Lärarstolthet – en internationell betraktelse

Min arbetsplats har fint besök från den kanadansiska provinsen Ontario. Detta är värt att betona eftersom Kanada är ett land med högt regionalt självstyre. Jag lite sentimental och vill gärna berätta en sedelärande historia om utbildning och politik

Under slutet av 90-talet brevväxlade jag med en lärare från Toronto. Hon skickade en tröja vars provocerande budskap väckte munterhet eller generad tystnad i Sverige.

Jag ger en bakgrund.

ontario

Kanada är uppdelat i provinser. Under lång tid hade dessa fått sköta sig själv och på många skolor utvecklades starka lokala kulturer med föräldra- och barninflytande över undervisning och innehåll. Lärarna hade stor frihet att planera undervisningen och följden var att läraryrket hade hög status.

Professionalisering innebär att ta ansvar för helheten.

Under slutet av 90-talet skedde en dramatisk omsvängning. En konservativ regering upptäckte att det var stora skilllnader mellan regionerna och en nationell uppstramning inleddes. I Ontario sammanföll dessa förändringar med en förändring av läraravtalet och följden blev en dramatisk uppgörelse mellan fack och arbetsgivare 1999. Striden handlade delvis om arbetsvillkor, men jag är imponerad av att lärarna i Toronto även demonstrerade för rätten att forma undervisningen utifrån sina erfarenheter och barnens behov.

ontario2

Resultatet blev ett svidande nederlag för lärarna och nu bevittnar vi en detaljstyrd undervisning som lämnar ytterst litet utrymme för självständigt tänkande. Kursplanerna är nedlusade med mål och testerna i 3:rd och 6:th grade är ökända för sina styrande och demoraliserande effekter. Inga erfarna lärare vill jobba med dessa årskurser (eftersom resultatet tolkas som en betygssättning av lärarna) och följden blir att de mest oerfarna får ta hand om undervisningen.

Spåren förskräcker och de som fortfarande tror att detaljerade kursplaner och täta kontroller löser skolans problem borde åka över till Kanada.

Helst med enkel biljett.

Anslagets betydelse – I love språk

Jag är ofta imponerad av vilken hög kvalitet UR:s program – och lite generad över hur dålig jag och lärarutbildningen är på att utnyttja denna fantastiska resurs som nu finns att strömma ner direkt. Kanske finns det någon historisk misstro mot teveutbildning?

Dagens avsnitt av I love språk handlade om hur viktigt det är att börja en lektion på ett inspirerande sätt och Anne-Marie Körling bjöd på inspirerande exempel från sin fyra. Det tog mindre än en minut innan läsandet och dramatiserandet var igång och vi slapp både upprop och almanacksblad..

Länk till UR (repris på tisdag)

planJag tror det finns vissa generella drag i det här med lektionsplanering som jag skulle vilja sätta andra ord på än de som lärare traditionellt har använt (FIGA-U, och MAKIS). Svårigheten är att varje försök till teoribildning lätt får normativ karaktär och då kanske det är klokare att låta bli?

Först gäller det anslagets betydelse. I en schlager har du ungefär tio sekunder på dig att fånga lyssnarens uppmärksamhet. Om det inte händer något intressant inom denna period är det över innan det har hänt. Även om sången senare exploderar i genomarbetade överraskningar är det antagligen för sent. Du missade chansen. Detsamma gäller för de lärare som inte förstår anslagets betydelse. Om det var film skulle vi tala om etablering av tid, plats och personer, men jag tror att det räcker med liknelser. Det finns inga regler för hur man gör – men du märker om du missar…

Men det räcker inte med att fånga uppmärksamheten. Det ska helst hända något mer. Jag lånar begrepp från schlagerskrivandet som i sin tur lånar från sportfiske.

  1. lina
  2. sänke
  3. drag med krok

Det var i en rätt fånig bok om Hur man skriver en schlagerhit som jag sprang på fisketeorin, som jag antagligen har omtolkat och misshandlat efter behag.

Lina – det handlar om barnets och lyssnarens frihet. Din planering får inte vara totalitär. Det måste finnas utrymme för barn att tolka in sina erfarenheter. Linan är versen i musiken och berättelsen i lektionen

Sänke – undervisning och musik bör ha en allvarlig kärna och utan djup blir livet ett tidsfördriv i väntan på ingenting. En skola som är rädd för känslor är dömd att bli ointressant – musik utan sorg går inte att lyssna på mer än en gång. Sänket är bryggan i schlagern och det personliga tilltalet i undervisningen. Jag ser dig.

Drag med krok – till sist ska någonting fastna. I sången är det refrängen som gör att vi längtar efter att få uppleva samma sak igen. I undervisningen gäller det att hitta den där dimensionen som får det att glittra i ögonen. På ett manipulativt plan kanske man kan säga att “nu har jag dem”, men jag tror att lärare bör ha en inre bild av detta möjliga tillstånd. Inte som ett egenvärde, men det är en skön känsla när planeringen fungerar… Att vara lärare är delvis ett hantverk som handlar om att göra kvalificerade gissningar om vad som fungerar. Min skrupelfria sida antyder att alla medel är tillåtna för att uppnå detta tillstånd.

Du ska veta att riktiga sportfiskare inte använder hullingar på sina krokar – det anses fegt.

