsklyfta mellan könen.

    Den riksdagsmotion som avses är ”Pojkars resultat i skolan” (Motion 2005/06:Ub 500) författad av miljöpartisterna Mikaela Valtersson, Mona Jönsson, Lotta Hedström och nuvarande utbildningsministern Gustav Fridolin (Valtersson et al 2005).

    Motionen från miljöpartisterna föreslår att

    1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fördjupad kunskap om varför pojkar som grupp har mycket sämre resultat än flickor i skolan.

    2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att förbättra pojkars resultat och de olikheter som finns mellan könen i det svenska utbildningssystemet.

    3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av en översyn av de nationella styrdokumenten för att bättre anpassa skolan efter både pojkar och flickor.

    Ett centralt resonemang i motionen framträder i nedanstående citat:

    Hur ska alla pojkar klara sig i framtiden i konkurrensen på arbetsmarknaden efter genomgången skolgång där de haft sämre resultat än flickor och ofta setts som problem och störande? Har vi skapat en skola som är bättre anpassad efter det ena könet? Att ha kunskapsluckor och dåliga betyg riskerar att bli en negativ spiral för många med svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. I värsta fall leder detta till att man får en sämre självbild och slutar tro på sin egen förmåga och skapar en känsla av utanförskap. De som har låga betyg eller rent av saknar slutbetyg får en svagare ställning på arbetsmarknaden.

    Motionen avslogs efter en kort debatt av en enig riksdag förutom stödet från den miljöpartistiska riksdagsgruppen. Efter detta har inte motionens tankar lagts fram av Miljöpartiet i riksdagen.

    Under 20 år har alltså frågan om pojkarnas underprestation i skolan bara diskuterats en enda gång i riksdagen utifrån ett relationellt perspektiv. En enda motion har tagit upp ämnet bland de tiotusentals motioner som förekommit under perioden 2004 – 2014. Intresset för ämnet är inte stort i Sveriges riksdag.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s