Datorspel och våldsbenägenhet? – uppdaterat IGEN!

Uppdatering 2 – Orvar Säfström bemöter kritiken i Sydsvenskan (Länk)

Den råa samtiden ställd mot ett paradisliknande förflutet är ett tacksamt debattämne, som passar både på DN:s debattsidor och för att generera svarta rubriker i kvällspressen. Att spelkulturen utgör en samhällsfara av stora mått får tyngd då det kommer från välkända hjärnforskare och beteendevetare. Problemet är bara att artikeln saknar stöd, både i verkligheten och i forskningslabbet.

(….)

Artikelskribenterna har nu tagit tillbaka flera av de värsta felaktigheterna, även om de i själva debatten ägnat lika mycket energi åt personangrepp och smutskastning av oliktyckande som åt att bemöta den befogade kritiken. Slutet gott, allting gott? Nej inte alls. De har faktiskt i viss mån vunnit det hela ändå. Den första debattartikeln rapporterades som en nyhet i media över hela landet. ”Nu är det bevisat, barn blir våldsamma av tv-spel!” Den efterföljande diskussionen tar de flesta aldrig del av. Och så har deras grundbudskap nått ut, spel är en samhällsfara.

……………………………………………………………………

Uppdatering1: Länk till svar (det var som jag trodde – debatten är inte över)

…………………………………………………………………..

Jag hör till dem som inte oroar mig för att barn påverkas negativt av våldsamma filmer och spel. Ändå är det svårt att bortse från fyra tunga hjärnforskare som bankar in ett motsatt budskap (Länk):

Risken att påverkas av dessa spel beror på mängden spelande och mängden våldsinnehåll. Det är därför oroande att en del ungdomar spelar extremt våldsamma dataspel flera timmar per dag. Men från hjärnforskningsperspektiv är vi mest bekymrade för barn och ungdomar som redan har en psykiatrisk problematik, till exempel ADHD-, borderline- och antisociala symptom. Dessa barn släpar efter i mognaden av pannlobens kontrollfunktion och har ofta en bristande impulskontroll. De framstår därför som extra känsliga för våldsamma dataspel, ett antagande som stöds av beteendestudier.

Några enkla lösningar på frågan om vad man kan göra för att förändra situationen finns inte, men samtidigt kan påståendet att dataspelvåld är relaterat till hälsorisker inte nonchaleras som moralpropaganda. Snarare är detta ett uttryck för oro hos väl etablerade biologiska forskare.

Jag är rädd att moralisterna får vatten på sin kvarn. På ledarsidan varnas för “sms-hysterin” och datorspelande pekas ut som orsak till Sveriges bristande framgångar i PISA-mätningar. (Länk till DN ledare)


Generalismens dilemma och möjlighet

I en annan tråd har debatten gått hög om lärarutbildningens kvalitet och vad som egentligen är kärnan i lärarkunskapen. En del oväntade allianser har uppstått och det tycks råda en stor enighet om att goda ämneskunskaper är önskvärda. Dessutom finns det en utbredd uppfattning om att läraryrket är något som traderas genom handledning – den erfarne läraren lär ut “hur man gör”.

Morrica betonar skillnaden mellan olika åldrar och jag argumenterar för att det är möjligt att se generella drag i lärarkompetensen. Då lutar jag mig i första hand mot examensordningen som är gemensam för förskollärare och gymnasielärare. Min poäng är att det finns en reflekterande del som är själva basen för samtalet om skolan. Vi måste kunna beskriva hur kunskap uppstår hos barnet och då behöver vi ett språk som ger oss möjlighet att värdera de metoder vi möter.

När jag möter studenter som gör VFU i sin avslutande termin är mitt uppdrag att värdera deras insatser utifrån följande betygskriterier (det finns fler i På väg mot läraryrket)

För VG efter den avslutande kursen med vft på avancerad nivå ska studenten kritiskt värderande och med beaktande av olika perspektiv på lärande och undervisning kunna reflektera över sin praktik och sitt läraruppdrag i förhållande till lärandeteori samt kunna utvärdera sin verksamhet/undervisning och formulera kvalificerade slutsatser med skolutvecklande arbete som tydligt mål.