Lärande studenter?

flojt“Studenter är intensivt sysselsatta med att upptäcka och undersöka världen. Deras inneboende intresse för att lösa olika problem motiverar dem att ständigt ta initiativ och försöka sig på nya aktiviteter, trots att dessa kanske överstiger den egna förmågan. På så sätt etableras hela tiden nya kunskaper och erfarenheter.”

Oj – jag skrev fel. Texten är hämtad från Marita Lindahls Lärande småbarn och jag råkade byta ut “Barn i ett årsåldern” mot “Studenter”.

Så tokigt det kan bli…

Döden är ingen strid

Mina funderingar kring manlig mystik och pedagogyrket snirklar sig vidare.

När vi gjorde Pojkaktiga sångböcker var skelett ett återkommande tema och frågan är hur vi tänkte? Är besattheten av döden ett manligt tema som exploderar i hårdrockens symbolvärld? Varför skulle män vara mer bekymrade över livets förgänglighet? Hela den här manliga sjukan att försöka skapa monument över sig själv är besvärande, men också lockande. Närheten till döden fungerar som motor för äregirighet och utforskande av gränser. Kvinnor tycks ofta klara sig utan denna form av bekräftelse – eller så fungerar barnafödandet som ett tillräckligt stort livsäventyr?

Sången Fredrik Fräcks skelett beskriver fördelarna med att vara död. Problemet är att i tillvaron som död är det inte möjligt att uppleva denna eviga bekymmerslöshet. Det uppfattar jag som ett avgörande argument för livet.

Länk till sång

skalle

Jag har upptäckt att mitt behov av gamla mystiska bilder är omättligt och försvunner in i de delade skatternas värld. Ett nyckelbegrepp är Creative commons eller common access, som innebär att några rättigheter är reserverade men mycket är tillåtet.

There´s plenty of more where that came from

“Vad har du för matsituation idag?”

Det jag saknar minst från min förskoletid är vissa pretentiösa fackuttryck som vi försökte förstärka en ung yrkesidentitet med. Det värsta ordet är nog matsituation, men tamburkontakt och jagsvag väcker fortfarande obehag.

Så när en arbetskamrat frågar om min matsituation idag, känner jag hur magsäcken drar ihop sig.

Jag är inte längre hungrig.

mats

Livet är ingen strid

Det bara känns så.

Jag lämnar nu officiellt puffbyxeteorin och letar vidare i historien efter inspirerande exempel på manlig mystik. Kanske är den hemlige riddaren en föregångare till alla maskerade superhjältar. Margareta Rönnberg har försökt förklara varför pojkar föredrar att rädda världen anonymt. Kanske behöver vi en mask för att dölja vår rädsla. Bakom en klumpig och skör rustningen stöter vi omkull en onde riddare och räddar den sköna jungfrun.

Samtidigt verkar det hela obegripligt farligt. Men jag möter vuxna människor i min närhet som lägger ner obegripligt mycket tid och pengar på hästar och kläder.  Obegripligt mycket.

Det är verkligen mycket som jag inte förstår.

Fler riddare

Puffbyxornas återkomst 5

Äsch – den här serien var en ganska dålig idé! Jag brukar tänka bra under press och litar ofta på att inspirationen ska infinna sig, men det är bara att inse nederlaget.

Jag har inget enkelt svar på varför män behövs i skolan.

Puffbyxor är ett lamt försök att gestalta motsägelsefullheten som tema i manlighetens historia. Jag vill lyfta fram hur  pompösa och våldsamma drag samspelar med fysiska och lekfulla inslag. Tävling och längtan efter närhet är inga specifikt manliga egenskaper, men konflikten blir synlig i de här bilderna.

Kanske går det att använda “puffbyxemännen” som en möjlig position i debatten om skolans uppdrag. Jag menar inte att de manliga lärarna ska vara sparringpartner för barnen, men för mig finns det något lockande i bilderna. Går denna hållning att förena med andra delar av läraruppdraget?

Det handlar till sist om vilka aktiviteter som vi tror är nödvändiga för barns utveckling. Jag använder manlighetsbegreppet för att lyfta fram innehållskonflikter i verksamheterna. De som beskriver förskolan och skolan som könsneutrala platser är förblindade av sin majoritetsposition. Ur mitt konfliktperspektiv är frågan om männens funktion i skolan en del av det övergripande mångfaldsarbetet.

Därför behövs män i skolan.

Puffbyxornas återkomst 4

Det har blivit svårt att dra ut på tiden fram till ögonblicket då jag ska avslöja min syn på manlighet och jag känner hur trycket ökar. Risken finns att min ambition att ge det definitiva svaret på manlighetens mystik resulterar i ett praktfullt antiklimax. För varje gång jag skjuter upp tidpunkten tappar jag en smula i trovärdighet.

Tänk om jag inte har ett tydligt och väl strukturerat svar?

Puffbyxornas återkomst 3

Jag närmar mig punkten utan återvändo – den stund då jag ska deklarera varför det är viktigt att män arbetar i skola och förskola. Jag kan inte längre dölja mig bakom en bekväm och till intet förpliktigande kritisk hållning. Snart kommer jag att bli granskad – inte bara som person utan även i rollen som lärarutbildare. Finns det verkligen utrymme för personlig hållning i en fråga som är så politiskt känslig? Kommer min åsikt att uppfattas som Malmö högskolas officiella ståndpunkt?

Jag tvekar inför det oundvikliga och inser att rubrikvalet skapar vissa förväntningar.