Den här teveserien är lovande!http://t.co/z6XSUCwYqn #rita pic.twitter.com/T0NcPhls7v
— Mats Olsson (@tystatankar) March 8, 2015
En serie om skolan
Reply

Jag delar inte Wolodarskis analys av datorspelens betydelse.
Men är glad att diskussionen lever och att begreppet ANTIPLUGGKULTUR inte nämns.
Hittade den här intervjun från en annan tid. Oron för pojkarna är ingen ny fråga.
Tanken på att barns förmåga att ständigt välja fritt har ökat behöver inte vara ett tecken på kompetens. Jag återkommer till den här bilden.
Och det här radioprogrammet:
Begreppet kränkning är svårt och jag är osäker på värdet av den här statistiken. Vem som helst kan anmäla vem som helst för vad som helst – och sedan är processerna igång. Ofta med förödande konsekvenser för den anmälde.
Men om nu de här siffrorna betyder något kanske det är intressant att 80% av de påstådda kränkningarna drabbade pojkar.

En provisorisk styrelse är konstituerad och årsmötet är planerat. Den 17/4 träffas vi på Orkanen i Malmö. Läs mer på hemsidan
Länk

I min värld är förskolan en form av pedagogisk omsorg. Det är dags för förskolan att ta tillbaka det.
Den här definitionen borde även innefatta förskolan.
Jag får ett tips från Anders och behöver tänkhjälp. Vad betyder det här egentligen? Hur ska vi se på de kort- och långsiktiga förändringarna för fattiga män och kvinnor?
Från Forskning & Framsteg.


Jag möter ofta åsikten att barnets kön inte är intressant. Sedan läser jag om könsfördelningen bland de barn som personalen anser borde få särskilt stöd (pojkarna är kraftigt överrepresenterade).
Är det något fel på pojkar i största allmänhet – eller är det förskolans verksamhet som inte lyckas möta dem?
Fast det här visste vi väl om? Jag undrar om det finns en s.k. “Antipluggkultur” även i förskolan?