Det har tagit några terminer att förstå möjligheterna med de här formuleringarna, men nu tycker jag att det fungerar bra. De studenter som inte har en teori om lärande kommer aldrig att bli mer än hyfsade kopior av sina handledare.

Vissa saker behöver vridas och vändas

Vissa saker behöver vridas och vändas


Sparlågeblogg

En försiktig runda till den forna kulturmetropolen Tomelilla är dagens äventyr. Jag räknar till sju affärer som säljer fyrverkerier  men avstår från inköp. I samhället trängs mäklarna och pizzeriorna. På stora torget utanför banken pekar statyn mot skyn – tiden är obeveklig, det nya året närmar sig.

I Sydsvenskan argumenterar Per Tryding för en radikal höjning av lärarlöner (innefattar han förskollärare i kollektivet?) och det är naturligtvis svårt att säga emot honom.  Samtidigt är det spännande att ställa frågan:
– Om lärarlönerna ska höjas – vilka grupper ska sänka sina löner?

Spelet om status är komplicerat och jag tycker inte att den vetenskapliga sidan av argumentationen är helt övertygande. Men ett bra försök.

Utbildningsoptimism

De flesta är överens om att utbildning är viktigt. Bing Crosby uttrycker det tydligt – ingen vill väl vara en fisk, mula eller gris när man kan dansa på en stjärna?

Texten:
Would you like to swing on a star
carry moonbeams home in a jar
and be better off than you are
or would you rather be a mule

A mule is an animal with long funny ears
he kicks up at anything he hears
His back is brawny but his brain is weak
he’s just plain stupid with a stubborn streak
and by the way if you hate to go to school
You may grow up to be a mule

Oh would you like to swing on a star
carry moonbeams home in a jar
and be better off than you are
or would you rather be a pig

A pig is an animal with dirt on his face
his shoes are a terrible disgrace
He has no manners when he eats his food
He’s fat and lazy and extremely rude
But if you don’t care a feather or a fig
you may grow up to be a pig

Oh would you like to swing on a star
carry moonbeams home in a jar
and be better off than you are
or would you rather be a fish

A fish won’t do anything but swim in a brook
he can’t write his name or read a book
to fool the people is his only thought
and though he’s slippery he still gets caught
but if then that sort of life is what you wish
you may grow up to be a fish
(music)
a new kind of jumped up slippery fish

And all the monkeys aren’t in the zoo
everyday you see quite a few
so you see it’s all up to you,
you could be better than you are
you could be swinging on a star

Jag behöver påminna mig om vilket kraftfullt redskap utbildning är för människans frigörelse!

Tiger i tanken 2

“My mind works in a mysterious way”

I en annan tråd har Morrica och jag diskuterat om det är rätt att ställa högre moraliska krav på människor som är rika eller välutbildade. Jag tycker fortfarande att det är en svår fråga och pendlar mellan att se på livet som Almkvist:

“Varför är den gode dum, varför är den kloke ond, varför är allt en trasa?”

och en mer Bamseinfluerad visdom

“Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll”

I värsta fall är indignationen över Tiger Woods beteende rasistisk (den svarte mannen har burit sig illa åt mot den den blonda kvinnan) men det är också möjligt att se reaktionerna som en del av ett moraliskt högtstående samhälles förfäran över att de som ska vara förebilder inte lever upp till den anvisade rollen.

I USA tror jag att synen på individuellt ansvar är mer utvecklad än i Sverige. Rika människor förväntas arbeta med välgörenhet. Unga människor förväntas delta i frivilligarbete som en del av sin utbildning till goda medborgare. Kopplingen mellan ekonomisk/intellektuell position och personligt ansvar är stark.

Därför blir också fallet större för de som tror sig kunna leva “bortom gott och ont”.

Rätten/tvånget att njuta

Jag irrar vidare i bokhandeln och studsar emot en vägg av närgångna uppmaningar att ta för mig av livets goda:

1000 böcker du måste läsa innan du dör

1000 filmer/teaterpjäser du måste se innan du dör

1000 golfhål/fotbolssplaner du måste spela på innan du dör

1000 album du måste lyssna på innan du dör

1000 bilar du måste köra innan du dör

1000 whisky-/portvins-/champagne-/rödvin-/sorter du måste dricka innan du dör

1000 chokladsorter/tryfflar/ostron/ du måste smaka innan du dör

1000 kändisar du måste träffa innan du dör

1000 gitarrer du måste spela innan du dör

1000 berg/stränder/städer/byggnader du måste besöka innan du dör

Varför nöja sig med dessa vardagliga och lagliga njutningar? För en sann livsnjutare gäller det naturligtvis att tömma kalken i botten:

1000 sorters knark  du måste pröva innan du dör

1000 sorters våldsbrott och sexuella övergrepp du måste begå innan du dör

All denna omättliga livshunger gör mig matt och dessutom har jag inga som helst planer på att dö. I alla fall inte förrän jag har skrivit färdigt min aningen skräckinjagande bok:

1000 bloggar du måste besöka innan du dör

Våga vägra njuta

Våga vägra njuta


Min gata

Mina tafatta försök till julklappsköp leder mig till bokhandelns störtexponering av vinterns storsäljare.. Det är verkligen möjligt att uppleva främlingsskap i en affär fylld av människor – kanske just där.

 

Jag snavar hem genom slasket och andas ut på min gata. Den fina affären, som får en del av kvinnorna på min arbetsplats att sucka längtansfullt, signalerar god smak och kärlek till naturliga material. För dig som har råd.

Det senare gäller nog hela julen.

Har feminister bättre sex?

På Kiviks marknad brukar det finnas tröjor till försäljning där innehavaren beskriver sin sexuella förmåga. Ofta är det kopplat till innehav av ett bilmärke eller traktor.

Nu bedriver feministiskt Initiativ en liknande kampanj. Skillnaden ligger i att den högre kvaliteten beror på någon form av “medvetenhet”. Elin Grellson kritiserar budskapet och menar på goda grunder att FI riskerar att skapa nya förtryckande ideal för de feminister som inte lyckas leva upp till bilden av en frigjord sexuellt utlevande mönsterkvinna.

Länk

Jag är trött på politiska rörelser som bara behandlar idealism och inte mänskligt felande. Könsmaktsordningens feminism är på många sätt en av de starkaste i det slaget. Jag förstår inte hur vi ska kunna förändra samhället om de enda som får visas upp är de som lever upp till idealen och där perfektion har blivit ett politiskt krav för att få uttala sig.

Jag vill i stället ha en feministisk rörelse som rymmer fejkade orgasmer, tjocknojor, destruktiva relationer, opererade bröst, ansiktssprut och för mycket smink. Där alla våra smutsigaste sidor och begär är tillåtna. Där det inte finns några “kvinnliga förebilder” som ska bära idealism-oket. Där det varken finns något rätt eller fel, utan bara ett kontinuerligt samtal om hur vi vill leva, vad som begränsar oss till att leva på det sättet och hur vi kan frigöra oss från de begränsningarna. Det är egentligen bara det som är intressant.

Feministiskt initiativs kampanj är ett slag mot en sådan rörelse, snarare än mot könsrollerna.

På ett plan börjar jag tycka synd om en feminism som kritiseras från olika håll. Samtidigt tror jag att det är en nyttig upplevelse när den stora godheten ifrågasätts. Jag möter en generation som varken vill “medvetandegöras” eller “upplysas” om sitt eget bästa och ser alla former av normer som förtryckande.

Med risk för att skapa ett nytt ideal tycker jag det är väldigt upplyftande.

Min lust att klassificera

Jag gillar mina fördomar. De hjälper mig att sortera bland intrycken och skapar någon form av ordning. När det gäller mina arbetskamrater har jag hittat ett mönster som beskriver sambandet mellan anställning och sätt att transportera böcker.

Adjunkt=ryggsäck

Doktorand=axelremsväska

Lektor=läderportfölj

Professor/docent=handväska

Den sista kategorin är illa underbygd och mer att betrakta som en arbetshypotes.

En hyllning till alla cyklister

Malmö är cykelstaden. När det snöar i andra städer ställer cyklisterna undan cyklarna och köar vid busshållplatserna. I Malmö möts vi i slasket och svär över bristerna i snöröjningen. Men vi slutar fan inte cykla!

Det fanns en tid när jag tillbringade orimligt mycket tid framför MTV och hade full koll på rockvideogenren. Nu har den kanalen flippat ut fullständigt och VH1 funkar någorlunda. Men det är många gamla låtar.